Den senaste veckan har vi slukat samtliga avsnitt av den brittiska kriminalserien Whitechapel (2009). Dessvärre finns det inte så många avsnitt, de första två säsongerna innehåller bara tre var (och sträcker sig över ett fall var) medan den senaste säsongen har hela 6 avsnitt (3 fall). Jag hoppas att trenden håller i sig så att det kommer ännu fler avsnitt framöver.
Serien handlar om DI Joseph Chandler (Rupert Penry-Jones) och hans lite omaka team av äldre och yngre kriminalare som gemensamt ska lösa brott, ofta av rätt bisarr karaktär, i stadsdelen Whitechapel i London. Första säsongen handlar om en Jack the Ripper-copycat, under vilken en sk "ripperologist", Edward Buchan (oftast perfekt spelad av Steve Pemberton) en kommer in som en extraresurs i gruppen, något motvilligt av mottagarna. Det här spåret hänger kvar och under resten av serien så får vi se och höra om fler paralleller till gamla mordfall via Buchan.
Den är inte lika udda och smart som Sherlock, men inte heller lika småmysig som Midsomer etc. Det är definitivt en serie som står på egna ben så jämförelsen är egentligen överflödig. Bitvis känns den hur briljant som helst, för att i nästa sekund plötsligt bli långsökt och nästan tafflig. Över lag håller dock serien en hög nivå, enligt min åsikt och jag kan varmt rekommendera den till alla som gillar brittiska deckare. Karaktärerna är välspelade och kemin mellan den unga tvångsneurotikern Chandler och den äldre ruffigare DS Ray Miles (Philip Davis) driver serien framåt. Min favorit är annars Dr Caroline Llewellyn (Claire Rushbrook), som är evigt långt ifrån de högklackade rättsläkarna i de amerikanska kriminalserierna.
Tredje säsongen lär ska börja visas på SVT snart (13/7) men samtliga säsonger finns att se på Netflix.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar