Hot och politik

Linda Skugge ber om ursäkt för att hon tog avstånd från feminismen i en artikel jag inte riktigt får totalt grepp om och Pär Ström slutar debattera jämställdhet efter hot (fast han ska bara en gång till ställa upp i tv-debatt ikväll först...). Två antagligen goda nyheter på jämställdhetsfronten idag alltså.

Jag ska villigt erkänna att jag varken kommer sakna Ströms "bidrag" i genusdebatten eller att jag för den delen kommer att erbjuda honom en axel att gråta ut på, men jag tycker att det är tragiskt när det är pga hot som människor drar sig ur den politiska arenan/debatten. Många är de idag som menat att Ström får känna av det nästan varje offentlig feminist (mig inräknad) fått genomlida sedan alltid, men det gör ju i ärlighetens namn inte något mer rätt. 

(Och jag tror inte heller att han kommer att göra någon större vidsynt reflektion av den jämförelsen heller.)

Elektroniska val?

Läser Ola Nordebos lördagskrönika och känner att det är dags att bli lite politisk igen. Jag är en av dem som välkomnat en utredning för att digitalisera Sveriges val och håller därför den här lördagen inte riktigt med om tesen i lördagskrönikan.

Men, en sak är vi överens om; val bör inte ske i hemmets lugna vrå. Att gå till en vallokal behöver inte vara en garant för det fria valet och valhemligheten, men det är ett mycket bättre sätt att i möjligaste mån försöka säkerställa att den som lägger sin röst gör det av egen fri vilja och önskan, utan att någon hänger över axeln och kollar eller berättar vad personen ska rösta på. Det är absolut viktigt. Plus att själva proceduren att lite högtidligt besöka en vallokal inte är att förringa.

Det behöver däremot inte stå i strid med en digitalisering. Jag har själv arbetat som volontär i två val, båda gångerna för ett parti som inte suttit i riksdagen. Innan jag startade mitt engagemang var min övertygelse om det demokratiska, svenska valet en självklarhet. Efter att ha varit med 'på andra sidan' är jag inte alls lika övertygad.

Alldeles för mycket ansvar och makt läggs idag på de volontärer som bemannar våra vallokaler, samt på de lokala valnämnder som finns. På ett förvånansvärt stort antal platser i landet (främst söderut faktiskt) nekades andra än de etablerade riksdagspartierna tillträde till vallokalerna för att lägga ut valsedlar. På andra håll, flera besökte jag själv i Västerbotten, användes det blandade metoder för hur valsedlar behandlades och placerades i lokalen. Främlingsfientliga partiers valsedlar gömdes (tycka vad man vill om dessa, men har vi demokratiska val så har vi) och andra icke-etablerade partiers valsedlar placerades på andra ställen i vallokalen. Felaktig information lämnades ut av ansvariga på lokalerna osv osv. Vi såg också resultatet av liknande problem i förra valet då två valdistrikt fick lov att hålla omval, något som måste ses som ett misslyckande av det nuvarande systemet.

Det kan tyckas vara en mindre sak då problemen kanske i första hand drabbat ickeetablerade partier, men i en demokrati är det inte så ett val ska gå till. Nya partier ska ha samma rättigheter som gamla (och det kommer inte minst bli viktigt då vi tycks stå inför en tid då flera etablerade balanserar på 4%-spärren). Samtliga dessa bekymmer skulle kunna undvikas genom digitala val. Ansvaret och makten minskar hos volontärerna och alla medborgare får samma information och samma valmöjligheter oavsett vilken vallokal de besöker. Rösträkningen blir dessutom exakt och omedelbar och vi slipper problemen med vad som ska anses vara en godkänd röst eller inte.

Problemen med elektroniska val har vi sett i USA bl.a. Osäker programvara som varit lätt att hacka, det finns också möjliga bekymmer med virus, buggar, feltryckningar och vilken typ av design som bäst lämpar sig för alla medborgare. Men sådana problem inbillar jag mig att vi har experter nog att hantera och ta fram lösningar för. Skeptiska ska vi alltid vara men i det här fallet ser jag fler möjligheter till utvecklad demokrati än tvärtom.

Mubarak avgår, vad händer nu?

Vaknade idag upp till nyheten att Mubarak avgår som president i Egypten. Det var väl väntat att han inte skulle hålla ut, som han själv tycktes önska, till valet i september. Frågan är vad som händer nu, något jag funderat på ett tag. Vad händer när Mubarak avgått? Antagligen är det inte lösningen på allt att han avgår, även om det var en förutsättning för att komma någonstans alls. Jag hoppas att medierna runt om i världen fortsätter att följa och visa befolkningens kamp för demokrati och att inte landet nu tas över av "fel personer" när demonstranterna på torget fått igenom sitt krav.

Vilket skrämmer mest?

Jag skrev ett inlägg igår med anledning av bombandet i Stockholm som jag sen struntade i att publicera. Jag vet inte riktigt varför, men jag ledsnade och ville inte. Samtidigt känns det som en sak att kommentera. Jag har dock redan tröttnat på den stundtals (och lite beroende på tidningskvalitet) osmakliga journalistik som uppenbarat sig i kölvattnet av händelsen. Som alla krigsrubriker, bilder på den bombade kroppen, expertkommentarer om vad mannen gjorde för fel (så de inte upprepas, eller vad?) och kommentarer som drar på lite för högt varv. Vad skrämmer om inte sådant?

Klart att det är ett hot mot samhället när sådant här händer. Men det var den så kallade lasermannen i Malmö också, men då krävdes det inga kommentarer från regeringshåll. För på många sätt är de fallen lika ändå; ensamma galna män som tar sig rättigheter de inte har. De må ha olika argument, men målen tycks vara de samma; att skrämma människor som de inte anser lever där eller som de borde.

Klart att det är tragiskt och otäckt men mest räds jag vad som kan komma efter det här. Att redan destruktiva rörelser ska få vatten på sin kvarn, att vi ska börja gå mot samma håll som USA med sin Patriot Act och instifta lagar som inskränker medborgarnas fri- och rättigheter mer än de ensamma galna männen någonsin skulle lyckas med annars. Det är otäckt på riktigt.

Kan man vara bad guy och hjälte samtidigt?

Läser morgonens nyheter och kommer som typ alla mornar den sista tiden in på artiklar och bloggar med Assange-kopplingar. Jag är lite less på den där historien nu och det är ganska sällan man stöter på sansade artiklar eller blogginlägg. Just idag snubblade jag dock över det här som var ganska bra.

Jag har också fått frågan vad jag anser och istället för ett långt inlägg som inte tillför något är det här i korthet mina åsikter:

• Det tycks fortfarande som att människor måste ha allt svart eller vitt; man kan inte både göra goda (enl vissa iaf) saker för världen och samtidigt vara omoralisk/ett svin/whatever privat. Det funkar även åt andra hållet; någon som varit ett svin på ett håll kan inte samtidigt vara en snäll förälder/trevlig granne/bra på sitt jobb osv. Har vi ff så dålig insikt om mänskligheten?
• Det är märkligt att Assanges utseende kommer in så ofta i debatten. Vi lär oss långsamt, som det verkar.
• Jag hoppas att det svenska rättssystemet även i samtliga andra misstänkta våldtäktsfall sätter in lika mycket krut på att få in en misstänkt till förhör.
• Jag tror att många inte ens orkar försöka förstå vad Wikileaks avslöjar mer än att det gör regeringar lite här och var arga. När det kommer till våldtäktsmisstankar där enbart två personer i världen vet sanningen är dock åsikterna och 'kunnandet' stort.
  
• Jag delar åsikten att om vi haft en granskande mediamakt på riktigt (i Sverige tycks den delen tex utgöras av Mr Josefssons tv-program, hur granskande det nu är egentligen) så hade vi inte behövt Wikileaks från början.

Så, that's that.

Varför inte låta kungen bestämma valutgången också?

Så behändigt. Jag behöver inte manifestera den hjärnblödning som uppstod hos mig när jag läste att en moderat kvinna nu vill ge mer makt åt den mest odemokratiska institutionen i vårt samhälle. Anna-Karin gör det så bra åt mig.

En droppe i havet

Även då jag är lycklig ickemedlem i Svenska Kyrkan sedan ganska länge tillbaka har jag såklart hållt ett litet öga på valrörelsen och -resultatet. Och vad ska man säga? Är det ens lönt att kommentera ett val med ett deltagande på 11,8 procent*? Hade det varit ett parlamentsval hade det väl nästan underkänts som demokratiskt val. Så jag kanske inte behöver kommentera framgångarna för de tokkonservativa? Nej, tänkte nästan det.

*Frågan är väl om inte de där andra 88,2% skulle ta och fundera över varför de är medlemmar öht...

En miljon kronor till Fi:s valbudget!

Jag har ofta frågat mig vad människor med mycket pengar gör med dem. Idag har jag fått ett svar. Jisses vad bra! En miljon kronor till annonskampanjer som (i statens ställe) berättar hur man gör för att rösta på Feministiskt initiativ, ett parti utan valsedlar i varje förröstnings- och vallokal.

Underbart bra!

EU-val och valfusk

Annars pratas det mycket om valfusk idag. Inte bara från Fi:s sida utan även från Piratpartiets. Inte helt oväntat så verkar kunskaperna i vallokalerna variera något. Precis som i riksdagsvalet 2006. Såg just Veronica göra ett mycket stabilt framträdande i Rapport i ämnet. Och ett pressmeddelande har skickats ut där Gudrun kräver valobservatörer. Märkligt att det ska krävas i ett land som detta, kan jag tycka.

När jag ändå är inne på EU-valet kan jag tipsa om en mer heltäckande valkalkylator då DN valt att ta bort det som inte passade in på deras egen bild av valet, tydligen.

En insats för demokratin, någon?

Inatt insåg jag att jag sett tokigt i min kalender på nåt vis. Helgen för EU-valet jobbar jag. Vilket innebär att jag borde sova då vallokalerna som bäst ska fyllas med valsedlar. Damn! Inte så att det står och faller med mig men jag har tagit på mig ansvaret och behöves antagligen en del. Min lista över medhjälpare är hittills väldigt kort.

Förra riksdagsvalet lyckades vi på en liten skara människor och 4 eller 5 bilar täcka alla utom fem av Västerbottens vallokaler. Vi gjorde långt över 100 mil den dagen. Det här valet är ambitionen betydligt lägre än så. Umeå är huvudfokus, jag har en person som delar i Robertsfors och ev nån i Skellefteå. Utöver det får väljarna skriva dit partinamnet på en blank sedel.

Btw, om nån känner sig manad att lägga ut lite valsedlar i en förröstningslokal (from 20/5) eller vallokal (på valdagen den 7/6) är det bara att höra av sig. Du måste inte sympatisera med eller rösta på Fi, att se det demokratiska i att ge alla en chans räcker långt.

En vinst med förlust

Visst, det är väl jättebra om artiklarna i expressen nu har fått jordbruksministern att tänka om i frågan om zoofili. Det viktigaste är såklart att frågan bli tagen på allvar, inte vem som lyfter den. Men någonstans känns det ändå som en förlust för, jag vet inte vad eg, demokratin (?), att det är när expressen "rasar" som frågor tas på allvar, inte när seriösa, faktabaserade organisationer uppvaktar samma jordbruksminister i samma fråga ett flertal gånger. Det känns lite sorgligt faktiskt. Vill man leva i ett land där skvallerpressen sätter dagordningen?

Men som sagt; blir saken lyft och kommer förändringarna så får jag väl vara nöjd.

Tills vidare måste jag bjuda er på denna amerikanska reklamaffisch för en större djurrättsorganisation. Jag tycker att den är ganska rolig.