Ljusglimtarna

Tiden här har gått fort och det har varit tungt. Men lite solglimtar finns i vart fall. Det är, trots den jobbiga anledningen, hemskt skönt att vara nära mina syskon och veta att vi har ett så stort stöd mellan oss när det gäller. Jag vet inte vad mina föräldrar har gjort, men just den biten har de faktiskt lyckats bra med. Vi bor den här gången ganska långt från sjukhuset, hos lillebror Tobias istället för hos Mattias syster i Linköping. Och det har varit trevligt. Vi har försökt att koppla av och göra lite annat emellan. Igår var vi på sightseeing här i Ljungby tex. Det tog kanske sju minuter...men det var trevligt! Sen gick vi och fikade och lyssnade på smålänningar.

Igår kväll var vi också hemma hos lillebror den äldre och hälsade på. De ska ju snart, i början av juni, bli fyra istället för tre så det är ganska spännande. Det var väldigt kul att träffa deras dotter Lea som nu är två och ett halvt och världens lilla yrväder. Vi har inte setts på ett år så hon var lite blyg till en början men efter lite lek med duplo så var vi bästa vänner, tror jag. Hon är bara så bedårande, jag måste lägga upp bilder sen. Hon visade mig nya vagnen som är "till bebis som sover i mammas mage". Jag tror inte hon förstår riktigt vad som är på gång, men det blir nog bara bra.

Så det är inte bara ledsamheter, som tur är. Det är tungt som det är ändå. Jag vet inte än, men det lutar åt att vi far hem till Umeå idag. Om jag fixar att ta det beslutet. Borde hem till katterna och till jobbet i helgen. Vi glömde ju lämna nyckel till kattvakten så de har bara fått korta tillsyner av en alldeles underbart snäll vaktmästare som vi lyckades få tag på per telefon. Mat hade de försett sig själva med, sa han. Och det är klart; Smilla katt är expert på att se om sitt hus. Hon öppnar förpackningar och öser ut till de andra. Duger inte den gamla sorten öppnar hon en ny. Det stora kruxet är vatten som de behöver mest av; hon kan inte öppna kranarna. Än.