Visar inlägg med etikett disträ. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett disträ. Visa alla inlägg

lördag, september 29, 2012

So proud...

Jag har förresten gjort en sån där riktigt lyckad grej. Jag är supernöjd med mig själv... Igår morse tog jag fram ett par nya månadslinser och satte i. På kvällen la jag så ur dem i linsetuiet. I morse när jag skulle sätta i linserna fick jag så upp två linser när jag skulle fiska upp den högra.

Jo, ibland fuskar jag och återanvänder samma linsvätska som föregående natt, det händer, jag erkänner. Men det är väl lite sådär extra superdumt att göra det när det redan ligger ett par linser i etuiet? Så nu har jag ingen aning om jag har nya eller gamla linser i, eller en blandning.

Hurra för mig!

tisdag, juni 30, 2009

Slöa ledningar

Jag är fortsatt disträ i huvudet. Vet inte vad det är riktigt. Ledningarna verkar funka lite långsammare än vanligt. I min iver att motverka det tycks jag nu ha skaffat mig en skön, stigande huvudvärk. Kanske är vädret, det är också skumt.

Har kollat lite på gamla avsnitt av Roseanne. Ganska kul faktiskt. Speciellt "Darlene" (Sara Gilbert, hon som spelar Leslie Winkle i TBBT). Jag började på första säsongen, men den var sådär. Sen hoppade jag till säsong 4 som jag nu på ett par veckor har dragit igenom. Det är ändå nåt visst med de gamla tv-serierna från 80- och 90-talet, inte sant? Som helt andra pretentioner.

tisdag, maj 19, 2009

I left my brain in the bed this morning

Nyss; väntade på att teet skulle dra färdigt. Upptäckte sen att teet var en torr tepåse och en tom kopp. Jag glömde hälla i vattnet. What's up with that?

fredag, april 17, 2009

Att skrämma sig själv lite

Igår glömde jag bort att jag höll på att tvätta. För en stund sen kom jag in i köket och insåg att jag glömt en platta på, på femman, i säkert två timmar. Jag är disträ och inte riktigt med i huvudet, det är ett som är klart.

onsdag, februari 25, 2009

Snart dags för bromsmediciner?

Idag har jag lyckats stänga ut en av katterna på balkongen i åtminstone två timmar. Det var när jag skulle åka efter Mattias som jag hörde ett bekant pip när jag kom ut genom porten. Där satt hon i hörnet i snön. Visst, jag vet att hon klarade sig, det var bara några få minus och hon är ju katt trots allt, men jag kände mig lite hemsk. Jag borde kollat nogrannare när jag stängde, men de har ju inte varit ute mer än max ett par steg sedan balkongen täcktes av snö. (Men de ska ändå ha mig till att öppna dörren på glänt ett par minuter då och då så att de kan sitta och nosa i sig alla nyheter från omvärlden.)

Om jag nån gång får barn kommer jag garanterat vara mamman som glömde sitt barn på Ica.