Bättre start

Lite bättre start på dagen idag, även om också den innehöll telefonkontakt med en läkare. Det nya sjukhuset hade fått rapport om "en arg dotter som skällt ut läkaren" så de var väl lite frågande. Men nu verkar vi vara i samförstånd och jag har fått tala med en rättfram och ärlig läkare som inte lovat mer än han förhoppningsvis kan hålla. Det är bra, även om verkligheten är hård och orättvis just nu så vill jag veta.

Jag har verkligen, genom att vara på "den andra sidan" än vad jag är van vid i patientsituationer, fått ännu större förståelse för hur otroligt viktig kommunikationen med anhöriga i en svår situation är. Många har varit väldigt fina, förstående och lyssnande hittills, men vi har också mötts av kalla besked och en del förutfattade meningar och värderingar. Det är tungt. Och den stora mängden människor vi fått prata med är också besvärande. Att fortfarande efter fyra veckors vårdande på samma avdelning få tala med sjuksköterskor som visserligen är ansvariga för hans vård, men som inte träffat honom tidigare, förefaller märkligt för mig. Omsättningen av sköterskor och annan personal har varit otrolig. Det försvårar självklart kommunikationen ytterligare.

Jag hoppas nu bara att den här den sista vårdtiden blir lugnare och tydligare. Och, faktiskt, att vi alla snart slipper plågan. Inte minst min fina fina pappa.