Suck, det känns verkligen jobbigt just nu. Riktigt jävla jobbigt, om jag ska vara ärlig. Jag är bra på att stänga av men mellan varven brister det. Allt är så snurrigt, jag önskar jag kunde reda ut begreppen.
Vi var mer eller mindre tvugna att komma hem idag söndag så då for vi helt enkelt hem redan under natten till söndagen. Jag kände att jag ville få chansen att åtminstone se kongressunderverket som det jobbats så mycket med. Jag ville, behövde, se att det faktiskt blev av. Som en psykologisk grej. Så inatt körde vi. Jag var på IVA hos pappa det sista jag gjorde innan vi for under kvällen, jättetungt att gå därifrån, men tacksam över att personalen var så stöttande. Sen körde vi de nästan 90 milen hem igen. Strax före fem imorse kom vi supertrötta och slitna hem till lägenheten och däckade i sängen. Steg upp några timmar senare och drog oss till kongressen.
Liv och rörelse var det, och allt, eller iaf det mesta verkade fungera väldigt bra. Jag fick mycket beröm av väldigt många personer, vilket kändes lite konstigt då jag faktiskt inte varit där. Men jag sög åt mig lite ändå, jag behövde det. Jag är så impad av framför allt Anna och sidekicken Ulrikas arbete, de har varit så koola och jobbat superhårt. Det verkar ha varit en tajt och slipad kongress, jag ser fram emot att ta del av besluten, så snart jag orkar.
Jag justerade in mig i röstlängden, inte för att jag var så delaktig eller ens orkade lyssna engagerat nån längre stund, utan för att jag ändå ville vara med på nåt sätt. Såg en stund på plenumförhandlingarna och förstod verkligen att alla varit så lyriska över presidiet. De var vassa och mycket proffsiga. Anna Sjödin och Sofia Karlsson var som jag gissat, ett riktigt bra radarpar tillsammans som ordföranden. Och sekreterarna verkade ha läget under kontroll. Bra, jag sträcker på mig lite och är lättad över att det fixade sig.
Ska försöka sova ordentligt nu inatt om det går och sen ta tag i deklarationen och prata med min chef imorgon. Och packa upp alla de lådor och kassar med blandade Fi-grejer som står i min hall nu efter kongressen.
Vi var mer eller mindre tvugna att komma hem idag söndag så då for vi helt enkelt hem redan under natten till söndagen. Jag kände att jag ville få chansen att åtminstone se kongressunderverket som det jobbats så mycket med. Jag ville, behövde, se att det faktiskt blev av. Som en psykologisk grej. Så inatt körde vi. Jag var på IVA hos pappa det sista jag gjorde innan vi for under kvällen, jättetungt att gå därifrån, men tacksam över att personalen var så stöttande. Sen körde vi de nästan 90 milen hem igen. Strax före fem imorse kom vi supertrötta och slitna hem till lägenheten och däckade i sängen. Steg upp några timmar senare och drog oss till kongressen.
Liv och rörelse var det, och allt, eller iaf det mesta verkade fungera väldigt bra. Jag fick mycket beröm av väldigt många personer, vilket kändes lite konstigt då jag faktiskt inte varit där. Men jag sög åt mig lite ändå, jag behövde det. Jag är så impad av framför allt Anna och sidekicken Ulrikas arbete, de har varit så koola och jobbat superhårt. Det verkar ha varit en tajt och slipad kongress, jag ser fram emot att ta del av besluten, så snart jag orkar.
Jag justerade in mig i röstlängden, inte för att jag var så delaktig eller ens orkade lyssna engagerat nån längre stund, utan för att jag ändå ville vara med på nåt sätt. Såg en stund på plenumförhandlingarna och förstod verkligen att alla varit så lyriska över presidiet. De var vassa och mycket proffsiga. Anna Sjödin och Sofia Karlsson var som jag gissat, ett riktigt bra radarpar tillsammans som ordföranden. Och sekreterarna verkade ha läget under kontroll. Bra, jag sträcker på mig lite och är lättad över att det fixade sig.
Ska försöka sova ordentligt nu inatt om det går och sen ta tag i deklarationen och prata med min chef imorgon. Och packa upp alla de lådor och kassar med blandade Fi-grejer som står i min hall nu efter kongressen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar