En droppe i havet

Även då jag är lycklig ickemedlem i Svenska Kyrkan sedan ganska länge tillbaka har jag såklart hållt ett litet öga på valrörelsen och -resultatet. Och vad ska man säga? Är det ens lönt att kommentera ett val med ett deltagande på 11,8 procent*? Hade det varit ett parlamentsval hade det väl nästan underkänts som demokratiskt val. Så jag kanske inte behöver kommentera framgångarna för de tokkonservativa? Nej, tänkte nästan det.

*Frågan är väl om inte de där andra 88,2% skulle ta och fundera över varför de är medlemmar öht...

Att gripa efter halmstrån

Måste säga btw, att jag tycker att kritiken från media mot Mona Sahlin nu börjar bli väl genomskinlig. Man jagar henne för allt; hon kan bara inte göra rätt. Vadan denna hetsjakt?

Hon åkte ett specialchartrat plan till Spanien för att gå på kändisfest, heter det. Det låter ungefär som om hon tog regeringsplanet och drog iväg på Spaniens svar på Stureplan just for the fun of it. Om jag förstått det rätt har hon åkt för att gå på en gammal god väns 50-årsfest, må vara att den vännen är Sveriges mest kända festfixare. Planet är inte på något vis specialchartrat av Sahlin själv (vilket det låter som i media) utan av Bindefeldt/födelsedagsbarnet och biljetten är vad jag förstår betald av Sahlin ur egen ficka. Så vad är då problemet egentligen? Att hon smiter från det högintressanta kyrkovalet? Jojo. (Hur mycket har sagda media skrivit om det egentligen? Om det nu är så viktigt.)

Däremot att den sittande regeringens egen kyrkominister (vad gör en sådan?) är med på samma fest tycks inte alls ge samma genomslag i media. Det är lugnt; far och festa. En kyrkominister har ju ändå inget med kyrkovalet att göra, eller? (Jag tycker eg inte heller att det spelar så stor roll nu i spurten, men det borde väl rimligen spela större roll än att Sahlin åkte?)

Nä, ni får dölja er illa dolda agenda lite smidigare än så, media.