Sitter och läser om "resultaten" efter helgen. En utomhusvåldtäkt utanför Umeå där en 17-årig "man" är misstänkt förövare. I Gävle har två sk artister suttit gripna för våldtäkt på en 17-årig tjej på det gymnasiedisco där de var anlitade som underhållning. Efter att ha läst om oändligt många våldtäktsdåd kan jag inte låta bli att fundera över oddsen att få förövarna dömda. Ska man bli våldtagen ska man helst inte bli det av någon man känner. Det ska ske via ett överfall utomhus och allra helst av en känd serievåldtäktsman, som Hagamannen. Då är chansen störst att både bli trodd och få upprättelse rent juridiskt.
Det sistnämnda fallet från i helgen lär väl bli det svåraste att bevisa. Två artister har sex med en packad 17-åring på ett kontor bakom scenen. Visserligen är den ena av artisterna (den jag känner till, det är annars inte riktigt min "genre") inte känd som guds bästa barn (kanske inte den bästa förebilden för gymnasieungdomar heller, men vad vet jag hur man tänker som arrangör) och har väl varit i trubbel ett antal gånger förut, men erfarenheten säger att det är ett svårt läge att bevisa iaf. Tyvärr. En packad 17-åring som blir erbjuden att få komma backstage till sina idoler eller whatever och som sen blir våldtagen av dessa, har inte så mycket chans, skulle jag vilja säga. Det är riktigt jävligt. Vi får hoppas att jag har fel i det här fallet.
Och åter igen; de stora förlorarna på att världen ser ut såhär är männen, skulle jag vilja påstå. Åtminstone på ett sätt. Mansrollen gestaltas i media, rättssalar osv på ett riktigt unket sätt; män målas upp som ett släkte som inte besitter någon som helst behärskning, som inte uppskattar ömsesidiga relationer, som inte kan få sex annat än via tvång ("trots att de är kända") och som ser våld som ett naturligt inslag i sexuella akter (man kan ju uppenbarligen tvinga isär ett par ben efter ett nej och samtidigt frias för våldtäkt). Och allt det här ska kvinnor uppenbarligen "räkna med". Vidare byter kvinnor sida på trottoaren om de möter en man ensam på gatan mitt i natten och rättsligt ses långt ifrån alltid män som likvärdiga föräldrar. Osv osv. Samtidigt målas gärna män ut som aningslösa offer för konspirationer och annat på diverse forum och kommentarsfunktioner efter sådana här händelser. Ja, den sterotypa kvinnorollen må vara kantig, nedvärderande och hämmande, men den dito mansrollen är riktigt sur. Att inte fler män reagerar över den snedvridna bilden är märkligt. För inte kan väl "vinsterna" som mer i lönekuvertet osv verkligen väga upp den bild som f.ö förmedlas?
Sånt funderar jag på en söndagsmorgon.
Det sistnämnda fallet från i helgen lär väl bli det svåraste att bevisa. Två artister har sex med en packad 17-åring på ett kontor bakom scenen. Visserligen är den ena av artisterna (den jag känner till, det är annars inte riktigt min "genre") inte känd som guds bästa barn (kanske inte den bästa förebilden för gymnasieungdomar heller, men vad vet jag hur man tänker som arrangör) och har väl varit i trubbel ett antal gånger förut, men erfarenheten säger att det är ett svårt läge att bevisa iaf. Tyvärr. En packad 17-åring som blir erbjuden att få komma backstage till sina idoler eller whatever och som sen blir våldtagen av dessa, har inte så mycket chans, skulle jag vilja säga. Det är riktigt jävligt. Vi får hoppas att jag har fel i det här fallet.
Och åter igen; de stora förlorarna på att världen ser ut såhär är männen, skulle jag vilja påstå. Åtminstone på ett sätt. Mansrollen gestaltas i media, rättssalar osv på ett riktigt unket sätt; män målas upp som ett släkte som inte besitter någon som helst behärskning, som inte uppskattar ömsesidiga relationer, som inte kan få sex annat än via tvång ("trots att de är kända") och som ser våld som ett naturligt inslag i sexuella akter (man kan ju uppenbarligen tvinga isär ett par ben efter ett nej och samtidigt frias för våldtäkt). Och allt det här ska kvinnor uppenbarligen "räkna med". Vidare byter kvinnor sida på trottoaren om de möter en man ensam på gatan mitt i natten och rättsligt ses långt ifrån alltid män som likvärdiga föräldrar. Osv osv. Samtidigt målas gärna män ut som aningslösa offer för konspirationer och annat på diverse forum och kommentarsfunktioner efter sådana här händelser. Ja, den sterotypa kvinnorollen må vara kantig, nedvärderande och hämmande, men den dito mansrollen är riktigt sur. Att inte fler män reagerar över den snedvridna bilden är märkligt. För inte kan väl "vinsterna" som mer i lönekuvertet osv verkligen väga upp den bild som f.ö förmedlas?
Sånt funderar jag på en söndagsmorgon.
