Så har då den lite omstridda filmatiseringen av "Hagamannen" visats på tv. Jag hade lite flyt och hade kvällsfikamatning och "fotompyssling" med ett par boende i dagrummet där tv:n stod på så jag kunde se merparten av programmet i vart fall. Och jag vet inte men var det inte bland det sämre man sett typ någonsin?
Precis som jag förutspådde så bidrog inte filmen på något vis till någon ökad förståelse eller insyn i vare sig brottsoffren, gärningsmannen eller anhörigas situation. Snarare var det väl en timmes gestaltning av ångest (?) över att ha blivit påkommen. Oerhört ointressant, skulle jag vilja säga. Dessutom med stelare dialog och manus än någon Beck-film jag sett och vad var det där med bilden av ett snöfritt Umeå i januari och ett X2000 utanför Lindgrens hus? Hade filmarna ens besökt Umeå?
Sekundärt såklart, men när inte själva handlingen gav något började jag helt enkelt störa mig på det övriga omkring också. Ja, jag vet inte men jag hade helt klart klarat mig utan den här väldigt tråkiga iscensättningen av Niklas Lindgrens sista dagar i frihet.
Precis som jag förutspådde så bidrog inte filmen på något vis till någon ökad förståelse eller insyn i vare sig brottsoffren, gärningsmannen eller anhörigas situation. Snarare var det väl en timmes gestaltning av ångest (?) över att ha blivit påkommen. Oerhört ointressant, skulle jag vilja säga. Dessutom med stelare dialog och manus än någon Beck-film jag sett och vad var det där med bilden av ett snöfritt Umeå i januari och ett X2000 utanför Lindgrens hus? Hade filmarna ens besökt Umeå?
Sekundärt såklart, men när inte själva handlingen gav något började jag helt enkelt störa mig på det övriga omkring också. Ja, jag vet inte men jag hade helt klart klarat mig utan den här väldigt tråkiga iscensättningen av Niklas Lindgrens sista dagar i frihet.
2 kommentarer:
Jag reagerade precis motsatt till dig. Skönt, att slippa en demonisk mördartyp med en massa spännande karaktärsdrag. Det här var en trist alldaglig typ som sakta och skoningslöst fångades in framför allt genom DNA-spåren. Varför ska en film ge svar på frågor som vi inte har något svar på? Jag begriper mig inte på den här mannen som föröder några kvinnors liv förutom sitt sitt eget liv med sambo och barn helt i onödan. Varför? Den frågan vill jag ha svar på, men inte ett lättköpt sådant som i en underhållningsvåldsfilm som jag kan glömma nästa dag.
Jag håller med dig om att det var lite befriande med en sådan karaktär. Men trots det kvartstår att själva skådespelandet var dåligt. Och om filmens syfte ändå inte var att klargöra något, varför då ta han som exempel när det uppenbart fanns de som for illa av det? Hade det tex varit en intervju med Niklas Lindgren hade det kanske haft lite substans, nu hade det inte det.
Fast om det gav dig något så är det naturligtvis bra, vi har olika smak och åsikt bara.
Skicka en kommentar