Slopade vi inte statskyrkan?

Precis som efter förra årets "tumult" i Storkyrkan i samband med riksmötets öppnande ifrågasätter jag varför vår riksdag fortfarande låtsas som att vi har en statskyrka. I år är det protester från Åkesson mot traditionen att vartannat år ha en så kallad interreligiös gudstjänst, vilket äger rum i år (idag). Och ingen förvånas väl över det, Åkesson gör det han förväntas göra som ledare för ett sådant parti, skulle man kunna säga.

Om det nu tvunget måste vara en gudstjänst har jag då inga problem med en interreligiös sådan, men igen; Svenska staten skiljde sig från Svenska kyrkan år 2000, varför envisas man då fortfarande med att koppla ihop vår riksdag med kyrkan?

Vem dog och gjorde Gud till president?

Och jag måste säga att jag blev lite förvånad (eller ja, kanske inte egentligen) över att det var ett så viktigt moment att gå på gudstjänst i kyrkan innan riksdagen öppnade och regeringen presenterades. Vad var det, liksom? Om vi nu inte längre ska hålla skolavslutningar i kyrkan med en predikande präst längst fram varför ska vi då hålla gudstjänst i anslutning till riksdagens öppnande? Om KD och SD vill göra det innan de börjar jobba så fine, men inte som en hållpunkt på schemat, tack.

Vi har väl inte återinfört statskyrkan, hoppas jag? Vi är väl fortfarande ett sekulariserat samhälle? Eller har jag vaknat upp i fel land?

Svaga hurra-rop för kyrkans homovigslar

Många har firat och hurrat i alla möjliga sociala medier sedan det stod klart att Svenska Kyrkan sagt ja till homovigslar. Personligen har jag inte firat lika mycket. Visst, det är absolut ett steg mot en tolerantare och bättre kyrka men i mina ögon är det trots allt bara en halv seger.

Jag kan fortfarande inte se poängen med vigselrätt i samfund när vi inte längre har en statlig kyrka. Jag håller mig till dem som anser att det enda riktiga i ett sekulariserat samhälle vore att instifta en helt civilrättslig äktenskapslag där kyrkans roll enbart blir frivilligt ceremoniell för de som så önskar. DET vore en riktig seger för samhället.

En droppe i havet

Även då jag är lycklig ickemedlem i Svenska Kyrkan sedan ganska länge tillbaka har jag såklart hållt ett litet öga på valrörelsen och -resultatet. Och vad ska man säga? Är det ens lönt att kommentera ett val med ett deltagande på 11,8 procent*? Hade det varit ett parlamentsval hade det väl nästan underkänts som demokratiskt val. Så jag kanske inte behöver kommentera framgångarna för de tokkonservativa? Nej, tänkte nästan det.

*Frågan är väl om inte de där andra 88,2% skulle ta och fundera över varför de är medlemmar öht...

Gott och ont; snarare gråskala än svartvitt?

Det här är ju lite intressant. Det finns flera olika listor, hyllningslistor om man så vill, över de snuskigt rika människor som har den vänligheten att ge bort en del av sin rikedom till bättre behövande. Och det är ju bra, självklart.

Men om man bortser från att de summor de faktiskt ger knappast skapar ett tomrum i deras kassavalv så finner jag det lite märkligt att man inte med ett ord nämner att tex Bill & Miranda Gates Foundation länge varit i blåsväder för att deras investeringar kanske inte riktigt går hand i hand med den goda image de har (läs tex här och här.) För det måste väl ändå spela roll varifrån pengarna kommer? Eller gör det inte det?

Om man investerar i etiskt unkna saker och gör en massa pengar på det av vilket man sen donerar fem procent (jag vill minnas att det är spärren för att finnas med på en del av de där listorna) av vinsten i goda saker; går man verkligen plus rent goodwill-mässigt då? Finns inte risken att man skapar mer elände än man botar, så att säga? Ska man då verkligen finnas med på en hederslista? Jag hade gärna sett en deklaration över varifrån pengarna som så givmilt doneras kommer ifrån.

Ett annat, svensk exempel är Svenska Kyrkan som gör en hel del goda saker både inom och utanför landet men som fortfarande (och till och med ökande, läste jag för ett tag sen) investerar en del av sina pengar i bl.a vapenindustrin. Enligt Svenska kyrkans egen finanschef ser man inga problem med det så länge företagen man investerar i inte bryter mot "konventionerna om inhumana vapen". Så behjärtansvärt.

Hur lite gott krävs för att sudda ut mycket dåligt?

Nästa steg blir att skilja kyrkan från staten på riktigt

Det blev som väntat ja till homoäktenskap i riksdagen idag. Ett väldigt positivt beslut! Inte en dag för sent.

Personligen hade jag sett det än mer positivt om man gått på Kd:s linje, dvs infört en civilrättslig äktenskapsbalk. Inte av samma anledningar som Kd naturligtvis (de vill inte ens att man ska kalla det äktenskap om det inte handlar om man och kvinna, utan giftermålsbalk) utan för att jag anser att man bör skilja äktenskapet från kyrkan. Vi har ingen statskyrka, jag skulle inte ens vilja säga att vi är ett troende land, ändå ska kyrkan fortsätta ha den rätten. Det är väldigt märkligt.

Alla borde få välja plats och variant av ceremoni som man vill, oavsett om man väljer att gifta sig med en kvinna eller man, men äktenskapet i juridisk mening borde vara en statlig angelägenhet.

Äktenskap eller inte, en fråga om makt

Jag måste erkänna att jag har dålig koll på när det är dags att ta beslut i frågan om könsneutrala äktenskap i riksdagen. Men jag hoppas att det är snart. Överallt diskuteras det, vilket självklart är bra, men nu är jag less på snacket och vill se lite verkstad. Och jag förstår verkligen inte det svåra i det.

Häromdagen läste jag en insändare i en av lokaltidningarna som upprörde sig över att Reinfeldt (som då fick stå modell för "politikerna") ska bestämma om vad som är äktenskap eller inte när det faktiskt är en religiös fråga. Hm? Så vitt jag vet är det inte kyrkan som stiftar lagarna i Sverige och ska vi ha något vi kallar äktenskap (hur länge vi nu får göra det) med en faktisk juridisk betydelse har jag svårt att se en annan väg.

För mig är det som sagt ganska enkelt. Hade vi haft en statskyrka kvar hade det kanske varit svårare, men nu ser jag inte problemet. Ta bort vigselrätten från religionen och låt istället varje religiöst samfund ha sina respektive ceremonier. Att man nu pratar om att ordet, begreppet "äktenskap" enbart ska vara förknippat med en (religiös?) förening mellan kvinna och man är bara ett konstlagt grepp att krampaktigt hålla kvar makten från kyrkans (Göran Hägglunds) sida. Samma diskussion hade jag med en kristen arbetskamrat som också var inne på att orden "vigsel" och "äktenskap" är kyrkans och ska stanna där, resten av oss som önskar ingå "juridisk förening" utanför får lov att kalla det något annat. (Efter en lång diskussion lovade han dock att återkomma med nya, vässade argument för sin sak nästa gång vi ses, jag ser fram emot det.)

Det enda man uppnår genom att resonera på det viset är att fortsätta se till att det finns a- och b-lag inom det vi andra kallar äktenskap, oberoende av om det är en samkönad förening eller inte eller om den är ceremoniellt utförd i svenska kyrkan eller inte. Och det hoppas jag inte att den svenska riksdagen går med på.

Läs andra kloka inlägg i frågan här och här.

Svenska kyrkan och Gudrun

Sitter och ser på Schyman på tv8. Nu är jag ju såklart lite partisk, men Gudrun är grym som vanligt. Jag funderade just över om det inte kan vara så att Svenska kyrkans taktik inför programmet varit att säga att allt är positivt, oavsett vilken kritik som läggs fram. Naturligtvis en smart inställning medialt sett, men kanske att den stundvis gått lite till överdrift. Gudrun hann bara påbörja sin mening "Hur ser ni på att Svenska kyrkan har flest anmälningar till Jämo..." (jag vet faktiskt inte ens hur meningen skulle avslutas) innan Martin Lind utbrister "Det är väl jättepositivt! Jättebra att det anmäls!"

Visst, på ett sätt kan man väl se det så. Det tyder på att det inte är en totalitär organisation på något sätt. Men ska det behövas anmälningar till Jämo innan det händer något? Och varje gång? Kan inte kyrkan tänka själva och anpassa sin verksamhet efter lagarna? Och när en kvinnlig medarbetare visar på att kyrkan trots ett utslag hos Jämo fortsatte att ignorera lagen och fortsätta sin verksamhet som om inget hänt; vari ligger då det positiva med anmälningarna?

Ja, jag konstaterar iaf att jag är en nöjd icke-medlem i denna organisation. Av fler skäl än denna.

Hanteringen av odöda känns som en (o)lämplig rubrik just idag

Jag såg inte programmet, men har sett en del av inslagen på nätet. Jag talar om Uppdrag granskning och deras upptäckt att man vissa håll i landet knäcker till kistlocken vid jordbegravningar för att undvika sättingar i jorden. Jag har roat mig med att för en gång skull läsa majoriteten av de kommentarer som finns under artiklarna på VK och blir faktiskt lite förvånad över de åsikter som finns där och hur mycket detta faktiskt upprör människor. Kanske är jag morbid men jag upprörs faktiskt inte särskilt mycket, även om jag också kan tycka att det är lite bryskt tillvägagångssätt att tjoa runt med grävmaskinen på det viset.

Det som slår mig mest när jag läser kommentarerna är det faktum att så många inte tycks vara medvetna om vad som faktiskt händer med deras anhöriga i kistorna efter att jorden lagts på. Uttalanden som att "det vore kanske bäst att skaffa en kista i cement" är slående. Även om inte vaktmästarna skulle krossa kistlocken så verkar inte folk förstå att merparten av kistorna troligen ändå inte stannar intakta särskilt länge i jorden. Och är det ens meningen? Det är ju ingen konservering av människor i en av naturen opåverkbar kista. Åsikter som "varför skulle jag lägga så mycket pengar på en fin kista om ändå vaktmästarna tar sönder den?" blir målande för hur tankvurporna haglar.

En annan sak som slår mig är alla de som nu säger sig ska gå ur Svenska kyrkan. Good for you! När var du i kyrkan senast? Lite märkligt att dessa människor dock valde att stanna i Svenska kyrkan då det för ett antal år sedan uppdagades att man med bl.a intäkter från syjuntor, kollekt och annat (uppdrag granskning igen, vill jag minnas) spekulerade med dessa heliga pengar i bl.a vapenindustrin i syfte att göra den redan så stora förmögenheten ännu lite större. DET tycks vara ok. Att faktiskt indirekt bidra till att människor dör.

Men det är klart, vad kan vara värre än ett trasigt kistlock över en redan död släkting?

Ja, jag vet. Jag är kanske lite morbid och cynisk. Visst kan jag förstå att man i en redan jobbig situation kan förfäras av bryskheten i agerandet från kyrkans sida, och visst borde kyrkans förmögenhet kunna användas till bättre tillvägagångssätt för att skona människors känslor. Men fortfarande förvånas jag över vart vi lägger vårt krut, våra moraliska föreläsningar och över hur vi värderar människoliv.

Vegetarianism, barnuppfostran och val av livsstil

Det här, förresten, retar mig enormt. Det handlar inte på något sätt om veganism, det handlar om helt andra saker, men det förvånar mig inte att media omedelbart försöker omvandla något så hemskt till att vara en konsekvens av människors ställningstagande för veganism. Det är precis samma sak som att sätta rubriken "Köttätare stängde in och svalt sitt barn" på följande artikel.

Det hela har dessutom tydligen mynnat ut i någon slags diskussion om att veganer och vegetarianer som inte föder sina barn med kött har valt livsstil åt sina barn på ett så oerhört förbjudet, nästan barnmisshandlande sätt. Jag skulle i så fall vilja vända på det och säga att köttätare också i så fall väljer en livsstil åt sina barn. En livsstil som går ut på att döda andra varelser för sitt eget höga (mat-)nöjes skull (som dessutom kostar emormt mycket på miljön, som redan befinner sig i kris). Och föräldrar gör val åt sina barn, det ingår liksom i hela uppfostringsdelen av det ansvar som man har som förälder. Vissa gör mer lyckade val, andra kanske mindre lyckade. Men det hör till. Och en massa barn har vuxit upp på vegetarisk kost utan för den sakens skull dö av undernäring eller drabbas av skörbjugg (finns det ens längre?).

Men det är inte första gången som jag stöter på det här. Flera har faktiskt frågat om jag (underförstått: liksom mitt barn) kommer att börja äta kött igen när jag får barn. Självklart inte. Och självklart kommer jag inte ge mina barn kött heller. Det vore för mig lika dumt som att döpa mina barn i Svenska kyrkan (eller vilken annan kyrka som helst såklart, men SK är väl den som ligger närmast till). Eller att uppfostra dem till att bli fulländade moderater. Eller att lära dem att solidaritet med annat levande är blaha. Etc. Det är också val som de kan göra själva när de är mogna för det. Precis som att äta kött. Det får de välja när de blir äldre, och då kan jag inget säga. Men att jag skulle uppfostra mina barn i något som jag själv inte tror på, det om något vore väl idiotiskt?

Om sedan mina ev. barn som vuxna är köttätande troende kristdemokrater med stora bensinslukande stadsjeepar och aktieportfölj i vapenindustrin, ja då får jag väl ta det och inse att jag kanske inte lyckades så bra. Men då är det i vart fall deras eget val.