Idag har jag praktiserat semester efter bästa förmåga. Jag har gjort i n g e n t i n g. Jag har legat på en filt på gräsmattan och halvt blottat mig för turisterna, läst en tredjedel av min öviksköpta pocket (btw: Dennis Lehane - En drink före kriget, tack Jan för bra tips!), ätit av gårdagens överblivna pastasallad och...ingenting mer.
Nu när klockan passerat fem och jag vet att M är på väg hem från jobbet börjar det så smått krypa lite i mig av känslan att inte ha gjort något nyttigt alls. Inte så att jag egentligen förväntas det, men jag förväntar mig det av mig själv, om det låter vettigt. Att bara vara hemma en hel dag utan att ens vika tvätten, dammsuga köket eller rensa en rabatt är bara galet imo. Och det ger mig kli.
Är det det som är semester? Eller kommer den när kliet försvunnit? Och gör det det?
/Undrar semesterförvirrad
Nu när klockan passerat fem och jag vet att M är på väg hem från jobbet börjar det så smått krypa lite i mig av känslan att inte ha gjort något nyttigt alls. Inte så att jag egentligen förväntas det, men jag förväntar mig det av mig själv, om det låter vettigt. Att bara vara hemma en hel dag utan att ens vika tvätten, dammsuga köket eller rensa en rabatt är bara galet imo. Och det ger mig kli.
Är det det som är semester? Eller kommer den när kliet försvunnit? Och gör det det?
/Undrar semesterförvirrad
2 kommentarer:
Ha ha! Jo, jag känner igen mig! Och du har skrivit fyra blogginlägg idag. Känner typ samma, men det brukar gå över så den sista veckan på semestern känner man annorlunda. Och jag VET att det är precis vad man behöver för att orka sen, även om det känns onödigt nu.
Inte bara jag alltså! Känns bra, även om jag önskar dig en mer avslappnad semester än så.
Jag vek faktiskt tvätten och tömde diskmaskinen lite snabbt för att döva känslan. Det hjälpte bara lite :)
Skicka en kommentar