På tal om Saltsjöbanan så är det nog den bästa smältdegel (?) jag sett där klasser möts på ett inte alltför konstlat sätt. Utmed banan ligger det nämligen ganska blandade bostadsområden, alltfrån de lite slummigare där de som av olika anledning kallas lägre privilegierade (ordvalet kan diskuteras såklart) bor, typ Fiskis, men här finns också fina områden med röda trähus och stora trädgårdar och senaste audisarna på uppfarten. Och så är slutstation Saltsjöbaden, detta Wallenberg-grundade ställe, där människor som kallas privilegierade bor. Det gör att banans vagnar delas alla möjliga sorters människor. Inte minst då av dessa kvinnor i päls och välsittande hatt. Mer sällan har jag sätt pälsdamernas herrar, men det kanske kan antas att de inte räds stadstrafiken, har körkort och kör audisen.
Mina fördomar gör att jag faktiskt förvånas över att pälsdamerna och en och annan pälsdamsman tar detta sunkiga pendeltåg när de ska till stan. Det är skitigt, oerhört slitet och bullrigt. Men det är ju bra att ens fördomar får lite smäll ibland. Faktum är att jag tycker företeelsen är ganska häftig. Man skulle vilja göra en fotosession av det hela...
Mina fördomar gör att jag faktiskt förvånas över att pälsdamerna och en och annan pälsdamsman tar detta sunkiga pendeltåg när de ska till stan. Det är skitigt, oerhört slitet och bullrigt. Men det är ju bra att ens fördomar får lite smäll ibland. Faktum är att jag tycker företeelsen är ganska häftig. Man skulle vilja göra en fotosession av det hela...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar