Idag har det inte blivit för mycket gjort. Jag har visserligen städat lite i köket och tvättat hutlöst mycket kläder, men i övrigt har det mest varit campande i sängen faktiskt. Mattias har stannat i sängen hela dagen så jag har passat på att se lite film med honom. Det var faktiskt ett tag sen sist. Slappardag med ganska hög trivselfaktor alltså.
Först såg vi The squid and the whale. Jag såg ju Noah Baumbachs nyaste film, Margot at the wedding, för ett tag sen och blev då nyfiken även på denna. Jag vet inte riktigt om den här var bättre, vilket jag kanske hade trott utifrån de recensioner jag läst, men den var bra. Jag tror att jag kanske hade höga förväntningar och att det dessutom är en film som tar en stund innan den skjunker in.
Den ska vara baserad på Baumbachs egen barndom, och det kändes ju lite halvhemskt. Den utspelar sig i Brooklyn på 80-talet i en familj där föräldrarna separerar. Jag hade kanske lite svårt för det halvvulgära språket inom familjen ibland och de ständiga sexuella undertonerna, men annars var skådespeleriet och själva storyn ganska fängslande. Den slutade dock lite tidigt, det kändes som att jag ville veta mer, och jag gillar inte att känna så när en film slutar. I alla fall så var den klart sevärd, jag skulle gissa att det blir en 8/10 när den väl sjunkit in.
Efter det såg vi en skräck-/thrillerfilm; Funny games US. Det är den amerikanska versionen av en österrikisk film med samma namn (utan US) som gjordes 1997. Remaken är gjord tio år senare, av samma snubbe, Michael Haneke, och den är en exakt remake, bild för bild. Lite synd att det inte går att få amerikaner och andra att se filmer med annat språk än engelska. Jag har inte sett det tyska orginalet, men det sägs att den är bättre.
Tim Roth, som spelar en av huvudrollerna är en gammal favorit hos mig och han gör en fullgod insats. Jag kan nog inte påstå att någon spelar riktigt dåligt, även om jag saknar lite udd i de unga plågoandarnas karaktärer. De känns inte riktigt så psyko som jag skulle önska. Koolt med nya grepp som tar med tittaren in i filmen och att det hela är så ohyggligt utdraget. Man får aldrig direkt se något våld, men man hör det, något som till en början fick mig att känna att jag såg en nedklippt version nästan.
Jag tycker inte att den var så värst otäck egentligen, men hyfsat spännande. Jag vill nog se orginalet också för en jämförelse, men 6 eller kanske 7/10 i betyg om man ser till att den måste ha varit ganska nyskapande 1997.
Det var den dagen det. Nu ska jag iväg till jobbet igen, förhoppningsvis blir det mer film i veckan, speciellt om vädret håller i sig. Känner att jag är inne i en film-period just nu, det är rätt skönt.
Först såg vi The squid and the whale. Jag såg ju Noah Baumbachs nyaste film, Margot at the wedding, för ett tag sen och blev då nyfiken även på denna. Jag vet inte riktigt om den här var bättre, vilket jag kanske hade trott utifrån de recensioner jag läst, men den var bra. Jag tror att jag kanske hade höga förväntningar och att det dessutom är en film som tar en stund innan den skjunker in.
Den ska vara baserad på Baumbachs egen barndom, och det kändes ju lite halvhemskt. Den utspelar sig i Brooklyn på 80-talet i en familj där föräldrarna separerar. Jag hade kanske lite svårt för det halvvulgära språket inom familjen ibland och de ständiga sexuella undertonerna, men annars var skådespeleriet och själva storyn ganska fängslande. Den slutade dock lite tidigt, det kändes som att jag ville veta mer, och jag gillar inte att känna så när en film slutar. I alla fall så var den klart sevärd, jag skulle gissa att det blir en 8/10 när den väl sjunkit in.
Efter det såg vi en skräck-/thrillerfilm; Funny games US. Det är den amerikanska versionen av en österrikisk film med samma namn (utan US) som gjordes 1997. Remaken är gjord tio år senare, av samma snubbe, Michael Haneke, och den är en exakt remake, bild för bild. Lite synd att det inte går att få amerikaner och andra att se filmer med annat språk än engelska. Jag har inte sett det tyska orginalet, men det sägs att den är bättre.
Tim Roth, som spelar en av huvudrollerna är en gammal favorit hos mig och han gör en fullgod insats. Jag kan nog inte påstå att någon spelar riktigt dåligt, även om jag saknar lite udd i de unga plågoandarnas karaktärer. De känns inte riktigt så psyko som jag skulle önska. Koolt med nya grepp som tar med tittaren in i filmen och att det hela är så ohyggligt utdraget. Man får aldrig direkt se något våld, men man hör det, något som till en början fick mig att känna att jag såg en nedklippt version nästan.
Jag tycker inte att den var så värst otäck egentligen, men hyfsat spännande. Jag vill nog se orginalet också för en jämförelse, men 6 eller kanske 7/10 i betyg om man ser till att den måste ha varit ganska nyskapande 1997.
Det var den dagen det. Nu ska jag iväg till jobbet igen, förhoppningsvis blir det mer film i veckan, speciellt om vädret håller i sig. Känner att jag är inne i en film-period just nu, det är rätt skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar