Om dubbelmoral

Kanske ska tillägga att jag inte heller på något vis är fri från dubbelmoral. Jag besitter säkerligen en hel del vurpor själv. Men grejen är väl att försöka synliggöra dem för sig själv och fundera över sitt handlande.

Självklart ser inte jag att det skadar "min sak"; att driva frågan om ett förbud mot zoofili trots att man är köttätare "till vardags". Att fler öppnar ögonen för hur det ser ut är bra. Och visst är det väl inte så att man alltid på en gång måste anamma precis allt som går i linje med ett första ställningstagande (och oftast växer väl en livsfilosofi fram ganska långsamt), men det vore trevligt om fler kunde låta ledningarna gå lite längre ibland och fundera över vad jag själv gör som påverkar andra djur och människor negativt, och inte bara rasa när andra beter sig på ett sätt man inte själv kanske skulle tänka sig. Att inte stanna vid den första expressen-serverade tanken utan tänka ett par steg till själv.

Tydligast är att det är media som till så stort del bestämmer vad vi ska tycka numera. Skulle media bestämma sig för att en delad föräldraförsäkring är det naturliga (och att andra lösningar är moraliskt förkastat), ja då skulle vi som driver den frågan snart vara hemma. Kanske inte riktigt så enkelt, men ni förstår min tanke. Det mesta idag handlar om mediestrategi och marknadsföring.

Det är osmakligt att klubba sälkutar, men inget är väl så välsmakande som en kalv?

Frågan om djursex eller inte djursex har åter blossat upp. Anna-Karin skriver insiktsfullt om själva expressenfenomenet, ur en köttätares synvinkel, kanske jag ska tillägga. Och trots att jag själv är både djurrättare och vegetarian så tycker jag att hon har en poäng (igen) med att om man accepterar det ena så kanske man inte ska gapa om det andra.

Ett annat tydligt exempel på det är pälsimporten. Det kommer snart (eller om det redan har trätt i kraft, lite dålig koll just nu) ett förbud mot att importera katt- och hundpäls till EU. Självklart bra, tycker jag. Men de andra pälsarna då? Varför är det bara "husdjur" som vi mår illa av att klä oss i? Varför tar vi oss i så fall inte en funderare över de minkfarmar vi fortfarande har i Sverige (och som skyddas så hårt av den svenska politiken), eller att du kan köpa ren- eller kohud på Jysk och lägga på ditt golv?

Personligen tycker jag inte att man ska ha sex med någon, djur eller människa, utan ett samtycke. Jag tycker att bordeller är en form av misshandel oavsett om det är människor eller djur som bebor dem (även om man skulle kunna ha en lång diskussion om inslaget av "frivillighet" vad gäller detta). Att sälja människor såväl som djur så att andra kan ha sex med dem är vidrigt i mina ögon. Att se på vissa människor och djur enbart som redskap för sin egen sexlust är osmakligt. Men det är kanske inga nyheter.

För att hårddra det så gäller samma sak för mig vad gäller köttindustrin. Att äta kött från katt är lika otänkbart som att äta kött från en ko. Att äta kött från djur är för mig lika motbjudande som att äta kött från andra människor. Faktiskt. Jag upprörs inte av kannibaler värre än "vanliga" karnivorer.

Till sist skulle jag vilja att ni funderade över varför det blir sånt ramaskri när expressen bestämmer sig för att skriva artiklar om djursex i organiserad form när djurrättsgrupper, enskilda riksdagsledamöter osv har jobbat hårt för exakt samma sak (och haft kanske ännu mer välutredda faktabakgrunder med sig) i en mindre evighet?

Att trilla av sin höga häst

Fick ett tips att läsa en krönika som i stort går ut på att den kvinnliga skribenten vid sin första graviditet som 23-åring träffade på en äldre kvinna som var nedlåtande om hennes chanser att hålla ihop sin blivande familj på sikt.

"För visst var hon bitter. Så måste det ha varit. Varför vill man annars förstöra för en ung människa som mår bra och är lycklig?
'Vänta du bara och se', sa kollegan. 'Det är inte lätt att hålla ihop', sa kollegan."

Att hon blev ledsen över det är inte så konstigt och nu vill hon antagligen visa att kollegan hade fel genom att berätta att hon är inne på sin tredje graviditet med samme man (får man anta). Sure, jag köper det, ingen har väl rätt att säga till någon annan att ens lycka är dömd att gå åt helvete. Jag hade nog också blivit pissed.

Men, sen läste jag hennes lilla plus- och minuslista uppe i hörnet. Under plus står:

"Såssarna vill kvotera föräldraledigheten. Äntligen. Synd bara att förslaget har lika stor chans att överleva som Bristol Palins förhållande."

Jaha? Hur var det nu med bitterhet och andras rätt att döma ut yngre människors framtida lycka? Eller finns det en magisk åldersgräns (igen) för när lyckan blir beständig? Nu tror väl inte jag heller att Palin dy kommer att fira guldbröllop med sin hockeyspelare, men erkänn att hela krönikan lite föll in i "mina barn och andras ungar"-fällan i och med plusrutan? Humor.