Snurr-fia (igen)

Done it again! Tog nya linser på morgonen och stoppade sen ner dem på kvällen i samma etui som jag hade de gamla i. Trots att jag hade ett alldeles nytt med vätska som de skulle ner i. Och det upptäckte jag först nu när jag skulle sätta i linserna och fick upp två på en gång. Arghn!

Ibland undrar jag vart jag har huvudet faktiskt.

Det man inte har i huvudet...

Hela helgen har jag hoppats bli frisk tills idag då jag hade köat för förhandsbiljetterna till The King's Speech som skulle visas idag. Jag har påmint M ett flertal gånger och skyndade på de ärenden som S och jag gjorde ihop på stan idag för att hinna. På väg till bion sa dock M nåt som fick mig att inse att det inte alls är den 1 februari idag utan först imorgon. Antiklimax nåt grymt!

Då blir det bio imorgon istället och det funkar väl. Jag har förvisso blivit utbeordrad extra imorgon natt på jobbet (så blev det med den lediga veckan) men det finns marginal nog att hinna. Och M som hade gjort upp planer med en arbetskamrat imorgon får skylla på sin tankspridda snurrtjej och skjuta upp dem.

Fler än jag är lätt förvirrade...

Jag: Gudrun kommer till Umeå på min födelsedag.

M (i panik): Är det din födelsedag idag???

J: Eh, visst vet du när jag fyller år?

M: Femte augusti.

J: Och vad är det för dag idag?

M: Tolfte, trettonde juli nånting.

Tystnad.

M: Ja, alltså jag är trött. Så Gudrun kommer till stan?

(Och det var EFTER att han gubblurat halva eftermiddagen. M har semester, som tur är.)

Det man inte har i huvudet...

...vet jag inte vart jag har riktigt. Igår när vi kom inte till stan insåg jag att jag glömt min korthållare på landet. Inget körkort eller (förvisso tomt) visakort alltså. Så istället för att stanna i stan som tänkt följde jag med M tillbaka ut idag så att jag slipper köra körkortslös och riskera böter ikväll. Väl här ute inser jag att jag lämnade mobilen i stan...

Jag har också först idag insett att jag nog missade ett skypemöte i torsdags. Hm, jasåatte...

Ibland blir jag lite less på mig själv.

När det oklara blir oklarare

Jag hade också ett telefonsamtal idag vars syfte var att göra saker lite klarare. Men jag var definitivt mer förvirrad när det var klart än innan. När jag lagt på sa jag högt för mig själv att "det där måste ha varit en virrig man. Eller va?".

Klart som korvspad alltså.

Att stanna i lådan eller inte

Jag börjar känna att andningshålen blir allt mer begränsade och kräver allt mer cover-up. Jag kanske behöver ett nytt andningshål, kan det vara så? Det och det faktum att jag har ett politiskt dåligt samvete (eller möjligen nåt annat, har dålig koll på definitionerna just) delar plats i mitt huvud idag.

Kanske man kan bli beviljad ledsagning?

Jag tror jag behöver en personlig assistent...innan det går en viktig ledning nånstans. Bokade resan till och från Sthlm igår. Igår kväll i bilen på väg till en pensionerad arbetskollega till mig berättade jag mina planer och insåg (med lite hjälp) det absurda i min planering. Jag hade fastnat i ett tänk, baserat på ett möte som blåstes av för ganska länge sen, att jag var tvungen att fara till Sthlm idag för att hinna med allt. Det stämmer ju inte riktigt längre.

Iaf, planen var att fara idag torsdag. Och jag har nu kanske sovit 6 timmar sedan i måndags. Det är det första dåliga. Det andra dåliga är att jag nu precis har kommit hem från jobbet, har inte packat men alltså tänkt stiga upp om fyra timmar, packa och fara till flyget (äta nån annan dag?). Om inte planet kraschar så kan det finnas en risk för att jag gör det. Jag tror att jag behöver sova, även om jag konstigt nog inte känner mig så dödstrött som jag kanske borde.

Jag måste försöka boka om flyget idag. Jag vet att det blir en ombokningskostnad, men den tar jag gärna. Mattias tom erbjöd sig att ta den om jag bara sov lite. Så det kanske vore bra. Vet dock inte vem eller hur man gör sånt om man bokat via en resebyrå i Fi:s namn... Men det vet säkert de. Jag får ställa klockan på tio och ordna det. Om det inte går...ja då får jag ju åka ändå. Men jag tror och hoppas att det ska lösa sig.

