#whathappened

Nu blev det skojigt och kanske inte fullt så tänkvärt som det eventuellt (inte?) var meningen, men skojigt och smart är väl en bra kombination?

Plötsligt händer det...

Åh ja just det. Idag (igår) vann jag två biobiljetter till filmen Carnage på twitter! Jag som brukar hävda att jag aaaaldrig vinner något. Bio liksom, just vad jag behöver!

Att sortera vänner

Har nog blivit lite Google+-skadad. Försökte idag sortera in mina facebookvänner i listor för att enklare läsa och posta som jag vill. Men se det fungerar ju inte riktigt som jag tänkte. Så nu är jag tillbaka från början igen. Förutom att jag plockat in några under "nära vänner". Fast när alla andra ändå ligger under "vänner" så spelar det mindre roll, tror jag. Jaja, yada yada.

Kontentan; kom till G+ nu vet jag!

På tal om julfest....

Riktigt såhär illa var det inte för den bättre hälften igår:

(Kan f.ö rekommendera att följa IGchefen på twitter, för er som hänger där. Skoj och allvar i en lagom blandning.)

Sociala medier som konfusionsrisk

Jag känner mig lite splittrad inför alla sociala medier. Ett tag tyckte jag det var svårt att inte lägga ut/skriva samma saker på samtliga ställen. Nu är det mer som att inget riktigt passar helt bra. 

Motvilligt konstaterar jag att det är på facebook det mesta händer. Där får jag kommentarer på bloggen mest hela tiden (det hade ju varit splendid om de hamnat på bloggen istället för att slippa förvirringen). Där inleder jag också diskussioner på artiklar som jag egentligen borde/vill ta på bloggen, men eftersom jag fått för mig att jag inte längre kan formulera mig så att nån bryr sig så lägger jag det lite blasémässigt på fb istället. Och visst blir det diskussion, men fb är som begränsat i den meningen ändå. Eller så känner jag mig begränsad i formatet snarare.

På bloggen skriver jag ibland saker som jag inte vill ha på facebook, mest tror jag för att mottagarna här är mer anonyma för mig. Jag vet inte vem som läser. På fb vet jag och ibland vill jag inte veta, eller så vill jag bara inte att alla ska läsa (sicken paradox att lägga det på en blogg då). Bloggen känns, som jag tidigare skrivit, lite splittrad och är inte det jag vill att den ska vara. Men jag tänker att det kommer tillbaka när jag landat bättre i huvudet. Och fått tillbaka känslan för att skriva utan att tänka på att någon annan ska tycka om det. Bloggen är liksom det som ligger mig själv allra närmast och varmast. Här är det jag.

Twitter läser jag mest bara på. Och jag följer mestadels bara amerikanska och brittiska kändisar/skådisar så den kanalen har för mig blivit en form av inofficiell kändisnews-kanal. Känns helt ok utom de dagar då jag önskar att jag var mer en del av twitter, 'som alla andra' (då menar jag de svenska tweetisarna jag följer). Samtidigt tycker jag ibland att svenska twitter är väldigt mycket av en tröttsam ankdamm.

Google+ är absolut mest avslappnat. Jag kan lägga upp vad jag vill när jag vill och styra det som jag vill. Jag gillar det. Men ibland känns G+ som ett fb med okända människor. Jag har plötsligt fått en bit över hundra följare där, varav jag känner en bråkdel 'på riktigt' (jag tror att jag förekommer i nån svensk cirkel som cirkulerar som add-förslag) så det är lite som att publicera för okända. Och det är ett brus som är lite svårt att ta sig in i ibland och känna sig riktigt hemma i.

Jag antar att min ohemma-känsla är en del av decemberbluesen och att det kommer en ljusning när jag känner mig mer fokuserad, mer tågad och mindre hämmad av alla andra igen. Jag är inte särskilt orolig men hade gärna känt den där lusten och skrivarglädjen igen just nu. Jag vill hitta ut och känna mig hemma och bra på något snart.

Det är snart vår va?

Google+ vs Facebook

Google+ öppnades upp för alla i veckan så nu behövs inte längre någon inbjudan för att få vara med och leka där. Samtidigt kom Facebook med en uppdatering som precis som de tidigare 10 (?) mötts med kritik, upprop, grupper och tidningsartiklar. Jag blir lite less. Skeptisk över vad förändringarna faktiskt innebär integritetsmässigt (just där litar jag inte på FB alls) i vanlig ordning men i övrigt mest less över att det tycks vara en never ending story det här med FB:s uppdateringar som aldrig tycks förankrade i användarna. I mångt och mycket kan jag tycka att de slog huvudet på spiken med den där skämtteckningen, samtidigt som det såklart är bad business att göra sig ovän med 'kunderna'. Fast när det kommer till FB tycks användarna stanna oavsett vad i vilket fall. Eller?

Min poäng skulle egentligen vara att användare, istället för att sucka för femtifjärde gången över FB, borde ge G+ en riktigt chans istället. Det är ju så mycket bättre på alla vis. Inte minst i att du bestämmer så mycket mer själv, och dessutom gör det på ett så enkelt sätt. Att FB nu försöker härmas hjälps inte riktigt.

Men dessvärre är jag själv inte den G+-användaren jag vill vara. Mycket för att så få av mina kontakter, de jag faktiskt känner, finns där och/eller är aktiva där. Men jag kanske borde föregå med gott exempel och existera mera på G+. Ska det bli nästa veckas goda gärning det?

Ok, see you on G+ då!

Kom och lek på G+ istället?

Ibland, eller kanske ganska ofta, blir jag så himla less på facebook med alla tröttsamma applikationer som spammar, horoskop, lyckokakor och allt vad det är. Plus alla kedjebrev och upprop där man ska stötta nån sjukdom eller whatever och som är exakt till samma nytta som kedjebrev man fick på posten för tusen år sedan. Ibland är fb helt enkelt mer som en lekplats för vuxna än en mötesplats att dela saker på. Inget fel med det, om det nu är det man gillar och vill ha, men jag önskar att det vore lite enklare att själv välja vad man vill se och/eller dela. Att slippa allt 'hopp & lek' om det inte är det man vill ha, men ändå ha kvar det andra. Som på Google+. 

Eller egentligen önskar jag att mina essentiella kontakter på fb kunde flytta sitt pick och pack till G+ istället. Jo, det är nog det jag vill. Men det ser trögt ut.

PS. Hojta för invites till G+ btw.

Resten av Sverige...

... tycks, av döma av min twitter-och facebook-feed, ha suttit bänkade antingen framför idolfinalen (alt delfinal?) eller nobelmiddagen. En ovanligt likformig kväll vad gäller sociala medier iaf.

Dagen då det brann till lite överallt

Vilken dag det har varit. Mejlen exploderade en stund och de sociala medierna svämmade som över. Jag vet inte om det har med det att göra riktigt men under eftermiddagen la tweetdeck ner helt och klagar sedan dess bara på att "api limit exceeded". Dessutom bestämde sig blogger för att få en skön krasch i kommentarsfunktionen, vilket kvarstår som det ser ut. Ingen bra dag för blodtryck, tryckta pengar och teknik, alltså.

Själv stängde jag av för en stund och tog en promenad kring Nydala med Anna. Det var evigheter sedan vilket märktes i att jag pratade hål i huvudet på henne, tror jag. Nästa gång blir det silvertejp för min del så att hon får prata hål tillbaka. Om hon nu kan det. Men trevligt var det.

Jag & min Desire

Jag börjar så smått greppa min nya leksak men tills vidare är det här min värsta mardröm. Inte för att jag brukar sysselsätta mig med att ta nude pictures av mig själv (eller skulle drömma om att skicka dem till nån...), men man vet ju aldrig...

Men ju mer jag lär mig och ju mer jag upptäcker desto mer förälskad blir jag i min Desire. Den är verkligen allt jag hoppades på. Jag hade en del strul med kontakterna och hur jag skulle lyckas integrera telefonboken med facebook- och mejlkontakter från gmail, men det visade sig att jag missat att lyfta över telefonboken från simkortet och när det var gjort gick allt bara av sig självt.

Jag la dock ner ett par timmars arbete till att byta namn på en massa kontakter. Många har hängt med sedan min första mobil då en kontakt inte kunde ha fler nummer och därför tvingades benämnas "Sara jobb", "Sara hem" osv. Men när det blev klart blev det väldigt snyggt.

Bjästa finns överallt

Läser vad Ann Heberlein skriver om manlighet angående det i Bjästa som nu flitigt debatteras överallt och tänker att jag delat funderingar med henne. Inte är det här något nytt eller speciellt för Bjästa?

Som jag minns det från min tonårstid blev det aldrig några större uppslutningar kring tjejer som anklagade killar för att ha "gått över gränsen för vad de velat" (jag minns inte att man talade direkt om våldtäkt utan snarare i just de termerna). Möjligen tisslades det lite mellan tjejer att man kanske skulle passa sig lite för killen i fråga "ifall det stämde" men över lag var det tjejen som anklagades för att ljuga, överdriva, ha ångrat sig, som antagligen t.om var den pådrivande och därmed fick skylla sig själv. Klassiskt slamprykte. De närmaste kompisarna kanske fanns där men något större stöd uttrycktes aldrig som jag minns det. Snarare fanns där ett rätt stort stöd för killen som både var kool och behövde tröstas av andra tjejer på en och samma gång.

Nu fanns det ju förvisso inga facebook-grupper som kunde samla 4000 till stöd för en anklagad/dömd kille heller, men hade det gjort det kan jag ge min arm på att samma sak skulle kunna ha skett där och då också. Inte bara i Bjästa.

Nu vet inte jag hur Uppdrag Granskning fick nys om fallet men nånstans har väl jag i min naiva tillvaro ändå tänkt att företeelser som just facebook och andra sociala medier skulle kunna se och reagera mot när grupper av sådant slag bildas. Men tydligen inte. Gruppen fanns och drog till sig 4000 anhängare. Det är knappast den enda gruppen på fb där man undrar hur de som sluter upp tänkte när de gjorde det. Tyvärr.

Fi har startat

Tänkte försöka få ihop lite länkar till efterspelet från helgens valkonferens. Fi fortsätter utvecklingen av användandet av sociala medier i politiken och låter väljarna bestämma vilka frågor man ska driva i valrörelsen. Ett fräscht, modernt grepp, tycker jag. Något som också fått mycket positiva gensvar och som omtalats i blandade sociala medier av personer utanför Fi. Även DN skriver om det.

Sveriges Radio sände ett reportage om valkonferensen som går att lyssna på i efterhand och ni måste såklart kolla in hur den framröstade riksdagslistan blev!

Och, när jag ändå är igång, vill jag uppmana och tipsa er om att besöka sidan för den kommande valsedelsdistributionen där det går att anmäla sitt intresse för att hjälpa till med just det. Landet är stort och vallokalerna är många. Alla kan göra något.

Behöver jag Buzz?

När jag loggade in på google igår studsade en inbjudan till deras variant av sociala medier upp, Google Buzz. Jag har inte testat än och jag vet inte om jag egentligen är så sugen heller. Jag är nog ganska mättad med twitter, fb och bloggen. Men testa får man väl göra trots allt. Kanske.

Har lite svårt för att google antar att alla man mejlar är "vänner" som automatiskt ska komma upp på chattlistan och nu, vad jag förstår, även på Buzz. Riktigt så ser det kanske inte ut, om det nu inte är så att man enbart använder sin epost till att kontakta vänner med. Jag använder den bredare än så och har kanske inte riktigt lust att alla som någonsin mejlat med mig ska kunna se när jag är online. Nu går det ju att blocka och plocka bort, men det känns som att det borde vara omvänd ordning. Men så kan jag ju ha missat något. Får väl kolla med mina google-slavar till vänner.

Socialt självmord i en app

Årets teknik-klapp julen 2010?

Trevligt efterspel

Morgonens bästa nyhetsläsning var helt klart artiklarna om sociala medier inför EU-valet. Gudrun rockar, som väntat. Jag fattar fortfarande inte hur hon hann med.