Förälder mot sin vilja

På bussen läste jag förresten bland annat en artikel om en man som blev pappa mot sin vilja som 27-åring. Jag tror att det stått om honom i nån kvällstidning också i och med att hans bok om händelsen släpptes. Men jag måste säga att efter den intervjun så var jag mer benägen att hålla med hans omgivning som enligt honom själv tyckte att han mest var oansvarig och egoistisk än att som önskat (kanske?) tycka synd om honom. Vi gör alla val i livet och ibland blir det sämre resultat än önskat och visst har man rätt att sörja, deppa, vara arg eller vad som över det. Men det finns gränser och det finns definitivt tillfällen då man måste köpa läget och ta ansvar.

Därmed inte sagt att kvinnan i fråga verkar vara av den trevligaste typen man kan stöta på, men nog händer det att kvinnor utnyttjar läget då man som man inte ser till att göra ansvaret till bådas. Jag har sett det själv och det är inte snyggt alls.

Att missa målet

Jag brukar ju vara den som tycker att lagar och regler är till för att följas. Men ibland finns det anledning att både fundera över lagens syfte och om det alltid är främjande för medborgarna att tolka den till punkt och pricka. Över lag tycker jag att lagen om våldtäkt av minderåriga är bra, även om den har visat sig ge oönskade konsekvenser då den tyvärr ibland omfattar sådant som inte var det ursprungliga syftet med lagen.

Nu har vi tex en "moralens väktare", åklagaren Mikael Hammarstrand som vill åtala barnmorskor och andra som skriver ut p-piller till tjejer under 15 års ålder. Ja, vad ska man säga? Vad är syftet? Hammarstrand själv menar att de som skriver ut är medhjälpare till våldtäkt. I princip skulle han kunna ha rätt, men frågan är förståss vad resultatet av hans ortodoxa syn på lagen blir. Fler oönskade graviditeter, är väl det första som kommer upp.

Vi får inte heller glömma att alla som äter p-piller inte har ett aktivt sexliv. Jag vill då minnas att det mer eller mindre var en grej vid en viss ålder att man skulle äta p-piller "ifall att", som man sa. (Sen kan jag väl idag fundera över hur bra det är, med tanke på att p-piller faktiskt är ett läkemedel, men det är en annan diskussion.) Sen finns det de som ordineras p-piller som bot mot kraftiga mensblödningar eller mensvärk. Osv. Jag skulle vilja påstå att åklagaren Hammarstrand har dålig koll på unga tjejer.

Sen är det väl inte så att det är barnmorskan eller tjejen i fråga själv som utför själva våldtäkten? Missar man inte målet ganska kraftigt i så fall? Står det dessutom verkligen och faller med utskrivna p-piller om den ev planerade sexakten ska bli av eller inte?

I jämställdhetens namn tycker jag dessutom att Hammarstrand missar en annan stor del. Kondomerna, tex. Ska det inte bli olagligt att sälja kondomer till tjejer och killar under 15 år också? Ska inte Ica-handlarna också riskera att dömas för medhjälp till våldtäkt i så fall? Även killar under 15 omfattas av lagen om våldtäkt, det är ju inte alltid tjejer som våldtas, även om statistiken är kraftigt vänd åt det hållet. Eller glömmer Hammarstrand de killar som har sex med äldre tjejer?

Nej, åter igen missar vi vikten av kommunikation. Sexualundervisning i skolan, och då inte med början så sent som vid 15 års ålder, är verkligen A och O. En trygg sexualundervisning där inte reproduktion är det stora fokuset skulle alla unga behöva. Återkommande. En trygg diskussionsmiljö med högt till tak där känslor och lust står i fokus.

Att strypa utskrivningarna av p-piller till unga kvinnor kommer bara leda till andra problem, det är jag absolut övertygad om.

Har vi hört det förut?

Jo, jag tror det. P-piller för män. Snart här. Igen. Fast den här gången nämns inte det annars så vanliga femårslöftet. Det var snart här 2003 och 2005, 2006 upprördes man av att det redan fanns men inte användes, 2007 var det snart här igen, osv. Nu är det alltså snart här igen? Splendid!

Huvudvärk och kondomer

Jag har inte riktigt lyckats släppa grubblandet som hamnat över mig idag. Och nu gör det ont i huvudet och jag inser att jag bitit ihop tänderna en ganska lång stund (antagligen). Grejt!

Meanwhile så fortsätter den enträgna katolska kyrkan med gammgubben the Pope i täten att hävda att kondomer är djävulens påfund. Jag är väl iofs inte helt oense med honom, men när det gäller huruvida kondomer spelar en viktig roll i aidsbekämpning eller inte; då är vi i vart fall inte överens. Jag tror inte som herr Påven att det räcker med lite "vänskap med dem som lider" för att stoppa aidsspridning utan kanske lite mer krafttag än så. Och där spelar kondomer en viktig roll. Det vore verkligen ett lyft för katolska kyrkan om de kunde erkänna behovet och rätten till preventivmedel i allmänhet.

P-pillret som den ultimata friheten

Bland det första jag läste när jag vaknade imorse var en ledare i expressen om kvinnors bristande konsumtion av p-piller. Det senaste i raden av inlägg i bakvattnet av den allt mer omdiskuterade aborträtten.

Det som slår mig är att Karin Olsson redan i rubriken slår fast att olika upplevelser av p-piller är skitsnack och att "skitsnacket" hindrar eller skrämmer andra kvinnor från att äta p-piller och att det då i sin tur skulle leda till oro och aborter. Jag kan ärligt säga att de allra flesta av de jag känner som ätit p-piller har nån gång talat om oönskade bieffekter av olika slag och grad, så att det skulle vara skitsnack att de finns är ett märkligt påstående. Det intressanta är att Karin Olsson i slutet säger sig inte vilja skuldbelägga kvinnor, när det till viss del är vad hon gör i artikeln. Lite biverkningar har ju ingen dött av, eller?

Att p-pillerna gjorde intåg på den medicinska arenan var självklart att se som ett led i en kvinnlig frigörelse, men frågan är hur länge vi ska behöva fortsätta att vara så jäkla tacksamma för det? Hur mycket får friheten lov att kosta? Istället borde vi fråga oss, tycker jag, varför det hänt så lite i utvecklingen av p-piller sedan dess att de kom. För att de är så revolutionerande att de, olikt andra mediciner, inte behöver utvecklas till det bättre eller ersättas av nya metoder? Nej min gissning är en helt annan.

I och med p-pillren har man inte bara gett kvinnor en möjlighet/frihet att bestämma själva över sin reproduktion utan samtidigt ålagt kvinnor en väldigt stor del av ansvaret för det samma. Kvinnor i fertil ålder som inte vill ha barn förväntas äta p-piller utan att ställa några som helst krav eller ifrågasätta det faktum att de faktiskt manipulerar med kroppens hormoner, vilket kan ge upphov till biverkningar.

I jämställdhetens namn finns det forskare som arbetat med att försöka ta fram en liknande produkt för män. Precis som man på RFSU säger har det varit en fars av femårsperioder. Jag tror att det sas vara på gång "inom fem år" redan då jag först kom i kontakt med p-piller i tonåren. I slutet av förra året läste jag en liten notis i en tidning om att det nu äntligen fanns en färdig produkt. En produkt som till och med hade färre och mer sällan förekommande biverkningar. Problemet, precis som det noteras i ovan nämnda artikel, var att man inte bedömde att det fanns en marknad. Män vill inte, menar man. Nu vet jag att det inte gäller alla män, men tydligen alldeles för många för att man ska se det som lönt att lansera produkten man arbetat så länge med.

Män vill inte, och varför skulle de? Varför skulle de vilja ta den "sexuella friheten" ifrån kvinnor som så gärna äter p-piller?

Nej, titta istället på nya alternativ. För alternativen till p-piller eller hormonmanipulering i allmänhet är idag få. Jag tycker att det är ett friskhetstecken om kvinnor inte längre går med på att acceptera biverkningar och jag hoppas att det på sikt kan tvinga fram mer forskningsanslag och nya lösningar.