Jag har en halvhängig dag idag, så är det. Jag är trött, mörkret äter upp mig, det regnar för tusende gången den här hösten/vintern och jag är lite stressad nånstans. Jag är less på att vara halvvägs. Både i livet och i det jag kan eller vill kunna. Jag är inte jättebra på någonting utan bara halvvägs där. Och det som andra tror att jag är bra på är jag antagligen bara bra på att fejka att jag är bra på. Ungefär så känns det.
Jag tänkte på det häromdagen då jag läste ett inlägg om boken Duktighetsfällan. Min spontana tanke var att jag kanske borde läsa den, medan tanke#2 var att det nog skulle vara en dålig idé om det skulle innebära att jag då kommer till insikt om att jag faktiskt inte är duktig på någonting. Jag bara försöker vara det. Jag är den där bluffen som alla är rädda för att vara men som de aldrig är. Undantaget som bekräftar regeln. Men hur skönt vore det inte att hitta den där saken som jag är så bra på, som jag lyckas med och som jag kanske tom får betalt för att göra? Om jag bara visste vad det skulle vara.
Jag tänkte på det häromdagen då jag läste ett inlägg om boken Duktighetsfällan. Min spontana tanke var att jag kanske borde läsa den, medan tanke#2 var att det nog skulle vara en dålig idé om det skulle innebära att jag då kommer till insikt om att jag faktiskt inte är duktig på någonting. Jag bara försöker vara det. Jag är den där bluffen som alla är rädda för att vara men som de aldrig är. Undantaget som bekräftar regeln. Men hur skönt vore det inte att hitta den där saken som jag är så bra på, som jag lyckas med och som jag kanske tom får betalt för att göra? Om jag bara visste vad det skulle vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar