Smakar det så kostar det!

Det kommer nya bilder varje dag just nu från gårdar med vanvårdade djur, den ena värre än den andra. Och jag försöker att inte titta eller läsa för mycket. Jag klarar helt enkelt inte av det, det är totalt vansinne.

Företrädare för djurindustrin har de senaste dagarna försökt slå ner på Djurrättsalliansens utredning och visst, det kan de göra. Men oavsett när bilderna togs eller hur de togs så visar de på en verklighet vi inte kan blunda för. Djur far illa varje dag i den svenska köttindustrin. Och inte bara på vanvårdade gårdar utan även genom transportskador och annat som man tydligen anser vara okej så länge man bara får sin biff eller falukorv på köksbordet till ett så lågt pris som möjligt.

Jag tycker egentligen att det är märkligt att det är djurrättsaktivister och vegetarianer som protesterar mot de politiska beslut som de senaste åren skapat allt sämre förutsättningar för djuren som ska bli mat. Några som verkligen borde protestera är väl köttätarna om de med gott samvete ska fortsätta med sin livstil? Och det är en betydligt större grupp som gemensamt borde ha något att säga till om, om de bara ville.

Om vi bortser från den klick med människor som anser att djur är så pass underlägsna, (inte "spelar i kammarorkester" som ngn sa för att visa på att djur är underlägsna människan intelligensmässigt*) att de antagligen inte lider som resten av oss tror, så vill jag tro att de flesta köttätare faktiskt vill att de djur som sedermera blir mat på deras bord faktiskt har haft det bra och avlivats smärtfritt?

Utnyttja din konsumentmakt och visa att du inte accepterar hur det ser ut på de svenska gårdarna idag. Och använd din politiska makt som medborgare och protestera mot att man lagt ner djurskyddsmyndigheten, minskat pengarna till de allt färre djurinspektörer som finns kvar så att dessa nu enbart hinner med det absolut mest akuta, att slakterier centraliseras vilket innebär betydligt längre transportsträckor etc.

*En gris har en intelligensnivå motsvarande en 2-3-årig människa, så vi kanske därmed också kan sänka standarden på våra dagis för just den åldergruppen? Liggsår eller vadande i lera upp till halsen lär ju inte skada dem.

Manipulera rapande får?

Hörde förresten på radionyheterna i bilen imorse att man i Australien nu börjat jobba med att hitta genen hos får som gör att de rapar. Detta i syfte att minska rapandet för att på så vis minska miljöförstörande utsläpp. Det känns som att det är en ganska felaktig väg att gå, gör det inte? Det finns ju enklare sätt. Hur lång tid ska det ta innan världen inser att köttkonsumtionen faktiskt måste minska om vi menar allvar med vårt miljöengagemang?

Läsvärt efterspel

Som vanligt i bakvattnet av någon rubrikskapande undersökning som påvisat hur djur far illa för att människor vill äta billigt kött kommer det en rad andra debattartiklar och resonemang kring djurrätt. Vilket är bra såklart. Det tråkiga är att så snart stormen bedarrat så handlar människor ändå precis som de gjorde tidigare, debattörerna är tysta och bilderna på de lidande djuren har bytts ut mot Icas eller Willys glättiga reklam för billigt kött.

Just idag vill jag iaf trycka för två artiklar i ämnet som jag funnit läsvärda. Den ena är en ledarkrönika En köttätares bekännelse av Johannes Forssberg på aftonbladet som trycker lite på just det jag nyss nämnde; hur lätt det är att lägga hela skulden på några få bönder och hur svårt det tycks vara att som konsument se sin egen roll i djurindustrin.

Den andra artikeln berör inte lantdjur alls utan det svårdebatterade ämnet Jakt. Personligen tycker jag som debattörerna att det är svårt att förstå hur man kan se jakt som ett fritidsintresse (med svepskälet "viltvård") där själva "intresset" tycks gå helt före djurens väl. Läsvärt, helt klart. Personligen är jag beredd att gå ytterligare ett steg och hävda att det enda rätta vore en starkare statlig inblandning där det enda syftet med jakten borde vara just det debattörerna benämner "faunavård". Man borde tex inte ha rätt att döda rovdjur för att det ska finnas tillräckligt många rådjur (tex) för jägarna att skjuta när det blir jakttider. Hela den tanken är galen och rimmar illa med det man vill kalla "viltvård".

Lite läsvärda tips alltså såhär på lördagskvällen.

Det är hur man använder sin överordnade intelligens som är grejen, inte att man har den

Läser artikelserien på SVD om att våra "matdjur" trots allt (surprice) är ganska smarta. Intelligenta, till och med. Klart att jag hoppas att det ska få någon att fundera över det de har på tallriken, men trots allt har jag nog för liten tilltro till människans egen intelligens. De flesta skulle nog inte få för sig att äta sina husdjur och jag vet många som skaffat grisar eller andra matdjur och sen inte kunnat med att äta upp dem när det blivit dags. Därmed inte sagt att de blivit plötsliga vegetarianer; istället väljer man bara ett annat, anonymt exemplar medan det egna blir sålt till någon som inte hunnit med att ge det ett personligt namn.

För det är väl grejen? Scans grisar har inga namn, inget individuellt ansikte. På älgfarmen utanför Umeå kan du makabert nog både klappa och kela med tama älgar ute på gården för att sen gå in på restaurangen och äta upp nån av dess polare eller köpa med dig korv som gjorts på någon av deras besläktade individer. Och uppenbarligen gör man det utan att blinka. Kopplingen att den fina älgen på gården är, förvisso inte exakt samma individ men, samma sak som det man stoppar i sig tycks vara information som vi med vår intelligens sållar bort. Selektiv intelligens, om man så vill.

Och visst, det finns de som överlagt förstår och väljer att se hela kopplingen och ändå äter djur, jag vet, men faktum är att de flesta nog ändå inte vill veta särskilt mycket om det exemplar man just la på grillen. Man duckar som man duckar för andra hemskheter. Afrika ligger väldigt långt bort och kött är ju så gott.

Det är osmakligt att klubba sälkutar, men inget är väl så välsmakande som en kalv?

Frågan om djursex eller inte djursex har åter blossat upp. Anna-Karin skriver insiktsfullt om själva expressenfenomenet, ur en köttätares synvinkel, kanske jag ska tillägga. Och trots att jag själv är både djurrättare och vegetarian så tycker jag att hon har en poäng (igen) med att om man accepterar det ena så kanske man inte ska gapa om det andra.

Ett annat tydligt exempel på det är pälsimporten. Det kommer snart (eller om det redan har trätt i kraft, lite dålig koll just nu) ett förbud mot att importera katt- och hundpäls till EU. Självklart bra, tycker jag. Men de andra pälsarna då? Varför är det bara "husdjur" som vi mår illa av att klä oss i? Varför tar vi oss i så fall inte en funderare över de minkfarmar vi fortfarande har i Sverige (och som skyddas så hårt av den svenska politiken), eller att du kan köpa ren- eller kohud på Jysk och lägga på ditt golv?

Personligen tycker jag inte att man ska ha sex med någon, djur eller människa, utan ett samtycke. Jag tycker att bordeller är en form av misshandel oavsett om det är människor eller djur som bebor dem (även om man skulle kunna ha en lång diskussion om inslaget av "frivillighet" vad gäller detta). Att sälja människor såväl som djur så att andra kan ha sex med dem är vidrigt i mina ögon. Att se på vissa människor och djur enbart som redskap för sin egen sexlust är osmakligt. Men det är kanske inga nyheter.

För att hårddra det så gäller samma sak för mig vad gäller köttindustrin. Att äta kött från katt är lika otänkbart som att äta kött från en ko. Att äta kött från djur är för mig lika motbjudande som att äta kött från andra människor. Faktiskt. Jag upprörs inte av kannibaler värre än "vanliga" karnivorer.

Till sist skulle jag vilja att ni funderade över varför det blir sånt ramaskri när expressen bestämmer sig för att skriva artiklar om djursex i organiserad form när djurrättsgrupper, enskilda riksdagsledamöter osv har jobbat hårt för exakt samma sak (och haft kanske ännu mer välutredda faktabakgrunder med sig) i en mindre evighet?

Vegetarianism, barnuppfostran och val av livsstil

Det här, förresten, retar mig enormt. Det handlar inte på något sätt om veganism, det handlar om helt andra saker, men det förvånar mig inte att media omedelbart försöker omvandla något så hemskt till att vara en konsekvens av människors ställningstagande för veganism. Det är precis samma sak som att sätta rubriken "Köttätare stängde in och svalt sitt barn" på följande artikel.

Det hela har dessutom tydligen mynnat ut i någon slags diskussion om att veganer och vegetarianer som inte föder sina barn med kött har valt livsstil åt sina barn på ett så oerhört förbjudet, nästan barnmisshandlande sätt. Jag skulle i så fall vilja vända på det och säga att köttätare också i så fall väljer en livsstil åt sina barn. En livsstil som går ut på att döda andra varelser för sitt eget höga (mat-)nöjes skull (som dessutom kostar emormt mycket på miljön, som redan befinner sig i kris). Och föräldrar gör val åt sina barn, det ingår liksom i hela uppfostringsdelen av det ansvar som man har som förälder. Vissa gör mer lyckade val, andra kanske mindre lyckade. Men det hör till. Och en massa barn har vuxit upp på vegetarisk kost utan för den sakens skull dö av undernäring eller drabbas av skörbjugg (finns det ens längre?).

Men det är inte första gången som jag stöter på det här. Flera har faktiskt frågat om jag (underförstått: liksom mitt barn) kommer att börja äta kött igen när jag får barn. Självklart inte. Och självklart kommer jag inte ge mina barn kött heller. Det vore för mig lika dumt som att döpa mina barn i Svenska kyrkan (eller vilken annan kyrka som helst såklart, men SK är väl den som ligger närmast till). Eller att uppfostra dem till att bli fulländade moderater. Eller att lära dem att solidaritet med annat levande är blaha. Etc. Det är också val som de kan göra själva när de är mogna för det. Precis som att äta kött. Det får de välja när de blir äldre, och då kan jag inget säga. Men att jag skulle uppfostra mina barn i något som jag själv inte tror på, det om något vore väl idiotiskt?

Om sedan mina ev. barn som vuxna är köttätande troende kristdemokrater med stora bensinslukande stadsjeepar och aktieportfölj i vapenindustrin, ja då får jag väl ta det och inse att jag kanske inte lyckades så bra. Men då är det i vart fall deras eget val.