Vid frukostbordet imorse diskuterades filmen om Hagamannen som visas på Svt på söndag. Tydligen har Lindgrens sambo protesterat och jag kan verkligen förstå varför. Men precis som AMO är jag kluven i frågan.
Diskussionen imorse landade i nåt resonemang om vad som faktiskt leder till nån nytta och vad som är positivt med det sk "allmänintresset". En jämförelse med filmen (och boken) om Lasermannen kom upp, men där var vi rörande överens om att Lasermannen själv egentligen var sekundär; det är samhällsskildringen som är nyckeln och det viktiga i den återberättelsen. Den säger mer om brottet än bilden av gärningsmannen. Finns det något motsvarande i historien om Hagamannen? Kanske att våldtäktsmän inte ser ut eller lever på ett visst sätt utan faktiskt kan vara till synes skötsamma småbarnsfäder. Men det vet vi kanske nu utan filmen?
En VK-bloggare skriver att omgivningen kan "behöva få veta vad som gör att en människa blir våldtäktsman". Men jag tvivlar starkt på att filmen kommer att ge oss den informationen. För vem vet? Filmer av det där slaget ger oss sällan svaren. Snarare känner jag att just den här mer riskerar att bli en förlängd kvällspressartikel. Men visst, också jag känner ett visst intresse.
Lasermannen hade inga barn. Lindgrens två barn försöker leva sitt liv så normalt som det går efter en sån här sak. Går allmänintresset före deras väl? Samtidigt är det inte Svt som bär skulden för deras börda, det gör Niklas Lindgren. Men ja, svårt.
Diskussionen imorse landade i nåt resonemang om vad som faktiskt leder till nån nytta och vad som är positivt med det sk "allmänintresset". En jämförelse med filmen (och boken) om Lasermannen kom upp, men där var vi rörande överens om att Lasermannen själv egentligen var sekundär; det är samhällsskildringen som är nyckeln och det viktiga i den återberättelsen. Den säger mer om brottet än bilden av gärningsmannen. Finns det något motsvarande i historien om Hagamannen? Kanske att våldtäktsmän inte ser ut eller lever på ett visst sätt utan faktiskt kan vara till synes skötsamma småbarnsfäder. Men det vet vi kanske nu utan filmen?
En VK-bloggare skriver att omgivningen kan "behöva få veta vad som gör att en människa blir våldtäktsman". Men jag tvivlar starkt på att filmen kommer att ge oss den informationen. För vem vet? Filmer av det där slaget ger oss sällan svaren. Snarare känner jag att just den här mer riskerar att bli en förlängd kvällspressartikel. Men visst, också jag känner ett visst intresse.
Lasermannen hade inga barn. Lindgrens två barn försöker leva sitt liv så normalt som det går efter en sån här sak. Går allmänintresset före deras väl? Samtidigt är det inte Svt som bär skulden för deras börda, det gör Niklas Lindgren. Men ja, svårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar