Kanske det kan tyckas konstigt, vad vet jag, men nej, jag tycker inte att kvinnor ska tillåtas bära tårgas som en skyddåtgärd mot överfall. Säkerligen är detta ett förslag med goda intensioner, men likväl tycker jag det känns lite ogenomtänkt.
För det första är det ett erkänt faktum att den som bär vapen riskerar att skadas av det själv vid ev bråk, det finns siffror på hur vanligt detta är, men det får jag kolla upp senare. Och det vore väl en mycket oönskvärd konsekvens, att kvinnan blir tårgasad och i än mindre utsträckning kan göra sig fri från överfallet?
För det andra tror jag att det enbart skulle ge en falsk trygghet, om någon trygghet alls. Personligen har jag också gått och hållt en nyckel hårt mellan fingrarna som "säkerhetsåtgärd" ifall att. Allt detta har lett till är att jag gått med än snabbare steg, med hjärtat bankande, ständigt tänkande på möjligheten att nästa kille jag möter är en möjlig förövare. Det är inte sunt. Det lugnar inte, det gör mig inte fri. Och, framför allt är det ingen lösning på problemet.
För det tredje tror jag inte alls på vare sig vapen i allmänhet eller på en "kapprustning" bland promenerande medborgare på stan. Jag tror att det skulle komma att missbrukas, jag tror att det kommer riskera att våldet måste öka från förövarens sida och jag tror att det kommer att ske misstag. Är den svenska polisen tryggare sedan den fick lov att använda ammunition som är förbjuden i krig (för visst är det fortfarande så med hålspetskulor?)? Jag tror inte det. Är medborgarna tryggare sedan dess? Jag tror att ett par ihjälskjutna skulle opponera sig.
Till sist "löser" detta bara en liten del av våldsproblematiken. Fortfarande äger de absolut flesta våldssamheterna mot kvinnor rum i deras eget hem. På vilket sätt skulle detta skydda kvinnor hemma?
För det första är det ett erkänt faktum att den som bär vapen riskerar att skadas av det själv vid ev bråk, det finns siffror på hur vanligt detta är, men det får jag kolla upp senare. Och det vore väl en mycket oönskvärd konsekvens, att kvinnan blir tårgasad och i än mindre utsträckning kan göra sig fri från överfallet?
För det andra tror jag att det enbart skulle ge en falsk trygghet, om någon trygghet alls. Personligen har jag också gått och hållt en nyckel hårt mellan fingrarna som "säkerhetsåtgärd" ifall att. Allt detta har lett till är att jag gått med än snabbare steg, med hjärtat bankande, ständigt tänkande på möjligheten att nästa kille jag möter är en möjlig förövare. Det är inte sunt. Det lugnar inte, det gör mig inte fri. Och, framför allt är det ingen lösning på problemet.
För det tredje tror jag inte alls på vare sig vapen i allmänhet eller på en "kapprustning" bland promenerande medborgare på stan. Jag tror att det skulle komma att missbrukas, jag tror att det kommer riskera att våldet måste öka från förövarens sida och jag tror att det kommer att ske misstag. Är den svenska polisen tryggare sedan den fick lov att använda ammunition som är förbjuden i krig (för visst är det fortfarande så med hålspetskulor?)? Jag tror inte det. Är medborgarna tryggare sedan dess? Jag tror att ett par ihjälskjutna skulle opponera sig.
Till sist "löser" detta bara en liten del av våldsproblematiken. Fortfarande äger de absolut flesta våldssamheterna mot kvinnor rum i deras eget hem. På vilket sätt skulle detta skydda kvinnor hemma?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar