Liten lägesrapport från södern. Läget är, om möjligt, faktiskt till och med lite sämre. Mycket tårar, ångest och ömmande hjärtan har det varit det här senaste dygnet. Underbar personal på IVA i Linköping som tog emot mig (och Mattias) mitt inatten igår då vi anlände till stan. Mycket värme, medmänsklighet och förståelse. Och en omsorg om min pappa som nog varken han eller jag tidigare sett. Underbart med fördomsfri personal som ser människan och människorna bakom. Bara det har rört mig otroligt. Jag är otroligt tacksam.
Oklart ännu när vi lämnar allt detta och far tillbaka till vardagen. Hur nu det fungerar. Vi får se.
Naturligtvis smärtar det att inte kunna vara med på kongressen i Umeå. Vilket såklart ger lite dåligt samvete; jag borde inte ens tänka så. Men det gör jag, och det kanske ändå inte är så konstigt. Detta som jag jobbat så hårt för. Som jag sa igår; det känns som att planera årets fest och sen bli portad när den startar. Men så är det, ibland kommer det viktigare saker. Och jag är som en liten igel och ringer kanske nästan lite för ofta (tur de är många så jag kan sprida ut det över flera personer) för att kolla läget och om de verkligen inte behöver mig lite lite iaf. Och det gör de ibland. Eller om de låtsas, men det får de gärna och jag köper det. Rysligt stolt över dem är jag i vart fall och glad att det verkar fungera så bra. Vi får se om jag hinner hem för att få en liten blick av årets feministparty.
Nu ska jag dricka te med lillebror, Mattias och hans systers familj och andas lite.
1 kommentar:
Hej där,
Vi saknar dig givetvis här både på kongressen och ikväll på festen. Vi försöker rapportera på webben för dem som inte är här, men det är ju inte samma sak!
Skönt dock att höra att ni blivit väl omhändertagna. Visst är det så att sjukvårdspersonalen är värda vartenda öre!
Bamsekramar
Anna-Karin och alla andra här runt omkring
PS: Allt flyter jättebra, duktiga funktionärer, presidie osv. Väl organiserat. :)
Skicka en kommentar