Virrpanna

Nog för att jag känner mig gammal stundvis, men kanske inte så gammal att det känns befogat med ett så pass sviktande minne som jag flashar med just nu. Känns som att jag inte lyckas minnas något. Halva förra veckan var jag utan nycklar för att jag inte mindes vart jag lagt dem. Till sist hittade jag dem av en slump i bilen i lördags. I måndag när jag skulle till jobbet var de borta igen, och är fortfarande borta.

Jag brukar dessutom alltid ha nya linser i badrumsskåpet men jag hittar nu inte igen dem. Jag tvivlade till sist på att jag faktiskt köpt nya i somras som jag fick för mig, men kontoutdraget säger att nya inhandlades för en dryg månad sedan. Vart de tagit vägen är mysterium nummer två.

På jobbet kör jag listor för glatta livet och det fungerar väl för det mesta. Men idag fick jag spel i säkert tre minuter idag när jag skulle kolla ekonomin och möttes av ilskna röda siffror, tills min vänliga kollega tittade förbi och snabbt informerade mig om att inga inkomster redovisats än (eftersom jag ska rapportera in underlaget imorgon, smart...), så inte undra på röda siffror. Det visste jag ju egentligen, jag har ju avsatt tid för ekonomin på fredag i kalendern och allt. Smart.

Så ja, lite disträ. Men det måste det bli ändring på. Fokus fokus. Lite yogaövningar kanske och försöka att fokusera på sånt som är bra, roligt och viktigt. På människor som tycker om mig och som gör mig glad. Eller varför inte på lurvtassarna som tycker om mig bara jag ser till att servera mat och inte gnälla när de lägger sig på sakerna jag just tänkte använda...

Katastrofen avblåst!

Efter mycket bakåttänkande och bläddrande i kalendern medan jag funderade på vad jag gjort sedan jag sist hade bilen den 1 september kom jag plötsligt på den mest troliga teorin hittills. På plussidan stämde det jag sagt från början; att nyckeln låg i den svarta jackan, på minussidan tog det rätt många dagar, och uppochned-vändande av två bostäder innan jag kom på var den där jackan var.

Nästan två timmar efter att jag kommit hem från jobbet återvände jag dit i sällskap med M och ringde upp ett av de boenden vi har;

-Hej, jag undrar om det möjligen kan ha blivit kvar en svart jacka hos er efter apt:n förra tisdagen?

-Ja, det hänger faktiskt en jacka här som jag inte känner igen!

Tio minuter senare knackade jag på altandörren på nämnda boende och kastade mig bokstavligen över jackan och jackfickan vari nyckeln låg snällt och väntade. Härligt förvirrat intryck jag måste ha gjort... (Precis det intryck man önskar göra som personaladministratör ju)

Omvänd skärpa, men hey; jag har nyckeln!

Double trouble

Man kan väl säga att det också var rätt dåligt tajmat av undertecknad att slarva bort nyckeln till sin bil just under den gångna helgen. Disträ är bara förnamnet på den är damen ibland. Jag vet att jag bytte bil i stan i torsdags (fredags?) och lämnade min på parkeringen. Var jag sen gjorde av nyckeln efter det är lite av ett mysterium, men låst är den i vart fall (jag har tom dubbelkollat det ifall fröken disträ rent av glömt den i tändningen, vilket inte vore helt otroligt...).

En sån där nyckelring man kan vissla på känns kanske inte som en riktigt lika dum idé nu som när den föreslogs för mig (sisådär fem gånger det sista året).

Koll på läget

Efter att ha letat efter min försvunna plånbok sedan i torsdags (oklart när den försvann dock, i tisdags?) och sen hittat den inkilad under passargerarsätet i min bil (av alla ställen, där jag dessutom letade redan igår, hävdar jag) börjar jag förstå poängen med att ha handväska. Det kanske inte vore så dumt. Och gärna då EN handväska så att det inte blir en handväskedjungel att söka plånböcker i. Att ha blandade tygkassar (som jag får ont i ryggen av, av någon anledning) alt bara ha plånboken i handen (och lägga ifrån mig den där det passar just då) är kanske inte så smart.

Eller så går jag tillbaka till att ha en korthållare i fickan istället. Plain and simpel. Det borde väl finnas korthållare som tar sjuttioelva kort nu?

Det man inte har i huvudet...

Stoppade ner fötterna i skorna och kom på vad jag mer ska köpa: "Aj! Skavsårsplåster!". Visste ju att det var nåt viktigt...

It might be silly but it's my desire

Paniken steg just när jag insåg att jag inte hade mobilen i fickan och när jag varken hittade den inne eller i bilen och inte heller hörde den när syrran ringde så kom oron på riktigt. Jag har säkert bara glömt den i lägenheten i stan men att jag inte skulle ha saknat den förrän nu känns konstigt. Jag är ju nästintill sammanväxt med min älskade Desire. "Åk om du inte kan släppa det", säger M men det är ju tokigt. Åka 9 mil för att kolla efter en mobil som troligen ligger på bordet hemma.

Men om den inte gör det då?

Det man inte har i huvudet...

...vet jag inte vart jag har riktigt. Igår när vi kom inte till stan insåg jag att jag glömt min korthållare på landet. Inget körkort eller (förvisso tomt) visakort alltså. Så istället för att stanna i stan som tänkt följde jag med M tillbaka ut idag så att jag slipper köra körkortslös och riskera böter ikväll. Väl här ute inser jag att jag lämnade mobilen i stan...

Jag har också först idag insett att jag nog missade ett skypemöte i torsdags. Hm, jasåatte...

Ibland blir jag lite less på mig själv.

Dags att börja äta Ebixa kanske?

Minns ni den där grejen som pep om man visslade på den och som man kunde sätta på sin nyckelring för att hitta bortlagda nycklar? Jag skulle behöva en sån. Eller flera. En till bilnyckeln, en till jobbnyckeln och en till battledosan. Tre saker jag tycks ha svårt att hålla koll på.

Hade tänkt chilla en timme framför WoW före jobbet men så tycks jag ha lämnat battledosan i Ratan. Ytterligare en anledning till att jag behöver en mer avancerad mobil (då kan man göra mobilen till battledosa nämligen).

Födelsedagar i efterskott

Jag har slappat till vad gäller gratulationer på bloggen, inser jag. Kanske för att december är ganska fyllt av födelsedagar som ska trängas med julstress och blandade årsbokslut.

Lillasyster har på något magiskt sätt närapå blivit fullvuxen och fyllt 17 år den 20 december. Ett år kvar till myndighetsåldern! Jag har den underbara lyckan att fortfarande minnas den kritiska natten du föddes och julaftonen då du kom hem (som sammanföll med att jag som 14-åring tillagade mitt första kompletta julbord alldeles på egen hand). Den tysta åskådande bebisen som jag och mina kompisar ständigt och gladeligen släpade runt på har blivit en nästan vuxen rockerbrud. Magiskt är ordet.

Dagen efter, den 21 december fyllde storebrors lillkille Anton 7 år. Jag fick foton på alla brorsans tre barn idag och de tycks också växa så det knakar.

Finaste Mia-vännen som jag inte sett på evigheters evighet blev 31 på juldagen och är därmed ifatt. Stort grattis Mian!

Sist och minst (storleksmässigt iaf) fyllde minikatten Mina 8 år igår vilket firades med räkor och tonfisk tillsammans med övriga kattfamiljen.

Nu blir det lite glesare med födelsedagar i januari säger google calendar (vad skulle jag göra utan google calendar??) så kanske jag blir mindre glömsk då.

Don't mess with me today

Jag känner mig lite stingslig idag. Mest kanske för att mina planer ändrats utan att jag kunnat göra nåt åt det. Jag tyckte att det var så bra tänkt, men som det ser ut nu blir det inget av något idag. Vilket i sin tur kan komma att innebära viss stress imorgon.

På kvällen imorgon får jag iaf besök av minst ett par av the ladies som fått för sig att de ska baka pepparkakor hos mig. Varsågod, säger jag och hoppas hinna köpa hem lite glögg att smutta på medan jag ser på. Nej, riktigt så ska det väl inte bli, jag tror att det blir trevligt och bra. Ser fram emot det.

Men innan dess skulle jag behöva en blåslampa att jaga den disträa tidsoptimisten jag har i min närhet som var iblandad i mina planer men som nu glömt och uppenbarligen glömt igen. Så antagligen inget billigt-skräp-shoppande på Rusta och antagligen ingen tidig bio heller. Får väl ta tag i städningen istället då.

Plötsligt händer det

Idag hände det. Jag glömde min mobil i huset. Jag skyller på att jag hade för mycket att komma ihåg att packa imorse. Planen var att inte fara tillbaka ut förrän i nästa vecka så jag tog med mig det mesta till stan. Utan mobilen. Kan inte låta bli att känna mig något handikappad utan den.

Nytt samlarobjekt; hänglås

Idag har varit en duktig dag. Jag har småstädat lite i min lägenhet (som snart inte känns som min längre), fått lite pyssel gjort samt besökt simhallen. Jag lyckades pricka in en väldigt bra tid; jag hade nästan två banor för mig själv en stor del av tiden jag var där. Måste notera det för framtida besök.

Jag startade upp lite lugnt och simmade 30 längder (á 25m), vilket gick betydligt snabbare än jag räknat med. Skönt var det, men som sagt den där mp3-uppfinningen skulle vara välkommen. I övrigt var det mest vuxna med ganska små barn där, och de höll sig till den grunda bassängen. Jag lyckades alltså pricka in en tid då vare sig simklubben eller skolorna hade träning. Jag är nöjd.

Däremot hade de bytt ut alla lås på skåpen till inga lås alls, vilket innebar att man var tvungen att ha med ett hänglås. Något jag inte hade koll på. När jag köpte mitt lås i receptionen funderade jag på hur många gånger jag kommer att behöva göra det för att jag glömt det sablans hänglåset. Känns som att det är mycket ändå att komma ihåg. Men, de gör säkert pengar på semidementa besökare som jag. Frågan är om det är så mycket säkrare, vilket tycktes vara syftet. Jag räknar i vart fall kallt med att kunna ha hänglås-loppis om ett år eller så.

Cykel-eufori!

Min cykel är lagad och jag har idag tagit den på en liten testrunda till ICA. Det var faktiskt ett par år sen jag cyklade sist och jag kan konstatera följande:

• styret är konstigt snett
• växlarna hoppar något
• jag har ett blygdben (eller vad det nu är för ben som den smala sadeln lyckas hitta åt på ett oskönt sätt)
• man använder tydligen inte samma muskler när man promenerar som när man cyklar (ergo: låren är otränade)
• att cykla motverkar inte vardagsdemensen (jag åkte till ICA för att posta ett vykort, men lämnade vykortet hemma på köksbordet), men det gör det snabbare att göra om och göra rätt
• det är skojigt att cykla!

Och jag minns uppenbarligen fortfarande hur man gör...

Att skrämma sig själv lite

Igår glömde jag bort att jag höll på att tvätta. För en stund sen kom jag in i köket och insåg att jag glömt en platta på, på femman, i säkert två timmar. Jag är disträ och inte riktigt med i huvudet, det är ett som är klart.

Det man inte har i huvudet...

Ikväll har jag pysslat med blandade saker men med en ständig känsla av att det var något jag skulle göra. Men så känner jag ganska ofta så jag har inte brytt mig så mycket. Nu när det var läggdags vid halv ett på natten insåg jag plötsligt var det var; jag har glömt tvätten i tvättstugan! Jag hängde den klockan sju ikväll. Den hänger fortfarande kvar. Som tur är hade jag sista tiden så ingen har kunnat störas av den, men ändå. Hur kunde jag glömma att jag tvättade?

Snart dags för bromsmediciner?

Idag har jag lyckats stänga ut en av katterna på balkongen i åtminstone två timmar. Det var när jag skulle åka efter Mattias som jag hörde ett bekant pip när jag kom ut genom porten. Där satt hon i hörnet i snön. Visst, jag vet att hon klarade sig, det var bara några få minus och hon är ju katt trots allt, men jag kände mig lite hemsk. Jag borde kollat nogrannare när jag stängde, men de har ju inte varit ute mer än max ett par steg sedan balkongen täcktes av snö. (Men de ska ändå ha mig till att öppna dörren på glänt ett par minuter då och då så att de kan sitta och nosa i sig alla nyheter från omvärlden.)

Om jag nån gång får barn kommer jag garanterat vara mamman som glömde sitt barn på Ica.

Barnvakt sökes?

En annan sak jag tycks ha glömt är att äta. Kom på det nu. Magen började knorra och vid en bakåtkoll kan jag inte minnas att jag stoppat i mig mer än te och vatten sedan de två mackorna jag åt vid lunch (frunch snarare, det råkar ju dessutom vara det enda jag fått i mig idag). I need someone to look after me!

Det man inte har i huvudet...var är det?

Okej, vad säger man? Hjärnsläpp? Styrelsemötet klockan 19 ikväll försvann ur mitt medvetande, trots att jag tom pratade om det med Mattias imorse. Jag sa att jag med min konstiga dagkoll ("är det tisdag, onsdag eller kanske helg?") hade lyckats boka tvättid samtidigt som det är telefonmöte med styrelsen, men att det nog skulle hinnas med båda ändå. Och vad gör jag? Strular runt här, grejar med tvätten, planerar packning, diskar, tar backup på datorn osv och glömmer helt bort mötet. Jaja, gjort är gjort. Jag vet inte vad som händer i mitt huvud, men koll har jag då inte.

Imorgon ska jag hjälpa Mattias att lämna in bilen på verkstaden samtidigt som min buss går. Vilket av det kommer jag att glömma?

Hur man startar ett nytt år på bästa sätt; ta semester!

Hm...ni vet den där blandade känslan av lycka, förvåning och oro när man kommer hem från affären och hittar sina lägenhetsnycklar i låset? Inte? Nä, men det är jag i ett nötskal sista tiden (och alldeles nyss). Vet inte vad som är på g med min hjärna.

Anyway, jag spenderar min första arbetsdag 2008 med att ta ut en av mina splitter nya semesterdagar, bra va? Jag måste försöka hushålla på dem (och inte lägga alla på Fi-grejer i år, lovar), men idag kändes det viktigt att ta ut en så jag ringde chefen direkt på morgonen som var snäll och ordnade vikarie lite snabbt. Tur att det fortfarande är skollov så det finns några sådana att tillgå. Annars har vi ont om dem.
Anledningen till semesterdagen är att lillasystern plötsligt kom på besök. Hon ringde förra veckan och ville komma mellan onsdag-fredag men eftersom jag skulle jobba just de nätterna så var det ju inte så bra. Jag sa att jag skulle försöka hitta nån att byta med och sen höra av mig. Men igår väcktes jag av mobilen vid lunch (yes, sen spelnatt) av en syster som helt enkelt satt sig på bussen söderifrån och skulle landa i Umeå vid 16. Sedärja. Lite förvånande, men det var såklart välkommet. Hon ska alltid känna sig välkommen. Det mesta löser sig. Nu stannar hon tisdag-lördag och så tog jag då en semesterdag för att kunna umgås lite mer i vart fall. Imorgon måste jag jobba, men då finns ju Mattias här, så det löser sig.

Han sitter just nu och installerar en dator till henne (tycks vara hans livslott..) som hon ska få med hem. Hon har en dålig dator hemma och så vill hon kunna spela spel (yes, hon gästspelar på WoW hon med ibland) och prata över nätet. Så det ordnas nu. Under tiden har vi gjort godis, sett på nästan hela Simpsons-filmen (som kraschade efter en dryg timme) och mest umgåtts. Vi har också varit i Ratan idag och insett att pelletspannan tycks ha gått sönder. Inte så bra kanske. Tur att det inte är så väldigt kallt ute trots allt. Träffade en snäll granne, vilket var lite småjobbigt, men samtidigt känns det bra att jag inte försvunnit helt utan saknad kanske. Saknar Ratan med, det gör jag, men det får gå över.

Att glömma igen

Jag skulle behöva en assistent. Det har ju nämnts flera gånger och jag tänkte på det så sent som i lördags. Ändå lyckades jag missa vännen Samuels 25-årsdag igår! Attans! Jag som faktiskt brukar vara den som påminner andra börjar tydligen tappa greppet.

Grattis vännen!!!