Paniken steg just när jag insåg att jag inte hade mobilen i fickan och när jag varken hittade den inne eller i bilen och inte heller hörde den när syrran ringde så kom oron på riktigt. Jag har säkert bara glömt den i lägenheten i stan men att jag inte skulle ha saknat den förrän nu känns konstigt. Jag är ju nästintill sammanväxt med min älskade Desire. "Åk om du inte kan släppa det", säger M men det är ju tokigt. Åka 9 mil för att kolla efter en mobil som troligen ligger på bordet hemma.
Men om den inte gör det då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar