Joaquin Phoenix spelar Leonard, en ung man som efter lite romantiskt trubbel och en bipolär-diagnos flyttat hem till sina föräldrar i New York igen för att hjälpa dem med sin familjeägda kemtvätt som nu ska säljas. Two Lovers handlar om Leonards kamp att finna kärleken, att vara någon och att hitta en mening.
Han träffar Sandra Cohen (Vinessa Shaw), dottern i den familj som är på väg att köpa och ta över familjens företag. Hon är stillsam, förstående och eftertraktad. Hon visar, till båda familjernas glädje, intresse för Leonard som i sin tur motvilligt uppskattar uppmärksamheten. Strax därpå flyttar Michelle (Gwyneth Paltrow) in i huset. Hon är fartfylld, lite mystisk och ser förbi den lite kufiska person som Leonard är och han blir intresserad av att leva det liv hon lever. Men lika tillgänglig som Sandra är för Leonard, lika otillgänglig är han för Michelle.
Det låter som en klassisk kärlekshistoria och på många sätt är det också det. Men samtidigt förfördes jag lite av att rollerna på flera sätt känns omvända. Det är inte en historia om en bräcklig tjej som trånar efter den farliga killen och är beredd att göra om sig för hans skull, utan tvärtom. Michelle är förvisso inte traditionellt "maskulint farlig", men ändå allt annat än den trygga person som Sandra, den familjevänliga trygga, judiska kvinnan är.
Inte heller Leonard är så stereotyp för att vara en delvis psykiskt instabil man. Fokuset ligger långt bortanför hans sjukdom; hans föräldrar är förvisso oroliga, men de begränsar honom inte i hans livsutrymme. Leonard är också mycket av en realistisk kameleont som vill och försöker passa in i vitt skilda sammanhang; intelligent och kännande, om än så mycket på insidan.
Så karaktärerna tilltalar mig. Historien likaså, även om den lämnar mig något mindre hoppfull än filmer av det här slaget brukar. Ibland känns det som att den utelämnar detaljer som man vill ha, men samtidigt innebär utelämnandet att historien här och nu får stå för sig självt. Phoenix gör en bra, lite obekväm tolkning av en grubblande man som är svårbestämd i ålder. Isabella Rossellini spelar hans kärleksfulla men oroliga mor på ett mycket bra sätt och även Shaw och Paltrow är bra som varandras motpoler. Helt klart värd att se. 7,5/10.
Han träffar Sandra Cohen (Vinessa Shaw), dottern i den familj som är på väg att köpa och ta över familjens företag. Hon är stillsam, förstående och eftertraktad. Hon visar, till båda familjernas glädje, intresse för Leonard som i sin tur motvilligt uppskattar uppmärksamheten. Strax därpå flyttar Michelle (Gwyneth Paltrow) in i huset. Hon är fartfylld, lite mystisk och ser förbi den lite kufiska person som Leonard är och han blir intresserad av att leva det liv hon lever. Men lika tillgänglig som Sandra är för Leonard, lika otillgänglig är han för Michelle.
Det låter som en klassisk kärlekshistoria och på många sätt är det också det. Men samtidigt förfördes jag lite av att rollerna på flera sätt känns omvända. Det är inte en historia om en bräcklig tjej som trånar efter den farliga killen och är beredd att göra om sig för hans skull, utan tvärtom. Michelle är förvisso inte traditionellt "maskulint farlig", men ändå allt annat än den trygga person som Sandra, den familjevänliga trygga, judiska kvinnan är.
Inte heller Leonard är så stereotyp för att vara en delvis psykiskt instabil man. Fokuset ligger långt bortanför hans sjukdom; hans föräldrar är förvisso oroliga, men de begränsar honom inte i hans livsutrymme. Leonard är också mycket av en realistisk kameleont som vill och försöker passa in i vitt skilda sammanhang; intelligent och kännande, om än så mycket på insidan.
Så karaktärerna tilltalar mig. Historien likaså, även om den lämnar mig något mindre hoppfull än filmer av det här slaget brukar. Ibland känns det som att den utelämnar detaljer som man vill ha, men samtidigt innebär utelämnandet att historien här och nu får stå för sig självt. Phoenix gör en bra, lite obekväm tolkning av en grubblande man som är svårbestämd i ålder. Isabella Rossellini spelar hans kärleksfulla men oroliga mor på ett mycket bra sätt och även Shaw och Paltrow är bra som varandras motpoler. Helt klart värd att se. 7,5/10.
2 kommentarer:
Såg den nyss och jag håller med. Fin film, och ovanlig på just de vis du beskriver. Han är ju bara för häftig, denne man! Btw visst är det den här mannen som skaffade skägg, och betedde sig skumt i någon talkshow? Du som hänger med i filmbranchen kanske vet?
Japp,samma man. Ses även i Gladiator på tv ikväll. En osedd film för min del.
Skicka en kommentar