onsdag, januari 02, 2008

Hur man startar ett nytt år på bästa sätt; ta semester!

Hm...ni vet den där blandade känslan av lycka, förvåning och oro när man kommer hem från affären och hittar sina lägenhetsnycklar i låset? Inte? Nä, men det är jag i ett nötskal sista tiden (och alldeles nyss). Vet inte vad som är på g med min hjärna.

Anyway, jag spenderar min första arbetsdag 2008 med att ta ut en av mina splitter nya semesterdagar, bra va? Jag måste försöka hushålla på dem (och inte lägga alla på Fi-grejer i år, lovar), men idag kändes det viktigt att ta ut en så jag ringde chefen direkt på morgonen som var snäll och ordnade vikarie lite snabbt. Tur att det fortfarande är skollov så det finns några sådana att tillgå. Annars har vi ont om dem.
Anledningen till semesterdagen är att lillasystern plötsligt kom på besök. Hon ringde förra veckan och ville komma mellan onsdag-fredag men eftersom jag skulle jobba just de nätterna så var det ju inte så bra. Jag sa att jag skulle försöka hitta nån att byta med och sen höra av mig. Men igår väcktes jag av mobilen vid lunch (yes, sen spelnatt) av en syster som helt enkelt satt sig på bussen söderifrån och skulle landa i Umeå vid 16. Sedärja. Lite förvånande, men det var såklart välkommet. Hon ska alltid känna sig välkommen. Det mesta löser sig. Nu stannar hon tisdag-lördag och så tog jag då en semesterdag för att kunna umgås lite mer i vart fall. Imorgon måste jag jobba, men då finns ju Mattias här, så det löser sig.

Han sitter just nu och installerar en dator till henne (tycks vara hans livslott..) som hon ska få med hem. Hon har en dålig dator hemma och så vill hon kunna spela spel (yes, hon gästspelar på WoW hon med ibland) och prata över nätet. Så det ordnas nu. Under tiden har vi gjort godis, sett på nästan hela Simpsons-filmen (som kraschade efter en dryg timme) och mest umgåtts. Vi har också varit i Ratan idag och insett att pelletspannan tycks ha gått sönder. Inte så bra kanske. Tur att det inte är så väldigt kallt ute trots allt. Träffade en snäll granne, vilket var lite småjobbigt, men samtidigt känns det bra att jag inte försvunnit helt utan saknad kanske. Saknar Ratan med, det gör jag, men det får gå över.

Inga kommentarer: