En vinst med förlust

Visst, det är väl jättebra om artiklarna i expressen nu har fått jordbruksministern att tänka om i frågan om zoofili. Det viktigaste är såklart att frågan bli tagen på allvar, inte vem som lyfter den. Men någonstans känns det ändå som en förlust för, jag vet inte vad eg, demokratin (?), att det är när expressen "rasar" som frågor tas på allvar, inte när seriösa, faktabaserade organisationer uppvaktar samma jordbruksminister i samma fråga ett flertal gånger. Det känns lite sorgligt faktiskt. Vill man leva i ett land där skvallerpressen sätter dagordningen?

Men som sagt; blir saken lyft och kommer förändringarna så får jag väl vara nöjd.

Tills vidare måste jag bjuda er på denna amerikanska reklamaffisch för en större djurrättsorganisation. Jag tycker att den är ganska rolig.

Saltsjöbanan -där klasser mötas

På tal om Saltsjöbanan så är det nog den bästa smältdegel (?) jag sett där klasser möts på ett inte alltför konstlat sätt. Utmed banan ligger det nämligen ganska blandade bostadsområden, alltfrån de lite slummigare där de som av olika anledning kallas lägre privilegierade (ordvalet kan diskuteras såklart) bor, typ Fiskis, men här finns också fina områden med röda trähus och stora trädgårdar och senaste audisarna på uppfarten. Och så är slutstation Saltsjöbaden, detta Wallenberg-grundade ställe, där människor som kallas privilegierade bor. Det gör att banans vagnar delas alla möjliga sorters människor. Inte minst då av dessa kvinnor i päls och välsittande hatt. Mer sällan har jag sätt pälsdamernas herrar, men det kanske kan antas att de inte räds stadstrafiken, har körkort och kör audisen.

Mina fördomar gör att jag faktiskt förvånas över att pälsdamerna och en och annan pälsdamsman tar detta sunkiga pendeltåg när de ska till stan. Det är skitigt, oerhört slitet och bullrigt. Men det är ju bra att ens fördomar får lite smäll ibland. Faktum är att jag tycker företeelsen är ganska häftig. Man skulle vilja göra en fotosession av det hela...