Sen måste jag sova. Men inte för mycket så att jag inte kan vända om dygnet till normala människors rytm. Jag gissar att Fi:s styrelse inte tänkt ha mötet på nätterna i helgen...

Glömska, förvirring och förväxlingar... För länge utanför demensboendets dörrar?

Jag kan vara den uslaste vännen ever! Sötaste Joakim-vännen fyllde år i förrgår (!) och kontrollfreaket Sara missade det totalt. Och det var inte som att han fyllde 27 eller så utan jämna, halvt ångestfyllda 30! Jag kom alldeles precis på det när jag såg dagens datum på telefonen. Jag hade verkligen ingen koll på att vi redan var så långt fram i juni... Jag tänkte ju nyss att det är långt kvar till löning, vilket det ju inte alls är. Jag vet inte hur jag tänkt, men i mitt huvud var det kanske den 16-17 juni idag. Inte den 21:a.

Skit också.. Men han verkade inte ha tagit det alltför hårt.. Jag får lägga det till den här dagens minussida, som helt har överläget, kan tilläggas.

Vi skulle snabbt in till stan för att handla några smågrejer och kolla om det möjligen fanns något för Sara att ha på sig på stora familjefesten imorgon. Det visade sig vara en av de där dagarna då ingenting alls passar (vilket tycks vara alltid), då jag bara ser tjock och/eller gravid ut och då jag promenerar ut ur provhytten med tårar i ögonen..typ. Sen trängdes vi en stund på coop och skulle bara tanka och åka hem.

När jag hade tankat drygt tio liter upptäckte jag att jag stod och fyllde Mattias dieselbil med 95-oktanig bensin! Den korta rutten till stan blev därmed förlängd med timmar då vi skulle försöka slanga ur dieseln ur tanken på en bil som är så pass ny att den har skydd mot slangning... Först efter nån timme av idel kväljningar och bensinsmak i munnen i våra tappra slangningsförsök kom Tobias och jag på att man kanske kunde gå andra vägen, via motorhuven. Sagt och gjort..det funkade. Men det tog tid och innebar att vi fick turas om att handpumpa upp dryga femton liter bensin/diesel.

Ingen jättegod dag. Nu ska jag fortsätta städa och baka inför festligheterna imorgon... Och jag ska ha dumstruten på hela kvällen och skämmas lite.

Virrig men produktiv förmiddag

Uppenbarligen måste jag varit uppe tidigt idag för klockan är bara halv tio och ändå har jag hunnit med att göra en massa saker, i tron om att jag sovit bort halva dagen. Det kändes så eftersom jag vaknade helt utsövd för åtminstone sisådär två och en halv timme sedan, och det brukar betyda att jag sovit till lunch. Insåg när jag vaknade att jag bjudit hem alla Ume-fiorna på partaj i trädgården imorgon, och att huset ser ut som en stökig loppislokal, men grejer överallt. Så städningen har börjat, och den kommer ta tid, för det finns tusen andra saker att göra också.

Jag har läst det 60-tal blogginlägg som akgregator sa att jag inte läst, kollat igenom de minst lika många mejlen som trillat in under gårdagen, läst morgontidningarna fyra dagar tillbaka i tiden och öppnat posten som legat sedan mitten av förra veckan. Nästan ifatt, alltså. Återstår en del mejlkonversationer som kommit in efter Fi-utskicket jag gjorde i förrgår, skriva protokollet från styrelsemötet här i byn som jag skjutit på mer än en vecka nu, samt betala en del räkningar som legat och väntat.

Men, jag hoppas att det slutat regna för resten av veckan nu så att festen kan bli av i helgen. Jag har sett fram emot det, även om jag för en sekund glömde bort att det var just nu. Jag är nog en eller två dagar efter i huvudet. Men det löser sig.

Mattias är visst hemma också, det slog mig just att han var det igår också. Det är torsdag idag. Undrar om han har semester nu? Jag har verkligen inte koll på läget, inser jag... Bra att semestern har börjat för min del nu då kanske. Det tycks som att jag behöver den.