I lördags var vi och grillade hos den nystora familjen, min lillebrors. Det var trevligt. Vi lagade alldeles för mycket mat, busade med stortjejen Lea (2,5 år) och jag fick lukta lite på bebisen. När sen lillebror överrumplade mig lite med att plötsligt räcka mig bebisen kom den där småsnyftande personen fram i mig igen. Jag vet faktiskt inte vad det är frågan om, jag skyller på okända åldersrelaterade hormoner, eller nåt.
Annars är ju bebisar rätt trista faktiskt. De sover mest eller skriker. Och äter typ hela tiden där emellan. Och så ser de ungefär ut som alla andra bebisar. Hur fin han än var/är (och det var han ju såklart) så är det lite roligare med storasystern. Och hon är en klipsk tjej, verkligen. Och bestämd. Men det ska man ju vara. Jag ska försöka lägga upp bilder den här gången. Bara jag ids föra över dem till datorn så.
Annars är ju bebisar rätt trista faktiskt. De sover mest eller skriker. Och äter typ hela tiden där emellan. Och så ser de ungefär ut som alla andra bebisar. Hur fin han än var/är (och det var han ju såklart) så är det lite roligare med storasystern. Och hon är en klipsk tjej, verkligen. Och bestämd. Men det ska man ju vara. Jag ska försöka lägga upp bilder den här gången. Bara jag ids föra över dem till datorn så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar