På DN idag kan man läsa en debattartikel, skriven av tre personer från Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, som mer eller mindre angriper den senaste tidens vurmande och haussande av det så kallade livmoderhalscancervaccinet. Personligen läser jag den med intresse och en känsla av "äntligen". Jag tror att det är det första jag läst som alls ifrågasätter detta vaccin, och det gör hela debatten lite mer trovärdig, anser jag.
Jag tycker självklart att det är strålande att forskning bedrivs på sjukdomar av det här slaget och att man nu nu nått framgång i att se vad som orsakar det och vad som kan tänkas förebygga det. Det är inte det. Men det känns som att vaccinet har tolkats som något alltigenom positivt som ska rädda hela den kvinnliga befolkningen från framtida livmoderhalscancer.
Till att börja med har jag en viss skepsis mot allt vad vaccin heter. Jag ser fördelarna med det när det är befogat, men ibland tycker jag att vi har skapat en slags övertro på vaccin och inte på något sätt ser följderna som kan komma av det. Precis som överanvändandet av antibiotika har lett till resistenta bakterier undrar jag vad ett ökat användande av vaccin innebär? Och, framför allt, vad innebär det för människors beteendemönster?
I artikeln står det i klartext som jag funderat över, nämligen att det man vaccineras mot är inte livmoderhalscancer i sig utan mot två typer av infektioner som "associeras" till livmoderhalscancer. Vad betyder det? På reklamskyltar och annonser i tidningar som jag sett har jag inte fått någon annan bild än att det är själva cancern man vaccinerar sig emot. Så är alltså inte fallet.
Om ett ökat vaccinanvändande innebär att de regelbundna cellprovtagningarna som vi kvinnor blir kallade till idag, kanske inte blir kvar, utsätter vi inte därmed kvinnor för högre risker? Speciellt om ett vaccin inte är 100-procentigt? Vore det inte bättre att på olika sätt verka för att fler kvinnor faktiskt drar sig iväg till provtagningen? Att överhuvudtaget skapa bättre kontakter mellan kvinnoklinikerna och kvinnorna. Och, självklart, utöka kunskapen om sådana här saker, risker och följder bland landets ungdomar i en bättre, välutvecklad sexualkunskap som inte bara fokuserar på själva befruktningen...
Jag säger alltså inte att vaccinet är ett bakslag och inte bör användas, det jag menar är att jag efterfrågar en diskussion kring det, där risker och följdanalyser kommer fram. Och att man inte utmålar ett vaccin som den stora räddningen.
Jag tycker självklart att det är strålande att forskning bedrivs på sjukdomar av det här slaget och att man nu nu nått framgång i att se vad som orsakar det och vad som kan tänkas förebygga det. Det är inte det. Men det känns som att vaccinet har tolkats som något alltigenom positivt som ska rädda hela den kvinnliga befolkningen från framtida livmoderhalscancer.
Till att börja med har jag en viss skepsis mot allt vad vaccin heter. Jag ser fördelarna med det när det är befogat, men ibland tycker jag att vi har skapat en slags övertro på vaccin och inte på något sätt ser följderna som kan komma av det. Precis som överanvändandet av antibiotika har lett till resistenta bakterier undrar jag vad ett ökat användande av vaccin innebär? Och, framför allt, vad innebär det för människors beteendemönster?
I artikeln står det i klartext som jag funderat över, nämligen att det man vaccineras mot är inte livmoderhalscancer i sig utan mot två typer av infektioner som "associeras" till livmoderhalscancer. Vad betyder det? På reklamskyltar och annonser i tidningar som jag sett har jag inte fått någon annan bild än att det är själva cancern man vaccinerar sig emot. Så är alltså inte fallet.
Om ett ökat vaccinanvändande innebär att de regelbundna cellprovtagningarna som vi kvinnor blir kallade till idag, kanske inte blir kvar, utsätter vi inte därmed kvinnor för högre risker? Speciellt om ett vaccin inte är 100-procentigt? Vore det inte bättre att på olika sätt verka för att fler kvinnor faktiskt drar sig iväg till provtagningen? Att överhuvudtaget skapa bättre kontakter mellan kvinnoklinikerna och kvinnorna. Och, självklart, utöka kunskapen om sådana här saker, risker och följder bland landets ungdomar i en bättre, välutvecklad sexualkunskap som inte bara fokuserar på själva befruktningen...
Jag säger alltså inte att vaccinet är ett bakslag och inte bör användas, det jag menar är att jag efterfrågar en diskussion kring det, där risker och följdanalyser kommer fram. Och att man inte utmålar ett vaccin som den stora räddningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar