Alltså det här fallet med den 10-åriga pojken som lämnades kvar efter innebandyturnéringen av sin far som tyckte att sonen spelade så dåligt att han kunde gå hem i blöta träningskläder, från Uppsala till Stockholm, det har gjort mig urförbannad hela dagen. Och det har gett upphov till framför allt två funderingar:
För det första; hade det varit jag som fått det bekräftat av pappan själv att han faktiskt gjort som beskrivet, då hade inte jag skickat hem pojken till det hemmet. Jag hade ringt nån form av socialjour alt polisen. Att det nu är en privatperson som läst om det i tidningen som anmält, det är lite tokigt, får jag säga. Inte för att lägga skuld på den som tog hand om honom, ibland är det ju lätt att vara efterklok också.
För det andra: om föräldern i det här fallet utan att blinka faktiskt bekräftar vad han gjort utan att, av uppgifterna i artikeln att döma, visa någon som helst ånger eller medvetenhet om hur galet fel det är så frågar jag mig direkt vad mer som händer i den familjen. Det kan vara en engångsföreteelse, visst, men jag hoppas verkligen att sociala myndigheter noggrant undersöker hur det faktiskt står till.
