Kan man vara bad guy och hjälte samtidigt?

Läser morgonens nyheter och kommer som typ alla mornar den sista tiden in på artiklar och bloggar med Assange-kopplingar. Jag är lite less på den där historien nu och det är ganska sällan man stöter på sansade artiklar eller blogginlägg. Just idag snubblade jag dock över det här som var ganska bra.

Jag har också fått frågan vad jag anser och istället för ett långt inlägg som inte tillför något är det här i korthet mina åsikter:

• Det tycks fortfarande som att människor måste ha allt svart eller vitt; man kan inte både göra goda (enl vissa iaf) saker för världen och samtidigt vara omoralisk/ett svin/whatever privat. Det funkar även åt andra hållet; någon som varit ett svin på ett håll kan inte samtidigt vara en snäll förälder/trevlig granne/bra på sitt jobb osv. Har vi ff så dålig insikt om mänskligheten?
• Det är märkligt att Assanges utseende kommer in så ofta i debatten. Vi lär oss långsamt, som det verkar.
• Jag hoppas att det svenska rättssystemet även i samtliga andra misstänkta våldtäktsfall sätter in lika mycket krut på att få in en misstänkt till förhör.
• Jag tror att många inte ens orkar försöka förstå vad Wikileaks avslöjar mer än att det gör regeringar lite här och var arga. När det kommer till våldtäktsmisstankar där enbart två personer i världen vet sanningen är dock åsikterna och 'kunnandet' stort.
  
• Jag delar åsikten att om vi haft en granskande mediamakt på riktigt (i Sverige tycks den delen tex utgöras av Mr Josefssons tv-program, hur granskande det nu är egentligen) så hade vi inte behövt Wikileaks från början.

Så, that's that.

Bjästa finns överallt

Läser vad Ann Heberlein skriver om manlighet angående det i Bjästa som nu flitigt debatteras överallt och tänker att jag delat funderingar med henne. Inte är det här något nytt eller speciellt för Bjästa?

Som jag minns det från min tonårstid blev det aldrig några större uppslutningar kring tjejer som anklagade killar för att ha "gått över gränsen för vad de velat" (jag minns inte att man talade direkt om våldtäkt utan snarare i just de termerna). Möjligen tisslades det lite mellan tjejer att man kanske skulle passa sig lite för killen i fråga "ifall det stämde" men över lag var det tjejen som anklagades för att ljuga, överdriva, ha ångrat sig, som antagligen t.om var den pådrivande och därmed fick skylla sig själv. Klassiskt slamprykte. De närmaste kompisarna kanske fanns där men något större stöd uttrycktes aldrig som jag minns det. Snarare fanns där ett rätt stort stöd för killen som både var kool och behövde tröstas av andra tjejer på en och samma gång.

Nu fanns det ju förvisso inga facebook-grupper som kunde samla 4000 till stöd för en anklagad/dömd kille heller, men hade det gjort det kan jag ge min arm på att samma sak skulle kunna ha skett där och då också. Inte bara i Bjästa.

Nu vet inte jag hur Uppdrag Granskning fick nys om fallet men nånstans har väl jag i min naiva tillvaro ändå tänkt att företeelser som just facebook och andra sociala medier skulle kunna se och reagera mot när grupper av sådant slag bildas. Men tydligen inte. Gruppen fanns och drog till sig 4000 anhängare. Det är knappast den enda gruppen på fb där man undrar hur de som sluter upp tänkte när de gjorde det. Tyvärr.

Den (o)rationella rädslan

Lite bedrövad blir jag också av att läsa alla kommentarer och bloggar som säger att de då levde i skräck och inte vågade gå ut. Underförstått att nu är det bra. Våldtäktsproblematiken lever hela tiden, inte bara när en serievåldtäktsman är lös. Jag vill hävda att det inte var farligare då än nu, samtidigt som jag vet att rädsla inte är rationellt. Och med det menar jag såklart inte att vi ska gå runt med ständig skräck, snarare tvärtom.

Själv har jag ända sedan nyheten om överfallet på Umedalen, ett stenkast från där jag går av bussen (då jag åker buss) för att sen gå genom gamla mentalsjukhusområdet till jobbet, försökt att inte påverkas av rädslan. Men det är svårt ibland. Jag vill inte inskränka mitt liv. Jag vill inte gå rädd med avstängd mp3, nycklarna i ena handen och mobilen i den andra. Hur många stannar hemma på helgerna för att det stått om misshandel utanför nån krog i stan liksom?

Det är troligare att nån grannkvinna blir påpucklad hemma i sin lägenhet än att jag blir överfallen på väg till jobbet. Men det rationella gäller inte.

Det luddiga "allmänintresset"

Vid frukostbordet imorse diskuterades filmen om Hagamannen som visas på Svt på söndag. Tydligen har Lindgrens sambo protesterat och jag kan verkligen förstå varför. Men precis som AMO är jag kluven i frågan.

Diskussionen imorse landade i nåt resonemang om vad som faktiskt leder till nån nytta och vad som är positivt med det sk "allmänintresset". En jämförelse med filmen (och boken) om Lasermannen kom upp, men där var vi rörande överens om att Lasermannen själv egentligen var sekundär; det är samhällsskildringen som är nyckeln och det viktiga i den återberättelsen. Den säger mer om brottet än bilden av gärningsmannen. Finns det något motsvarande i historien om Hagamannen? Kanske att våldtäktsmän inte ser ut eller lever på ett visst sätt utan faktiskt kan vara till synes skötsamma småbarnsfäder. Men det vet vi kanske nu utan filmen?

En VK-bloggare skriver att omgivningen kan "behöva få veta vad som gör att en människa blir våldtäktsman". Men jag tvivlar starkt på att filmen kommer att ge oss den informationen. För vem vet? Filmer av det där slaget ger oss sällan svaren. Snarare känner jag att just den här mer riskerar att bli en förlängd kvällspressartikel. Men visst, också jag känner ett visst intresse.

Lasermannen hade inga barn. Lindgrens två barn försöker leva sitt liv så normalt som det går efter en sån här sak. Går allmänintresset före deras väl? Samtidigt är det inte Svt som bär skulden för deras börda, det gör Niklas Lindgren. Men ja, svårt.

Kan inte hålla mig

Ja, det är svårt att inte kommentera, trots allt. Nio personer arbetar med utredning av barnpornografibrott i Sverige (varav en stor andel anmälningar hinner preskriberas pga tidsbrist) medan man sätter in minst 15 personer som ska arbeta med fildelningsbrott. Känns det rimligt? Samtidigt som vi för ett tag sedan hamnade i botten på uppklarade våldtäktsfall i EU.

Är jag paranoid när jag ser att det finns en skillnad i vem som är som målsägare i de olika brotten och skillnaden i vart pengarna ligger?

Att missa målet

Jag brukar ju vara den som tycker att lagar och regler är till för att följas. Men ibland finns det anledning att både fundera över lagens syfte och om det alltid är främjande för medborgarna att tolka den till punkt och pricka. Över lag tycker jag att lagen om våldtäkt av minderåriga är bra, även om den har visat sig ge oönskade konsekvenser då den tyvärr ibland omfattar sådant som inte var det ursprungliga syftet med lagen.

Nu har vi tex en "moralens väktare", åklagaren Mikael Hammarstrand som vill åtala barnmorskor och andra som skriver ut p-piller till tjejer under 15 års ålder. Ja, vad ska man säga? Vad är syftet? Hammarstrand själv menar att de som skriver ut är medhjälpare till våldtäkt. I princip skulle han kunna ha rätt, men frågan är förståss vad resultatet av hans ortodoxa syn på lagen blir. Fler oönskade graviditeter, är väl det första som kommer upp.

Vi får inte heller glömma att alla som äter p-piller inte har ett aktivt sexliv. Jag vill då minnas att det mer eller mindre var en grej vid en viss ålder att man skulle äta p-piller "ifall att", som man sa. (Sen kan jag väl idag fundera över hur bra det är, med tanke på att p-piller faktiskt är ett läkemedel, men det är en annan diskussion.) Sen finns det de som ordineras p-piller som bot mot kraftiga mensblödningar eller mensvärk. Osv. Jag skulle vilja påstå att åklagaren Hammarstrand har dålig koll på unga tjejer.

Sen är det väl inte så att det är barnmorskan eller tjejen i fråga själv som utför själva våldtäkten? Missar man inte målet ganska kraftigt i så fall? Står det dessutom verkligen och faller med utskrivna p-piller om den ev planerade sexakten ska bli av eller inte?

I jämställdhetens namn tycker jag dessutom att Hammarstrand missar en annan stor del. Kondomerna, tex. Ska det inte bli olagligt att sälja kondomer till tjejer och killar under 15 år också? Ska inte Ica-handlarna också riskera att dömas för medhjälp till våldtäkt i så fall? Även killar under 15 omfattas av lagen om våldtäkt, det är ju inte alltid tjejer som våldtas, även om statistiken är kraftigt vänd åt det hållet. Eller glömmer Hammarstrand de killar som har sex med äldre tjejer?

Nej, åter igen missar vi vikten av kommunikation. Sexualundervisning i skolan, och då inte med början så sent som vid 15 års ålder, är verkligen A och O. En trygg sexualundervisning där inte reproduktion är det stora fokuset skulle alla unga behöva. Återkommande. En trygg diskussionsmiljö med högt till tak där känslor och lust står i fokus.

Att strypa utskrivningarna av p-piller till unga kvinnor kommer bara leda till andra problem, det är jag absolut övertygad om.

Beltran dömd

Får väl säga att det blev ett inte oväntat slut på Beltran-historien i hovrätten idag. Jag tror (och hoppas) att den stannar där, att vi slipper mer drama nu. För drama är vad det är. Och media ger det plats. Nästan osmakligt på vilket sätt hans fru får plats att kalla offren för lögnare. För det är väl det hon gör? Det känns väldigt konstigt att förövaren (eller då snarare förövarens fru eftersom han han bli gripen först) får en presskonferens att kommentera domen på. Hur blev det så i Sverige?

Sätt på ett djur och skadeskjut det sen, thats ok!

Jag vet inte om jag ens ids kommentera den återkommande diskussionen om huruvida sex med djur ska vara förbjudet eller ej. Min inställning är väl ganska klar sen tidigare. Jordbruksministern tycker att djurskyddslagen räcker, men tydligen gör den ju inte det. Skulle vilja se de som skulle få för sig att argumentera för att samma sak ska gälla för människor; misshandelslag har vi ju redan varför behövs en lag om våldtäkt? Blir det inte synliga skador har väl ingen våldtäkt ägt rum? Eller?

Sen fattar jag inte över lag varför någon alls skulle vilja ha sex med någon som inte vill. Hur kul är det? Samtycke borde vara gällande i samtliga sexuella relationer.

Och tydligen ska inte heller djuren ha rätt att försvara sig. Rubriker om att en björn attackerat och skadat en man i Kirunatrakten har blåsts upp under morgonen. Varför den attackerade? Den blev skadeskjuten av mannen som är jägare. Trots det är det björnen som är boven. Tydligen ska de helst bara lägga sig ner i väntan på nästa skott och inte göra något så dumt och onaturligt som att försöka försvara sig.

Söndag i korthet

Många "kändisar" i blåsväder efter inatt tydligen. Och nu går forumen varma. Tragiskt, är väl allt det är. Än mer tragiskt är det när det görs försök till att få det till en fråga om ras, så jäkla magiskt dumt. Det är klart, saknar man intellekt får man ta till det man kan...

Själv har jag faktiskt istället ägnat alldeles för mycket tid åt att spela WoW idag. Men det kanske man får lov en söndag som denna? Mat har dock blivit lite försakat så jag får ta mig till affären i brist på annat ganska snart. Gårdagens överblivna kladdkaka lär ju inte kvala in som god näring.

En snabb titt på tv-sidan ger oss att söndagsens tv-tablå är lika ointressant som vanligt. Vad ni än gör, se inte Bridget Jones, the edge of reason (uppföljaren alltså) som går på trean ikväll. Den är knappt värd ansträngningen, inte ens underhållsmässigt. Besök videobutiken (eller vad du nu föredrar) istället.

Den sura mansrollen

Sitter och läser om "resultaten" efter helgen. En utomhusvåldtäkt utanför Umeå där en 17-årig "man" är misstänkt förövare. I Gävle har två sk artister suttit gripna för våldtäkt på en 17-årig tjej på det gymnasiedisco där de var anlitade som underhållning. Efter att ha läst om oändligt många våldtäktsdåd kan jag inte låta bli att fundera över oddsen att få förövarna dömda. Ska man bli våldtagen ska man helst inte bli det av någon man känner. Det ska ske via ett överfall utomhus och allra helst av en känd serievåldtäktsman, som Hagamannen. Då är chansen störst att både bli trodd och få upprättelse rent juridiskt.

Det sistnämnda fallet från i helgen lär väl bli det svåraste att bevisa. Två artister har sex med en packad 17-åring på ett kontor bakom scenen. Visserligen är den ena av artisterna (den jag känner till, det är annars inte riktigt min "genre") inte känd som guds bästa barn (kanske inte den bästa förebilden för gymnasieungdomar heller, men vad vet jag hur man tänker som arrangör) och har väl varit i trubbel ett antal gånger förut, men erfarenheten säger att det är ett svårt läge att bevisa iaf. Tyvärr. En packad 17-åring som blir erbjuden att få komma backstage till sina idoler eller whatever och som sen blir våldtagen av dessa, har inte så mycket chans, skulle jag vilja säga. Det är riktigt jävligt. Vi får hoppas att jag har fel i det här fallet.

Och åter igen; de stora förlorarna på att världen ser ut såhär är männen, skulle jag vilja påstå. Åtminstone på ett sätt. Mansrollen gestaltas i media, rättssalar osv på ett riktigt unket sätt; män målas upp som ett släkte som inte besitter någon som helst behärskning, som inte uppskattar ömsesidiga relationer, som inte kan få sex annat än via tvång ("trots att de är kända") och som ser våld som ett naturligt inslag i sexuella akter (man kan ju uppenbarligen tvinga isär ett par ben efter ett nej och samtidigt frias för våldtäkt). Och allt det här ska kvinnor uppenbarligen "räkna med". Vidare byter kvinnor sida på trottoaren om de möter en man ensam på gatan mitt i natten och rättsligt ses långt ifrån alltid män som likvärdiga föräldrar. Osv osv. Samtidigt målas gärna män ut som aningslösa offer för konspirationer och annat på diverse forum och kommentarsfunktioner efter sådana här händelser. Ja, den sterotypa kvinnorollen må vara kantig, nedvärderande och hämmande, men den dito mansrollen är riktigt sur. Att inte fler män reagerar över den snedvridna bilden är märkligt. För inte kan väl "vinsterna" som mer i lönekuvertet osv verkligen väga upp den bild som f.ö förmedlas?

Sånt funderar jag på en söndagsmorgon.

"Jag var så sugen" -Jaha, men då så, det var ju en annan sak...

Apropå tingsrätter så har Mölndals tingsrätts nämndemän (rättens ordförande ville fälla) visat sig på den smarta sidan. Anna-Karin skriver här och här så smart om det att jag kan få lov att hoppa över mitt eget rasande den här gången.

Bisarra nyheter

Alltså det här horribla fallet i Österrike med den instängda kvinnan och barnen är ju så absurt att det inte på något sätt går att ta till sig. Stämmer det verkligen? Kan det verkligen vara så, och hur har mannen kunnat komma undan med det i 24 år? Det verkar helt galet. Inte för att jag misstror uppgifterna (även om det känns naturligt att tvivla lite på sån galenskap), men det känns som att gränsen för vad som känns naturligt att bara ta in som fakta har nåtts på nåt vis.

Om han nu dessutom är far till de sju barn som dottern har fött, är det inte konstigt att ändå sex av dem överlevt? Jag vill minnas andra fall jag läst om där barn till så nära släktingar i stort sett alltid fått kraftiga handikapp. Men jag vet inte, kanske var det därför tre av dem fick stanna kvar... Ja, jag antar att det kommer fler turer i denna makalösa historia. Hur kan man ens ha en chans att bli människa igen efter 24 år i en bunker nästan utan kontakter och annat? Usch och fy så hemskt.

Om allting vore så enkelt..

För att fortsätta på temat om barn som kränks är detta en tänkvärd kolumn i SvD. Samma resonemang, att "nu är det tryggt och lugnt eftersom Anders Eklund är fast" har vi Umeå kunnat se och höra här och var efter Hagamannens gripande. Man tror att nu är det lugnt, han är fast. När det skrivits om andra utomhusvåldtäkter i lokalmedia har jag flera gånger läst kommentarer som "jag trodde det var över" som om Niklas Lindgren vore den enda i sitt slag. Och då glömmer man, precis som med kränkta barn, de som inte syns i media, det som inte sker i ljuset av främmande människor.

Jag menar inte att man ska gå runt och vara rädd för att bli överfallen eller för att ens barn ska bli mördade när de är ute och leker. Rädsla är kontrollerande, och istället borde vi försöka ta makten över rädslan. Jag menar att vi måste se detta våld i ett struktursammanhang och inte heller blunda för det som sker med barn och kvinnor bakom fördragna gardiner. Det är sagt så många gånger, men det tycks inte hjälpa. Kanske skulle det vara för tungt att inse att det som vi ser som den tryggaste institutionen i hela samhället; familjen, inte är så trygg och säker som vi önskar. Inte för alla. Jag hörde att i så få fall som 1 procent av alla barnamord, är gärningsmannen okänd för barnet. Det tål att tänkas på.

För att säga något positivt i sammanhanget så tycker jag mig ha kunnat urskildra en viss ökning den senare tiden i vår lokala press av små notiser om våldsbrott som skett dolt av en lägenhets- eller husdörr, och det är bra. Det medverkar till att synliggöra problemet.

The b is back in town

Hemma! Trött som få. Känner mig ganska sliten faktiskt. Skönt att jag har ett par jobbfria dagar. Eller ja, förvärvsarbetesfria dagar i vart fall. Tre uppspelta vildkattor mötte mig innanför dörren och har nu gått på äventyr i väskorna medan jag packat upp. Min familj. Den kanske inte är stor och vissa tycker nog inte att den är så mycket värd, men för mig är den allt.

Resan har gått bra. Det började snöa på tvärsan i höjd med Sundsvall, så då började det kännas som hemma. Tågresan var väldigt bekväm, tänk om det fanns x2000 här uppe med? Det hade varit ok faktiskt. Bussen var väl okej också, lite lyx med filmvisning, även om hälften av skärmarna verkade trasiga och den jag satt vid enbart visade svartvitt. Tråkiga filmer också, men skönt att vila ögonen på någonting. Lite för trött för att göra Fi-planering mer än en knapp timme och boken orkade jag inte fastna i, så film var bra.

Tråkigast av allt idag var dock att komma hem och läsa att det anmälts tre våldtäkter i Umeåområdet i helgen.

Det räcker nu!

Beltran överklagar, står det i tidningarna idag. Inte överaskande, och helt och hållet hans rättighet. Till och med bra kanske att dras ordentligt i en instans till, även om det självklart innebär en förlängning av en väldigt tung period för offret. Men, han är fälld en gång och nu får det väl ändå vara slut med kvällspressens sympatier och gråta-ut-reportage? Vad är det frågan om? De räknade med att han skulle frias, och blev kanske tagna på sängen när han istället dömdes och nu snurrar snyfthistorien på. Otroligt hänsynslöst.
Igår skulle han ha snyftat i SVT också, men det ställdes in i sista stund. Helt rätt, tycker jag, nu räcker det. Jag fattar verkligen inte, inte erbjöds väl "Hagamannen" och hans fru bästa tv-tid eller spaltmeter i tidningarna att snyfta på? Nej, just det. Varför inte? Jo, för att det var olika grader av oskyldiga offer, antagligen. Precis som vanligt är det perfekta offret den kvinna som blir överfallen på väg hem en kväll, allra bäst om hon inte är onykter, men det funkar också. Ett sämre offer är hon som blir våldagen i sitt eget hem eller på någons hotellrum, av någon hon känner. Och är inte förövaren beskriven som "monster" i pressen, ja då är det svårt.

Jag är less på det här nu. Sluta skriv om Beltrans snyfterier!

Förvånande fällande dom

Förvånat har jag precis vaknat och läst nyheten att Beltran fälldes för våldtäkten. Självklart bra, jag har allt misstrott hans historier, men jag trodde faktiskt att han skulle frias med tanke på att han släpptes efter rättegången. Visst brukar det tyda på ett frikännande? Inte alltid, tydligen.
Kan tycka att hela rättegången fick lov att bli ett stort medialt utspel, det känns inte rätt på något sätt. Ända sedan rättegången var över har det varit blandade artiklar om hur synd det är om honom, om hur han inte längre kan sjunga, hur han kollapsat etc. Hm...och flickan/kvinnan som blev våldtagen då? Hur mår hon? Och hur kommer det sig att han varit så medialt dramatisk den här gången, men inte tidigare rättegångar då han tex stått åtalad för våldtäkt mot barn (ett åtal som inte är färdigbehandlat än utan ska upp igen, som jag förstår det). Jag tror han vet hur han ska göra, hur sympatier väcks. Vi får se vad det resulterar i nu efter en fällande dom. Men jag räknar med ett överklagande, så farsen är nog inte slut än på ett tag.

Sexism åt alla håll

Satt och slötittade på "Kustbevakarna" nyligen. Och ja, det är faktiskt sexistiskt att låta ett gäng tjejer utan lanternor, utan flytvästar och med alkohol i kroppen köra vidare bara för att "de var så söta, de var som dockor". Speciellt när man senare suckar och skriker över några fulla killar i liknande situation och kommenterar "jag orkar inte ens se på dem". Hm...det omvända jämtemot det vanliga, men inte alls oviktigt.

Eller kommentaren på vk häromdagen ang våldtäktsförsöket att "om bara prostitution vore lagligt så skulle dessa killar få det de behövde". Hm... 1. våldtäkt handlar inte om sex. Alla borde verkligen veta det by now. 2. Vem är det egentligen som målar upp en väldigt nedvärderande och osann bild av det manliga släktet? Män kan inte behärska sig, män kan inte få sex utan tvång, män är djur? Ja, det är ju faktiskt det människor av det här slaget (likt de som hävdar att kvinnor få skylla sig själva om de klär sig i korta kjolar) hävdar. Begäret är så stort att intelligensen, empatin och det sunda förnuftet som vi tillskriver människor (i motsats till djur, vilket man såklart kan diskutera en annan gång) verkar försvinna? Jag tror verkligen inte det om män, och känner inte alls igen den bilden när jag tänker på de män och pojkar som jag omger mig av. Jag kan inte tro att världen ser annorlunda ut på den punkten någon annanstans.

Till sist kunde jag idag läsa att Nordebo också lagt märke till den skillnad som (s) och framför allt Holmlund uppvisar plötsligt vad gäller jämställdhet. Snabbkursen (?) kanske gav resultat?

Dagens tidning

En ovanligt intressant VK idag. Ganska mycket fokus på jämställdhet. Birgitta Ohlsson gästar tydligen Umeå idag för en föreläsning och en manifestation på torget. 118 ljus ska Folkpartiet tända på Rådhustorget, varje ljus representerar en anmäld våldtäkt i Västerbotten 2006. Fruktansvärd siffra, och inte blir det bättre när jag tänker på mörkertalet. I samband med detta publiceras en debattartikel i ämnet. Även en artikel kring ämnet behandling av våldsamma män, skriven av Kd:s Birgitta Nordvall publiceras på debattsidan.

Inne i tidningen berättas det att en man anmält att en för honom okänd kvinna blivit utsatt för ett våldtäktsförsök i centrala Umeå natten till i lördags. Han överraskade två män som till synes var i färd att våldta kvinnan, som skrek för sitt liv, som det verkar. När han satt henne i taxi hem försvann hon dock och polisen vet inte vem hon är. Fruktansvärt.
Jag hoppas att politikerna i Umeå inte försitter möjligheterna att visa att man vill skapa en trygg samhällsbyggnad i Umeå och bredvid arbetet mot våld och överfall kan börja inse vikten av att bygga så att kvinnor inte behöver känna sig onödigt otrygga på gatorna i stan. Jag tänker självklart på planerna att göra tunnel istället för övergång vid den kommande tågstationen vid sjukhuset. Jag hoppas också att människor nu inser att Haga-mannen inte var den enda våldtäktsmannen i Västerbotten, en åsikt som annars verkar vara vanlig av döma av kommentarer på artiklar med liknande innehåll som ovan nämnda.

VK berättar också att länets tre (vet inte om det finns fler?) kvinnojourer är överbelastade och att det nu snart inte finns fler skyddade boendemöjligheter för kvinnor som söker skydd hos dem. Det är ett akut problem som måste ordnas omgående, och jag tycker verkligen att det är kommunernas ansvar att se till att detta ordnas.

Slutligen finns ett uppslag som fokuserar på arbetsfördelningen i hemmen (ingen länk dock), och nya böcker i ämnet. Viktig fråga tycker jag. För visst är det skitsvårt att bryta gamla mönster, och kanske allra mest svårt är det hemma. Få goda förebilder finns och jag tror att här är vanans makt ofantlig. Jag tycker själv att det är svårt och är inte på något sätt immun mot snedfördelning hemma bara för att jag är aktiv feminist. Läste nån familjeantologi (Uppdrag Familj, tror jag) där någon berättade att de gjort upp schema en ganska lång period för att undvika att falla tillbaka i gamla mönster, speciellt efter det att familjen blivit med barn. Kanske är det den vägen man måste gå för att på riktigt få in nya vanor, jag vet faktiskt inte. Kommunikation är väl annars mitt svar, något som inte heller är det enklaste alla gånger.

Det verkar alltså vara nån slags jämställdhetsdag i VK idag. Jag vet inte om jag missat något, ett speciellt datum eller dag eller så, men jag välkomnar det verkligen. Mer sånt.

Tillåta kvinnor bära tårgas?

Kanske det kan tyckas konstigt, vad vet jag, men nej, jag tycker inte att kvinnor ska tillåtas bära tårgas som en skyddåtgärd mot överfall. Säkerligen är detta ett förslag med goda intensioner, men likväl tycker jag det känns lite ogenomtänkt.

För det första är det ett erkänt faktum att den som bär vapen riskerar att skadas av det själv vid ev bråk, det finns siffror på hur vanligt detta är, men det får jag kolla upp senare. Och det vore väl en mycket oönskvärd konsekvens, att kvinnan blir tårgasad och i än mindre utsträckning kan göra sig fri från överfallet?

För det andra tror jag att det enbart skulle ge en falsk trygghet, om någon trygghet alls. Personligen har jag också gått och hållt en nyckel hårt mellan fingrarna som "säkerhetsåtgärd" ifall att. Allt detta har lett till är att jag gått med än snabbare steg, med hjärtat bankande, ständigt tänkande på möjligheten att nästa kille jag möter är en möjlig förövare. Det är inte sunt. Det lugnar inte, det gör mig inte fri. Och, framför allt är det ingen lösning på problemet.

För det tredje tror jag inte alls på vare sig vapen i allmänhet eller på en "kapprustning" bland promenerande medborgare på stan. Jag tror att det skulle komma att missbrukas, jag tror att det kommer riskera att våldet måste öka från förövarens sida och jag tror att det kommer att ske misstag. Är den svenska polisen tryggare sedan den fick lov att använda ammunition som är förbjuden i krig (för visst är det fortfarande så med hålspetskulor?)? Jag tror inte det. Är medborgarna tryggare sedan dess? Jag tror att ett par ihjälskjutna skulle opponera sig.

Till sist "löser" detta bara en liten del av våldsproblematiken. Fortfarande äger de absolut flesta våldssamheterna mot kvinnor rum i deras eget hem. På vilket sätt skulle detta skydda kvinnor hemma?

Att dunka eller inte dunka

Det pågår visst en väldig debatt på alla möjliga nivåer kring sommarplågan Dunka mig. Och ja, jag har varit en av de kritiska, men jag inser att min kritik inte tycks stämma överens med den som roterar för övrigt just nu. Jag har verkligen inga problem med lite kvinnlig frigörelse, att lyfta den kvinnliga sexualiteten ut ifrån den äktenskapliga missionären (som antagligen stämmer rätt dåligt överens med verkligheten). Det som jag har sett som tveksamt bekymmersamt är det sista i låten; då hon inte längre kan stå för det som hänt, då killen inte längre passar in i hennes bild av "idealkille" och där det snackas om att ta tillbaka det och hävda att hon inte var med på det. Det är att ge en bild av att det är sådant kvinnor som hävdar våldtäkt gör; super till, har sex, får ångest och ropar våldtäkt. Att den bilden är sann. Det kritiserar jag.