onsdag, oktober 07, 2009

Film 40/09; Drag Me to Hell

Sam Raimi är regissören som gjort sig ett namn mycket med hjälp av sin film Evil Dead från -81 (som han nu dessutom gör en nyinspelning av). För den senare publiken är han kanske mest känd för sin regi av raden av Spiderman-filmer (nr 4 på intåg). Med Drag Me to Hell är han dock nästan tillbaka i samma genre som med Evil Dead; skräckkomedi.

Christine (Alison Lohman) jobbar på låneavdelningen på en bank och väntar på en trolig befodran när en gammal kvinna, Mrs Ganush (Lorna River) kliver in och ber om anstånd på sitt förfallna huslån då hon blivit sjuk och fått det dåligt ställt. För att visa sin chef att hon kan ta obekväma beslut nekar Christine Mrs Ganush anstånd med lånet varpå damen ställer sig på knä vid Christines fötter och ber och förståelse. Christine blir obekväm och kallar på vakter som leder den gamla damen ut. Arg över den förnedrande behandlingen kastar damen en förbannelse över Christine och lovar att rollerna snart ska vara ombytta.
Strax följer en rad av olika plågsamma, oförklarliga och övernaturliga händelser och ett medium berättar att Christine fått Lamia, en grym demon, efter sig som kommer att släpa henne till helvetet om tre dagar.

Lohman spelar i mitt tycke inte direkt övertygande och jag har svårt att fullt ut känna sympati för henne. Istället är det Lorna Rivers tolkning av Mrs Ganush som står för den mest lysande insatsen i filmens inledning. Justin Long spelar Christines pojkvän som inte alls tror på övernaturliga saker men som stöttar sin flickvän samtidigt som han försöker sälja in henne hos sina sura överklassföräldrar. Något som blir lite svårare med demonen med i bilden.

Drag Me to Hell är visserligen ganska rolig, men kanske mest äcklig med allt sitt "tantslem", geggiga löständer och annat blandat mysigt. Jag kan hålla med Fredrik Strage (som ger filmen toppbetyg) att Raimi verkligen lyckats skapa en magisk spänning av ett tygstycke vid ett par tillfällen i filmen, men utöver det är jag nog inte riktigt lika lyrisk. Troligen var mina förväntningar lite för högt satta innan jag såg filmen. Det blir helt enkelt för förutsebart och inkonsekvent för att jag ska kunna höja filmen över medelbetyg. Men visst, den har helt klart sin charm och är fullt sevärd; 6/10.

Inga kommentarer: