Mansons självbiografi och grymt prickskytte

Har just börjat läsa Marilyn Mansons självbiografi (skriven tillsammans med en journalist, Neil Strauss). Har förvisso bara läst 50 av de ca 300 sidorna men hittills kan jag inte påstå att han förefaller ha varit så väldigt mycket mer sympatisk som ung än vad han verkar nu. Fast ja, kanske inte så väldigt udda heller. Hittills är argumentet (om han nu behöver ett sådant) för hans "figur" den påtvingade kristna privatskolan han gick i. Jag vet inte om det håller riktigt.

Det slog mig i vart fall att jag åter läser en bok om en amerikansk ung pojke som tycks ha fördrivit tiden med att skjuta prick på allehanda smådjur. Det är inte första gången jag läser det och jag börjar så smått undra om det är en lika naturlig del av uppväxten som actiondockan (eller kvasi-Barbien) Big Jim var för tex min storebror på 80-talet? Och det görs nästan alltid med de vuxnas goda minne och inte sällan är det därifrån både vapen och bristen på sympatier med djur nedärvs. (Och inte bara i arbetarklass, Manson tycks vara hyfsat uppväxt rent ekonomiskt.) Det förfasar mig faktiskt mycket. Det kan inte bara ha att göra med vapenlagarna i USA. Vi sköt med luftgevär med pappa som små också, men fick lära oss från början att aldrig sikta eller skjuta mot något levande whatsoever.

Iaf så mår jag illa av att läsa sånt. Jag kan inte riktigt hantera de ingående beskrivningarna om plågade smådjur (och ibland egna/andras husdjur). Nu har jag dessutom kommit till övre tonår då "offrade" djur börjar dyka upp lite här och var. Vi får väl se om jag tar mig igenom den här boken.

Man sköt störande biobesökare i armen...

Ok, riktigt såhär långt har kanske inte jag gått än. Men så lever jag inte i det vapentäta USA heller.

"Did Cialella run for it? Nope. He sat back down in his seat and watched the movie as others ran from theater. The police were called and arrived shortly after, less than an hour into the film screening."

Så han fick trots allt inte se färdigt filmen.

Tillåta kvinnor bära tårgas?

Kanske det kan tyckas konstigt, vad vet jag, men nej, jag tycker inte att kvinnor ska tillåtas bära tårgas som en skyddåtgärd mot överfall. Säkerligen är detta ett förslag med goda intensioner, men likväl tycker jag det känns lite ogenomtänkt.

För det första är det ett erkänt faktum att den som bär vapen riskerar att skadas av det själv vid ev bråk, det finns siffror på hur vanligt detta är, men det får jag kolla upp senare. Och det vore väl en mycket oönskvärd konsekvens, att kvinnan blir tårgasad och i än mindre utsträckning kan göra sig fri från överfallet?

För det andra tror jag att det enbart skulle ge en falsk trygghet, om någon trygghet alls. Personligen har jag också gått och hållt en nyckel hårt mellan fingrarna som "säkerhetsåtgärd" ifall att. Allt detta har lett till är att jag gått med än snabbare steg, med hjärtat bankande, ständigt tänkande på möjligheten att nästa kille jag möter är en möjlig förövare. Det är inte sunt. Det lugnar inte, det gör mig inte fri. Och, framför allt är det ingen lösning på problemet.

För det tredje tror jag inte alls på vare sig vapen i allmänhet eller på en "kapprustning" bland promenerande medborgare på stan. Jag tror att det skulle komma att missbrukas, jag tror att det kommer riskera att våldet måste öka från förövarens sida och jag tror att det kommer att ske misstag. Är den svenska polisen tryggare sedan den fick lov att använda ammunition som är förbjuden i krig (för visst är det fortfarande så med hålspetskulor?)? Jag tror inte det. Är medborgarna tryggare sedan dess? Jag tror att ett par ihjälskjutna skulle opponera sig.

Till sist "löser" detta bara en liten del av våldsproblematiken. Fortfarande äger de absolut flesta våldssamheterna mot kvinnor rum i deras eget hem. På vilket sätt skulle detta skydda kvinnor hemma?