Ingen idé att köpa triss

Lite halvless på det mesta just nu måste jag säga. Lyckas inte hitta min försvunna bilnyckel och reservnyckeln vill inte heller låta sig avslöjas. Den slutade fjärrfunktionen att fungera i för ett tag sedan och då la jag undan den. Oklart var just nu. Men den 'ordinarie' nyckeln hade jag hoppats hitta när jag kom ut på landet, men jag saknar fortfarande jackan som jag tror att den är i. Dessutom visade det sig att M i stressen efter haveridagen kom hem, la ifrån sig nyckelknippan (med nycklar till hus, lägenhet och jobb) utan att sen veta vart. 

Men den trasiga bilen har vi två nycklar till, ifall nån undrar.

Lånade efter lite tveksamheter (M hävdar att vi kan vara orutsförföljda vad gäller bilar för evigt nu) snälla Annas bil så vi kunde ta oss ut på landet på ett smidigt vis idag.´Nästan framme började den pipa och visa felmeddelande och då trodde jag på riktigt att jag skulle gå av. Men det visade sig vara ett känt strul som Anna glömde nämna...oops! Haha, jag skulle vilja se våra miner när det började pipa!

Bekymmer kommer sällan ensamt, det känns som det strular på alla håll just nu. Det är inte världens bästa vecka jag har, så kan jag väl säga.

Tredje gången gillt funkar inte

Vi har ju haft en del tv-omstyrning mellan hushållen en tid. Nu har jag för första gången på evigheter en tv i hemmet på riktigt, men se då funkar det inte. Fjärrkontrollen till M:s gamla tjock-tv fungerar nämligen bara halvvägs. Och just pilknapparna som behövs för att ställa in kanalerna är paj. Så idag har jag varit i tre omgångar till tre olika varuhus och köpt tre olika sk "universal remote" av tre olika märken varav exakt noll har fungerat. Koden för just det här tv-märket som följt med instruktionerna till fjärrkontrollerna har såklart inte funkat. Och de manuella inställningarna har varit nästintill vansinniga.

Den första skulle man trycka upp till 3000 ggr på en knapp för att gå igenom samtliga möjliga koder och den tredje skulle man hålla in on-knappen på tills sökningen var klar "det kan ta upp till 15 minuter". Eh, ja! Ont i tummen, var ordet. Och en något sur Sara. Så nu har jag gett upp och hoppas att jag möter tre trevliga butiksbiträden imorgon som kan erbjuda mig pengar tillbaka.

Krångel

Det har ju varit lite av telefonköernas och "förstå myndigheterna"-dagar det sistone. Och jag måste säga att av alla jag varit i kontakt med (i olika syften) så har nog sjukhuset varit de minst tillmötesgående. Väldigt osmidig information, ingen skyndsamhet alls och väldigt märkliga rutiner. Jag behövde ha ut en gammal journal för ett intyg som ska göras och det har nästan mer låtit på svaren och den bristande servicen som att jag ringt och sagt att jag ska slå dem, eller nåt. Ett dygn tog det nästan att ens få information om hur jag skulle göra.

Klart jag är tacksam för att de har hög säkerhet kring utlämnande av uppgifter men kan det tex verkligen vara befogat att man trots att uppgifterna skickas hem till din folkbokföringsadress med rek (dvs du måste legitimera dig för att hämta ut dem) så måste man personligen komma in med en handunderskriven begäran för att de ska skickas? Känns lite dubbelt men visst, hellre det än tvärtom förstås.

Glömska, förvirring och förväxlingar... För länge utanför demensboendets dörrar?

Jag kan vara den uslaste vännen ever! Sötaste Joakim-vännen fyllde år i förrgår (!) och kontrollfreaket Sara missade det totalt. Och det var inte som att han fyllde 27 eller så utan jämna, halvt ångestfyllda 30! Jag kom alldeles precis på det när jag såg dagens datum på telefonen. Jag hade verkligen ingen koll på att vi redan var så långt fram i juni... Jag tänkte ju nyss att det är långt kvar till löning, vilket det ju inte alls är. Jag vet inte hur jag tänkt, men i mitt huvud var det kanske den 16-17 juni idag. Inte den 21:a.

Skit också.. Men han verkade inte ha tagit det alltför hårt.. Jag får lägga det till den här dagens minussida, som helt har överläget, kan tilläggas.

Vi skulle snabbt in till stan för att handla några smågrejer och kolla om det möjligen fanns något för Sara att ha på sig på stora familjefesten imorgon. Det visade sig vara en av de där dagarna då ingenting alls passar (vilket tycks vara alltid), då jag bara ser tjock och/eller gravid ut och då jag promenerar ut ur provhytten med tårar i ögonen..typ. Sen trängdes vi en stund på coop och skulle bara tanka och åka hem.

När jag hade tankat drygt tio liter upptäckte jag att jag stod och fyllde Mattias dieselbil med 95-oktanig bensin! Den korta rutten till stan blev därmed förlängd med timmar då vi skulle försöka slanga ur dieseln ur tanken på en bil som är så pass ny att den har skydd mot slangning... Först efter nån timme av idel kväljningar och bensinsmak i munnen i våra tappra slangningsförsök kom Tobias och jag på att man kanske kunde gå andra vägen, via motorhuven. Sagt och gjort..det funkade. Men det tog tid och innebar att vi fick turas om att handpumpa upp dryga femton liter bensin/diesel.

Ingen jättegod dag. Nu ska jag fortsätta städa och baka inför festligheterna imorgon... Och jag ska ha dumstruten på hela kvällen och skämmas lite.