Inte så mycket nytt under solen idag. Vi har fortsatt med panelen. Vi steg upp tidigt och började ganska på en gång. Jag handsågade och M skruvade upp den. Det är så roligt att vara en del av det, tidigare har jag mest funnits i periferin av olika anledningar. Men nu får jag bevisa att jag är min pappa byggnadsarbetarens dotter... Väldigt kul att se det växa, hur varje bräda gör hallen alltmer hemtrevlig, på nåt sätt. Och att jag är med och gör det.
Vid lunch blev jag avbytt av M:s svåger så kunde jag fara till stan, hämta Lil'sis och köpa lite isolering och annat som behövdes. När vi kom åter var hallen i stort sett klar från källaren och upp till entrén. Eller till och med. Inte mycket kvar nu, bara vägen upp i trappen, till i höjd med golvet på övervåningen. Sen ska det såklart till lister, det ska kvistlackas och målas. Men det tar sig! Jag kunde inte vara nöjdare.
Jag tror att jag står på lite nu, men det behövs kanske. Och så har jag varit så less på att bo i sågspån som sipprar ut från väggar, med synlig isolering, inga lister och halvfärdiga väggar på ett par ställen. Nu tycker jag det börjar bli dags att vi bor in oss här på riktigt. Får till det så att vi kan få lite ordning och känna oss mindre obekväma med att ta hem gäster. Klart att allt inte går på en gång, renovering tar tid men framför allt kostar det en halv förmögenhet. Så vi får göra vad vi kan, slå våra smarta ihop. Men jag tror att det kan vara bra med lite Sara-driv i det hela. Om jag får säga det själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar