Katt-(an)ledningen

Den största anledningen till att jag far emellan så mycket är ändå att katterna bor hos M på landet. M skulle jag ju träffa ändå. Det är alldeles ensamt och trist i stan utan dem, trots att jag försöker rada upp fördelar med kattfri lägenhet för mig själv, såsom att man kan lägga kläder på golvet (det är ju bra...), ha toadörren stängd, kan lägga kläder på sängen utan att det blir favoritsovplatsen för någon inom två minuter, inte behöver passa dörren för smitare, ha saker utan dubbelsidig tejp på fönsterbrädet, tända ljus utan att vara rädd för svedda morrhår osv.

Men det håller liksom inte. För saknaden efter dem är större. Och de trivs fortfarande alldeles för bra ute på landet för att jag ska ha hjärta att släpa in dem till stan igen. De är förvisso inte ute lika mycket längre, men än tror jag inte de är mätta på sin kollovistelse. Så de får vara kvar och jag får stå ut med konsekvenserna.

Igår kväll när jag kom hit ut hade jag inte varit här sedan i måndags och dessutom hade M tillbringat ett dygn i stan så var det i vanlig ordning lite uppstissat i lägret med gosbehov och lite nervositet över att rutinerna inte riktigt är vad de varit. Idag är jag här enbart för att vara med dem, trots att jag borde städa lägenheten i stan istället. Jag ska istället passa på att utnyttja lyxen med egen tvättmaskin.