Empatilösa idioter

Och när jag ändå är igång; jag blir skitförbannad och människofientlig av sånt här. Jag läste om fallet igår och försökte skaka det ur mitt medvetande. Människor är så outgrundligt dumma i huvudet. Spontant tycker jag att ett rimligt straff är samma behandling som de gav djuren, men ändå vet jag nånstans att det troligen inte ens kommer att bli maxstraff. Det är väl snart på tiden att man faktiskt använder straffskalan för djurplågeri på riktigt istället för att ge några ynka tusenlappar i böter?

Ibland känner jag mig som "Grizzly Man" antagligen gjorde när han bestämde sig för att lämna civilisationen och leva med djuren istället. Lite mer galenskapsinformation och jag blir "Crazy Cat Lady" och flyttar ut i ett hus långt utanför mänsklig kontakt. Who's with me?

Mansons självbiografi och grymt prickskytte

Har just börjat läsa Marilyn Mansons självbiografi (skriven tillsammans med en journalist, Neil Strauss). Har förvisso bara läst 50 av de ca 300 sidorna men hittills kan jag inte påstå att han förefaller ha varit så väldigt mycket mer sympatisk som ung än vad han verkar nu. Fast ja, kanske inte så väldigt udda heller. Hittills är argumentet (om han nu behöver ett sådant) för hans "figur" den påtvingade kristna privatskolan han gick i. Jag vet inte om det håller riktigt.

Det slog mig i vart fall att jag åter läser en bok om en amerikansk ung pojke som tycks ha fördrivit tiden med att skjuta prick på allehanda smådjur. Det är inte första gången jag läser det och jag börjar så smått undra om det är en lika naturlig del av uppväxten som actiondockan (eller kvasi-Barbien) Big Jim var för tex min storebror på 80-talet? Och det görs nästan alltid med de vuxnas goda minne och inte sällan är det därifrån både vapen och bristen på sympatier med djur nedärvs. (Och inte bara i arbetarklass, Manson tycks vara hyfsat uppväxt rent ekonomiskt.) Det förfasar mig faktiskt mycket. Det kan inte bara ha att göra med vapenlagarna i USA. Vi sköt med luftgevär med pappa som små också, men fick lära oss från början att aldrig sikta eller skjuta mot något levande whatsoever.

Iaf så mår jag illa av att läsa sånt. Jag kan inte riktigt hantera de ingående beskrivningarna om plågade smådjur (och ibland egna/andras husdjur). Nu har jag dessutom kommit till övre tonår då "offrade" djur börjar dyka upp lite här och var. Vi får väl se om jag tar mig igenom den här boken.

Ingen film är värd plågan

Jag blev till en början nöjd då jag insåg att jag fått alla i säng på jobbet före elva på kvällen, då jag visste att Almodovars Tala med henne skulle visas vid den tiden på Svt. (Det var självklart inte så att jag la i säng dem tidigare pga detta, ifall nån nu trodde det.) Jag såg inte alldeles i början men när jag tryckte på tv:n hamnade jag mitt i en tjurfäktning som fick mig så illa till mods att jag blev som handlingsförlamad. Djurplågeri som kultur, läskigt. Jag trodde iaf att det skulle vara över med den scenen men när det återkom en stund senare blev jag aldrig så glad över att det började larma på avdelningen. Resten av filmen var jag upptagen med jobbet och lika glad för det var jag. Men besviken, jag har velat se den filmen länge.

Att se sig själv som högre stående

Jag är nog lite sur idag. Nästan åt det militanta hållet. Jag är så less på allt vad religioner heter och vad de åstadkommer med huvudet högt överallt i världen. Just idag delas den ilskan av det sätt som man, med vissa stater och unioners godkännande anser sig ha rätt att behandla djur på. Nu ska det alltså inte vara förbjudet att döda djur utan bedövning längre. Är inte lidandet som djur utsätts för på slakterierna nog? Är inte de religiösa slakterna hemska och oetiska som de är? Jag blir alldeles stum. Om djuret inte är rent ät det inte då! Det finns gott om vegetarisk mat i den här världen (vilket också skulle bidra till en miljövänligare värld vilket många åskådningar inte verkar ha så stort intresse av oavsett).

En annan sak är den manliga omskärelse som nu allt fler börjar ifrågasätta. Samma sak där; religionen anser sig stå över de hjälplösa, i det här fallet små barn som inte får rätt att själva välja vare sig om de vill stympa sin kropp eller vilket samfund de ska tillhöra, om något. Det borde strida mot mänskliga rättigheter. Vi arbetar hårt mot kvinnlig omskärelse (som , bör nämnas, drabbar den enskilda flickan/kvinnan hårdare fysiskt) men det är verkligen hög tid att ta strid mot all form av stympning av barn i religiösa syften. Om Gud nu gjorde oss så perfekta varför ska vi då börja livet med att skära av en bit av kroppen?

Jag skulle aldrig drömma om att döpa mina ev barn; jag är själv inte troende och ser inte att jag har rätt att välja en sådan sak i mitt barn ställe. Om mina barn som vuxna människor väljer att bli judar, muslimer, buddister eller kristna, det är upp till dem, anser jag. Men ett dop påverkar inte ens liv på samma sätt som en stympning gör. Det går att minimera till en kvart i ens liv då någon skvätte vatten på ens huvud. Jag är själv döpt men ser det inte som något som har en betydelse för mitt liv eller mina värderingar. Istället valde jag som vuxen att gå ur kyrkan, något som dagens födda svenska inte behöver om deras föräldrar inte väljer att ge dem medlemskap.

Och nej, jag är inte enbart emot vissa religioner. Nästan samtliga religioner bidrar till att göra den här världen till en sämre plats, till en krigsskådeplats. Att sätta sig över andra människor och arter. Inte minst kristna. Vi har tex en svensk kyrka med en ökande förmögenhet i vapenindustrin och det var kristna samfund som på plats i Thailand efter tsunamin villkorade sin hjälp. Så det är överallt. And it piss me off!

Att det inte "får hända" spelar föga roll när det liks händer

Vaknade och mådde ganska bra imorse. Men så läste jag i samtliga nättidningar om hur grisarna på Scan kokas levande. Det konstiga är att det beskrivs som ett misstag, men läser man artikeln så förstår man att misstaget inte var att de var levande utan att de inte var tillräckligt sövda. Så levande kokt tycks vara regel, vaken kokt undantag.

Oavsett så är det hemskt om ändå inte särskilt förvånande. Vi har länge slagit oss för bröstet och sagt att bara man köper svenskt kött så är det bra, fy för det danska osv. Mmm. Vi tycks fortfarande inbilla oss att vi är så bra i Sverige på allt och att inget hemskt skulle kunna hända innanför murarna på ett så svenskt och bra företag som "Mamma" Scan och deras lejda slakterier.

Men det man inte ser mår man inte dåligt av, eller? Och hur stor risk är det att just din fläskkotlett eller köttbulle råkade vakna då den kokades? Egentligen?

Det är osmakligt att klubba sälkutar, men inget är väl så välsmakande som en kalv?

Frågan om djursex eller inte djursex har åter blossat upp. Anna-Karin skriver insiktsfullt om själva expressenfenomenet, ur en köttätares synvinkel, kanske jag ska tillägga. Och trots att jag själv är både djurrättare och vegetarian så tycker jag att hon har en poäng (igen) med att om man accepterar det ena så kanske man inte ska gapa om det andra.

Ett annat tydligt exempel på det är pälsimporten. Det kommer snart (eller om det redan har trätt i kraft, lite dålig koll just nu) ett förbud mot att importera katt- och hundpäls till EU. Självklart bra, tycker jag. Men de andra pälsarna då? Varför är det bara "husdjur" som vi mår illa av att klä oss i? Varför tar vi oss i så fall inte en funderare över de minkfarmar vi fortfarande har i Sverige (och som skyddas så hårt av den svenska politiken), eller att du kan köpa ren- eller kohud på Jysk och lägga på ditt golv?

Personligen tycker jag inte att man ska ha sex med någon, djur eller människa, utan ett samtycke. Jag tycker att bordeller är en form av misshandel oavsett om det är människor eller djur som bebor dem (även om man skulle kunna ha en lång diskussion om inslaget av "frivillighet" vad gäller detta). Att sälja människor såväl som djur så att andra kan ha sex med dem är vidrigt i mina ögon. Att se på vissa människor och djur enbart som redskap för sin egen sexlust är osmakligt. Men det är kanske inga nyheter.

För att hårddra det så gäller samma sak för mig vad gäller köttindustrin. Att äta kött från katt är lika otänkbart som att äta kött från en ko. Att äta kött från djur är för mig lika motbjudande som att äta kött från andra människor. Faktiskt. Jag upprörs inte av kannibaler värre än "vanliga" karnivorer.

Till sist skulle jag vilja att ni funderade över varför det blir sånt ramaskri när expressen bestämmer sig för att skriva artiklar om djursex i organiserad form när djurrättsgrupper, enskilda riksdagsledamöter osv har jobbat hårt för exakt samma sak (och haft kanske ännu mer välutredda faktabakgrunder med sig) i en mindre evighet?

Sätt på ett djur och skadeskjut det sen, thats ok!

Jag vet inte om jag ens ids kommentera den återkommande diskussionen om huruvida sex med djur ska vara förbjudet eller ej. Min inställning är väl ganska klar sen tidigare. Jordbruksministern tycker att djurskyddslagen räcker, men tydligen gör den ju inte det. Skulle vilja se de som skulle få för sig att argumentera för att samma sak ska gälla för människor; misshandelslag har vi ju redan varför behövs en lag om våldtäkt? Blir det inte synliga skador har väl ingen våldtäkt ägt rum? Eller?

Sen fattar jag inte över lag varför någon alls skulle vilja ha sex med någon som inte vill. Hur kul är det? Samtycke borde vara gällande i samtliga sexuella relationer.

Och tydligen ska inte heller djuren ha rätt att försvara sig. Rubriker om att en björn attackerat och skadat en man i Kirunatrakten har blåsts upp under morgonen. Varför den attackerade? Den blev skadeskjuten av mannen som är jägare. Trots det är det björnen som är boven. Tydligen ska de helst bara lägga sig ner i väntan på nästa skott och inte göra något så dumt och onaturligt som att försöka försvara sig.

Att döda som underhållning

Såg en rubrik och bild på expressen om en tjur som löpt amok på en tjurfäktning och skadat ett tjugotal. Ett klarare självförsvarsmål har väl världen sällan sett? Min sympati finns då inte hos de skadade. Tjurfäktning är inget annat än en sjuk, laglig uppvisning av djurplågeri. Märkligt att det fortfarande existerar som underhållning.