En vecka av motgångar

Jag har helt klart haft bättre veckor än den här. Sämre med, för den delen. Allt har inte varit negativt men det har varit mycket strul på jobbet och min sinnesstämning har kanske inte varit på topp. Men, jag har ökat på motionen igen och det blir långsamt stillsammare i kattkollektivet. av någon märklig anledning kan vi alla trängas i sängen förutsatt att Alice är den som hoppar upp sist. Är hon först kommer de andra inte, men ligger de redan så är det som att de inte ids utan då får hon vara.

Men jobbet är väl den stora utmaningen just nu. Det och lite annat som finns i mitt huvud. Det känns lite stressigt, med kattungar på väg uppepå allt. 

Vi har bytt personalsystem på jobbet och inget är riktigt tydligt. Jag kan väl tycka att vi borde fått utbildning i ett sånt viktigt system (som vi arbetar i varje dag i vår verksamhet) men det har vi inte. Tydligen ska vi lista ut saker själva. Och det brukar jag väl vara rätt bra på, men ett löne- och personalsystem är så pass omfattande, och det här har dessutom få likheter med det förra, så jag går helt bet. Och är det något jag inte är bra på så är det att tackla att jag inte kan. Jag ser alltid till att kunna och att veta, annars tar jag reda på det. Jag vill vara duktig och kapabel. Men nu funkar det inte så den här gången; jag får inte ihop det och jag blir alldeles blockerad i hjärnan. Den bara skriker "jag kan inte!" och så fixar jag det inte.

Men det är ju bara att ladda om. Jag behövde en dag då det var okej att det inte gick. Då jag fick vara irriterad och uppgiven och lite bitter. Idag gick jag till jobbet med en agenda att ta tag i det en bit i taget och försöka greppa det som gick. Så scheman och anställningar må saknas ännu på sina håll (eller har förts över fel från gamla systemet), men jag har åtminstone fått till att lägga in vikariernas timtider och en del sjukfrånvaro. Jag har dock en hel del kvar. Och så lite tid. Det är ju inte som att andra uppgifter riktigt går att sätta på paus. Jag får se om jag spenderar min andra hemmahelg med att jobba ifatt annat, det vore kanske skönt. Och det skulle hålla huvudet borta ifrån annat också kanske, och putta mig tillbaka till läget där jag känner mig kapabel och effektiv igen.

En medelmåttas strävan

Jag har en halvhängig dag idag, så är det. Jag är trött, mörkret äter upp mig, det regnar för tusende gången den här hösten/vintern och jag är lite stressad nånstans. Jag är less på att vara halvvägs. Både i livet och i det jag kan eller vill kunna. Jag är inte jättebra på någonting utan bara halvvägs där. Och det som andra tror att jag är bra på är jag antagligen bara bra på att fejka att jag är bra på. Ungefär så känns det.

Jag tänkte på det häromdagen då jag läste ett inlägg om boken Duktighetsfällan. Min spontana tanke var att jag kanske borde läsa den, medan tanke#2 var att det nog skulle vara en dålig idé om det skulle innebära att jag då kommer till insikt om att jag faktiskt inte är duktig på någonting. Jag bara försöker vara det. Jag är den där bluffen som alla är rädda för att vara men som de aldrig är. Undantaget som bekräftar regeln. Men hur skönt vore det inte att hitta den där saken som jag är så bra på, som jag lyckas med och som jag kanske tom får betalt för att göra? Om jag bara visste vad det skulle vara.

Nytt samlarobjekt; hänglås

Idag har varit en duktig dag. Jag har småstädat lite i min lägenhet (som snart inte känns som min längre), fått lite pyssel gjort samt besökt simhallen. Jag lyckades pricka in en väldigt bra tid; jag hade nästan två banor för mig själv en stor del av tiden jag var där. Måste notera det för framtida besök.

Jag startade upp lite lugnt och simmade 30 längder (á 25m), vilket gick betydligt snabbare än jag räknat med. Skönt var det, men som sagt den där mp3-uppfinningen skulle vara välkommen. I övrigt var det mest vuxna med ganska små barn där, och de höll sig till den grunda bassängen. Jag lyckades alltså pricka in en tid då vare sig simklubben eller skolorna hade träning. Jag är nöjd.

Däremot hade de bytt ut alla lås på skåpen till inga lås alls, vilket innebar att man var tvungen att ha med ett hänglås. Något jag inte hade koll på. När jag köpte mitt lås i receptionen funderade jag på hur många gånger jag kommer att behöva göra det för att jag glömt det sablans hänglåset. Känns som att det är mycket ändå att komma ihåg. Men, de gör säkert pengar på semidementa besökare som jag. Frågan är om det är så mycket säkrare, vilket tycktes vara syftet. Jag räknar i vart fall kallt med att kunna ha hänglås-loppis om ett år eller så.

Blue tuesday

Blå dag idag. Känner mig superhängig, har ingen lust till något alls utan vill mest gömma mig i mörkret, eller nåt. Hm. Det går väl över. Har väl trots det varit ganska duktig idag. Inte minst så steg jag upp medan det fortfarande var förmiddag. Och så har jag storhandlat, betalat räkningar, diskat och så dammsugit då. Plus en del annat smågrejs. Lite duktigt. (Jag försöker verkligen peppa mig själv idag, det märks va?)

Nu ska jag istället sätta mig och söka en bra off-hand med bra spellpower till min nya fina holy-mace. =)

Duktigare dag

Idag har jag varit lite syster duktig trots allt. Jag har svarat på en massa mejl, uppdaterat register, tackat ja till Gudruns glöggfest (vilket jag helt glömt), stickat en halv toffla till systerdottern och gjort blandade ärenden på stan. Jag inte rört lägenheten i någon större städuträckning och istället för att öka diskpopulationen (som trots allt är ganska låg just nu) erbjöd jag mig att köpa falafelpizza som onyttig sen middag till undertecknad och det manliga sällskapet. Imorgon ska jag försöka städa lite.

Och såklart, även då han inte läser bloggen så vill jag såklart gratulera Mattias pappa på hans 70-årsdag idag. Stort grattis!