En ovanligt intressant VK idag. Ganska mycket fokus på jämställdhet. Birgitta Ohlsson gästar tydligen Umeå idag för en föreläsning och en manifestation på torget. 118 ljus ska Folkpartiet tända på Rådhustorget, varje ljus representerar en anmäld våldtäkt i Västerbotten 2006. Fruktansvärd siffra, och inte blir det bättre när jag tänker på mörkertalet. I samband med detta publiceras en debattartikel i ämnet. Även en artikel kring ämnet behandling av våldsamma män, skriven av Kd:s Birgitta Nordvall publiceras på debattsidan.
Inne i tidningen berättas det att en man anmält att en för honom okänd kvinna blivit utsatt för ett våldtäktsförsök i centrala Umeå natten till i lördags. Han överraskade två män som till synes var i färd att våldta kvinnan, som skrek för sitt liv, som det verkar. När han satt henne i taxi hem försvann hon dock och polisen vet inte vem hon är. Fruktansvärt.
Jag hoppas att politikerna i Umeå inte försitter möjligheterna att visa att man vill skapa en trygg samhällsbyggnad i Umeå och bredvid arbetet mot våld och överfall kan börja inse vikten av att bygga så att kvinnor inte behöver känna sig onödigt otrygga på gatorna i stan. Jag tänker självklart på planerna att göra tunnel istället för övergång vid den kommande tågstationen vid sjukhuset. Jag hoppas också att människor nu inser att Haga-mannen inte var den enda våldtäktsmannen i Västerbotten, en åsikt som annars verkar vara vanlig av döma av kommentarer på artiklar med liknande innehåll som ovan nämnda.
VK berättar också att länets tre (vet inte om det finns fler?) kvinnojourer är överbelastade och att det nu snart inte finns fler skyddade boendemöjligheter för kvinnor som söker skydd hos dem. Det är ett akut problem som måste ordnas omgående, och jag tycker verkligen att det är kommunernas ansvar att se till att detta ordnas.
Slutligen finns ett uppslag som fokuserar på arbetsfördelningen i hemmen (ingen länk dock), och nya böcker i ämnet. Viktig fråga tycker jag. För visst är det skitsvårt att bryta gamla mönster, och kanske allra mest svårt är det hemma. Få goda förebilder finns och jag tror att här är vanans makt ofantlig. Jag tycker själv att det är svårt och är inte på något sätt immun mot snedfördelning hemma bara för att jag är aktiv feminist. Läste nån familjeantologi (Uppdrag Familj, tror jag) där någon berättade att de gjort upp schema en ganska lång period för att undvika att falla tillbaka i gamla mönster, speciellt efter det att familjen blivit med barn. Kanske är det den vägen man måste gå för att på riktigt få in nya vanor, jag vet faktiskt inte. Kommunikation är väl annars mitt svar, något som inte heller är det enklaste alla gånger.
Det verkar alltså vara nån slags jämställdhetsdag i VK idag. Jag vet inte om jag missat något, ett speciellt datum eller dag eller så, men jag välkomnar det verkligen. Mer sånt.
Inne i tidningen berättas det att en man anmält att en för honom okänd kvinna blivit utsatt för ett våldtäktsförsök i centrala Umeå natten till i lördags. Han överraskade två män som till synes var i färd att våldta kvinnan, som skrek för sitt liv, som det verkar. När han satt henne i taxi hem försvann hon dock och polisen vet inte vem hon är. Fruktansvärt.
Jag hoppas att politikerna i Umeå inte försitter möjligheterna att visa att man vill skapa en trygg samhällsbyggnad i Umeå och bredvid arbetet mot våld och överfall kan börja inse vikten av att bygga så att kvinnor inte behöver känna sig onödigt otrygga på gatorna i stan. Jag tänker självklart på planerna att göra tunnel istället för övergång vid den kommande tågstationen vid sjukhuset. Jag hoppas också att människor nu inser att Haga-mannen inte var den enda våldtäktsmannen i Västerbotten, en åsikt som annars verkar vara vanlig av döma av kommentarer på artiklar med liknande innehåll som ovan nämnda.
VK berättar också att länets tre (vet inte om det finns fler?) kvinnojourer är överbelastade och att det nu snart inte finns fler skyddade boendemöjligheter för kvinnor som söker skydd hos dem. Det är ett akut problem som måste ordnas omgående, och jag tycker verkligen att det är kommunernas ansvar att se till att detta ordnas.
Slutligen finns ett uppslag som fokuserar på arbetsfördelningen i hemmen (ingen länk dock), och nya böcker i ämnet. Viktig fråga tycker jag. För visst är det skitsvårt att bryta gamla mönster, och kanske allra mest svårt är det hemma. Få goda förebilder finns och jag tror att här är vanans makt ofantlig. Jag tycker själv att det är svårt och är inte på något sätt immun mot snedfördelning hemma bara för att jag är aktiv feminist. Läste nån familjeantologi (Uppdrag Familj, tror jag) där någon berättade att de gjort upp schema en ganska lång period för att undvika att falla tillbaka i gamla mönster, speciellt efter det att familjen blivit med barn. Kanske är det den vägen man måste gå för att på riktigt få in nya vanor, jag vet faktiskt inte. Kommunikation är väl annars mitt svar, något som inte heller är det enklaste alla gånger.
Det verkar alltså vara nån slags jämställdhetsdag i VK idag. Jag vet inte om jag missat något, ett speciellt datum eller dag eller så, men jag välkomnar det verkligen. Mer sånt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar