Sent omsider kan jag inte hålla mig från att kort kommentera Barack Obama som fredprisvinnare. Nordebo m.fl, (enigheten är förvånansvärt stor) skriver väl i stort samma sak som jag själv tänkte när jag först hörde det. Men jag har också hört några, bl.a statsminister Reinfeldt och Mona Sahlin, göra försök att försvara utnämningen med att säga att det skapar ännu högre förväntningar på konstruktivt agerande.
Det skulle man ju kunna köpa som argument för utnämningen om det var tal om ett stipendie för förväntade goda insatser. Men så vitt jag vet är fredspriset fortfarande till för de som redan utfört mer eller mindre stordåd för mänskligheten vad gäller fredsfrämjande insatser, inte för att mana personer att göra det framöver. Enligt wikipedia stod det i Nobels testamente att priset skulle tilldelas den:
"som har verkat mest eller best för folkens förbrödrande och afskaffande eller minskning af stående arméer samt bildande och spridande af fredskongresser"
Svårt att säga om en man som, även om han själv inte startat dem, är president i ett krigsförande land utan att har gjort något åt saken (för att nämna en sak, miljöfrågan är tex en annan som inget har hänt i än), mer än att ha sagt en massa kloka ord om vad han ska/borde göra.
Mycket "ska" alltså. På sikt hoppas jag självklart också att Obama kommer visa sig vara en värdig vinnare av priset, jag tror fortfarande på hans kapacitet, men det är märkligt att det tas ut i förtid. Om något känns det mer som att utnämningen just nu riskerar att snarare sätta fokus på allt han inte gjort och sätta namnet Obama i mer negativa sammanhang än tidigare. Lite mer uppförsbacke, skulle man nästan kunna säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar