Film 13/11: Due Date

Jag tillhör de som gillade första The Hangover (har inte sett den andra) så det var inte helt utan förväntningar jag satte mig framför Due Date, av samma regissör, Todd Phillips. Dessvärre var det inte så mycket som infriades, istället fann jag mig framför en högst ojämn film som visserligen var rolig bitvis, men plågsamt tråkig andra stunder.

Peter (Robert Downey Jr) är på väg hem från Atlanta till sin högst havande hustru i LA. Kejsarsnitt är planerat inom ett par dagar så han är i god till på flygplatsen. Av en händelse kolliderar han med Ethan (Zach Galifianakis), som är på väg till Hollywood för att förhoppnignsvis slå igenom som skådis. Deras väskor råkar förväxlas i tumultet och det leder i sin tur till att de båda plötsligt står inför ett flygförbud av säkerhetsskäl. Peters väska lyckas dock komma med planet så utan pengar och kreditkort ser han sig tvingad att tacka ja till Ethans erbjudande om att dela hyrbil till LA. Det är början till en roadtrip med förväxlingar, idel konflikter, olyckor och en rad omvägar.

Den misslyckas inte helt med att locka till skratt, men oftare än så upplever jag skämten rätt kassa och fåniga. Jag är nog beredd att påstå att båda huvudrollsinnehavarna gör klart godkänt ifrån sig, och Ethan är en rätt charmig karaktär stundvis. Däremot har jag svårt att få ihop Downey Jr:s karaktär Peter. Den är förvisso inte helt utan samvete, men otrevlig till en grad att det kommer i vägen för komiken, i mitt tycke. Olyckorna är överdrivna på rent barnfilmsmanér och filmen har inte riktigt något egentligt driv.
Fördelarna ligger till stor del utanför huvudkaraktärerna, där Juliette Lewis roll som den knarklangande tvåbarnsmorsan var en av de bättre inslagen.

Nej, det här var inte så väldigt roligt och det är framför allt manusförfattarna som får bakläxa av mig. En smartare film hade jag förväntat mig. Betyget blir knappt godkänt; 2/5.

Recensioner: DN (1:a), SvD (2:a) och AB (3:a).