Brand i Umeå

På väg genom stan passerade vi Vandrarhemmet vid E4:an och möttes av en otäck syn; brandkåren som stod utanför och en till synes alldeles utbränd del på nedre botten. Nu läser jag att det inte var så farligt som det såg ut (utslagna fönster och alldeles svart i rummet och på fönsterbrädena) och det var väl då tur. Det finns få saker som skrämmer mig så mycket som brand faktiskt. Ruggigt.

Och fullkomligt vansinnigt galet om misstanken om anlagd brand är korrekt.

Skrämmande med brand

Usch, läser om branden i Rinkeby inatt. Finns knappt något som skrämmer mig så mycket som brand. Känns otäckt att tänka att hade de omkomna barnen och mamman stannat i lägenheten hade de med största sannolikhet överlevt. Men jag förstår att det skapas panik. Man vet inte hur man skulle reagera.

Jag trodde själv förut att alla förstod att man inte kan använda hiss vid brand. Men så när de hade haft ett brandsamtal på lunchen på jobbet för ett par månader sedan var det flera som uttryckt att det ju skulle vara lätt att utrymma vår avdelning som ligger en trappa upp; "bara ta hissen". Hon som återberättade det för mig sa att hon trodde hon blivit alldeles kall när hon hörde det. Men det tycks inte vara en ovanlig uppfattning om att det är snabbt och ok. Men när larmet går går också strömmen oftast och då sitter du fast.

Ja, mer brandinfo kanske inte skulle vara så fel. Och på fler språk där det behövs. I skolan såg vi nån tecknad film varje år när jag gick på låg- och mellanstadiet, gör man det fortfarande?

Våren som kom av sig

Man skulle kunna säga tji fick jag som tog ut våren i förskott. Vaknade när Mattias skulle till jobbet i morse och på hans uppmaning tittade jag ut genom fönstret...bara för att möta en syn av tätt snöfall och ett par centimeter snö på marken...
Nu har det mesta smält undan igen, men vårkänslan försvann. Tillfälligt förvisso, men det gjorde den i vart fall. Lite deppigt faktiskt.
Smilla (mästaren på att sura) satt på altanen med bara huvudet ut genom en dörrglipa i säkert 45 minuter. Som i chock eller något... Stackaren.. Jag berättade här igår att hon inte gillar hästar, well hon gillar inte snö och blöta heller. Eller Mattias pappa. När hon gett upp sin staring-contest med snön kom hon in, hoppade upp på skänken och började putta ner saker från den med tassen. Mästaren på att sura alltså.

På tal om kissar så är det här en av mina största rädslor... Usch. Tur att det gick bra för kissen.

Har bakat bullar både igår och idag. Så nu ska det väl räcka ett tag. Ska stå för fikat på arbetsdagen i byn på söndag eftersom jag inte kan vara med. Det ska fällas träd och samlas ris till valborgselden. Jag är ingen hejare i köket, ska erkännas, men börjar bli hyfsad på bullar. Idag tog dock bullpappret slut så jag använde muffinsformar istället. Same same, trodde jag. Men tydligen inte för de fastnade på undersidan av bullarna. Skumt.