Nu tycks det ha fått ny fart igen, uttalandet om att "män är djur". Spännande att det aldrig tycks försvinna. Som djurrättare måste jag erkänna att jag aldrig reagerat särskilt hårt på uttalandet, oavsett vilka som skulle utmålats som djur. För mig har djuren samma värde, och på många många sätt reagerar och beter de sig mer civiliserat mot varandra och omgivningen än vad vi människor gör. Vilken annan art försöker mer eller mindre medvetet att förstöra den miljö, den värld, den jord, de lever på och av? Jag kan då inte komma på någon. Yeay, vi människor är så intelligenta att vi kan tillverka vapen, maskiner och en massa saker vi egentligen inte behöver. Att vi sedan på samma sätt håller på att påskynda jordens och vår egen mänskliga undergång är kanske inte lika smart?
Men visst förstår jag hur det är tänkt att man ska tycka. Pär Ström använde det visst som ett bevis på att alla feminister är manshatare, och nu har ROKS fd ordförande Ireen von Wachenfeldt skrivit en bok och säger (enligt aftonbladet) att hon skulle sagt att män är värre än djur. Snabbt bloggas det och slås det på stora antifeminist-trumman (och det är också orsaken till att jag inte länkar, orkar inte dra hit alla puckon). Att ens förstå vilken verklighet eller vilka män som avses verkar det inte finnas en vilja till.
Jag vet inte vad dessa antifeminister och Pär Ström skulle tänka själva om de fick sätta sig in i den verklighet vissa kvinnor lever i. De blir slagna, förnedrade, begränsade och i ett alldeles för stort antal fall (ett 50-tal, vill jag minnas) per år i Sverige; dödade av dessa män. För det är just de männen som avses, inte alla män. Kanske finns det handjur som behandlar närstående hondjur på samma sätt, vad vet jag. Jag hade nog ändå valt ett annat ord än "djur" för att beskriva dessa kvinnomisshandlade män.
Jag beundrar kvinnojourerna för att de orkar. Jag vet inte om jag hade orkat leva i den vardagen där nya fall av misshandel och förföljelse, det ena värre än det andra, poppar upp dagligen. På samma sätt som jag inte tror att jag hade orkat med att arbeta med djur som blir plågade, tjyvjagade på de mest horribla sätt osv. Varje gång jag ser ett avsnitt av djurpoliserna i USA eller dokumentärer om grymma elefantbenjägare i asien så tappar jag tron på mänskligheten. Precis det hade jag nog också gjort om jag arbetat på en kvinnojour. Eller om jag arbetat med barnpornografibrott inom polisen. Jag hade blivit mordisk.
Men, det tycks ju som att det finns en falang som tror just när det gäller våld mot kvinnor i nära relationer så baseras det alltid på överdrifter, det finns alltid en kvinna med i spelet som utmålas som konspiratorisk (ta bara all brottsmål om våldtäkter, ta det som är aktuellt just nu), det tycks alltid finnas en tro om att kvinnor gärna vill att män ska vara våldtäktsmän så att vi hittar på det eller driver andra kvinnor till att berätta falska historier. Jag förstår inte vad syftet skulle vara med det? De stora konspiratörerna är väl de som hela tiden ser just konspirationer i varje våldtäktsfall där inte offret blivit överfallet på öppen gata?
Nu blev det här lite längre än vad som kanske är bra, men jag gick igång lite. Hoppas budskapet i mina tankar kom fram...
Men visst förstår jag hur det är tänkt att man ska tycka. Pär Ström använde det visst som ett bevis på att alla feminister är manshatare, och nu har ROKS fd ordförande Ireen von Wachenfeldt skrivit en bok och säger (enligt aftonbladet) att hon skulle sagt att män är värre än djur. Snabbt bloggas det och slås det på stora antifeminist-trumman (och det är också orsaken till att jag inte länkar, orkar inte dra hit alla puckon). Att ens förstå vilken verklighet eller vilka män som avses verkar det inte finnas en vilja till.
Jag vet inte vad dessa antifeminister och Pär Ström skulle tänka själva om de fick sätta sig in i den verklighet vissa kvinnor lever i. De blir slagna, förnedrade, begränsade och i ett alldeles för stort antal fall (ett 50-tal, vill jag minnas) per år i Sverige; dödade av dessa män. För det är just de männen som avses, inte alla män. Kanske finns det handjur som behandlar närstående hondjur på samma sätt, vad vet jag. Jag hade nog ändå valt ett annat ord än "djur" för att beskriva dessa kvinnomisshandlade män.
Jag beundrar kvinnojourerna för att de orkar. Jag vet inte om jag hade orkat leva i den vardagen där nya fall av misshandel och förföljelse, det ena värre än det andra, poppar upp dagligen. På samma sätt som jag inte tror att jag hade orkat med att arbeta med djur som blir plågade, tjyvjagade på de mest horribla sätt osv. Varje gång jag ser ett avsnitt av djurpoliserna i USA eller dokumentärer om grymma elefantbenjägare i asien så tappar jag tron på mänskligheten. Precis det hade jag nog också gjort om jag arbetat på en kvinnojour. Eller om jag arbetat med barnpornografibrott inom polisen. Jag hade blivit mordisk.
Men, det tycks ju som att det finns en falang som tror just när det gäller våld mot kvinnor i nära relationer så baseras det alltid på överdrifter, det finns alltid en kvinna med i spelet som utmålas som konspiratorisk (ta bara all brottsmål om våldtäkter, ta det som är aktuellt just nu), det tycks alltid finnas en tro om att kvinnor gärna vill att män ska vara våldtäktsmän så att vi hittar på det eller driver andra kvinnor till att berätta falska historier. Jag förstår inte vad syftet skulle vara med det? De stora konspiratörerna är väl de som hela tiden ser just konspirationer i varje våldtäktsfall där inte offret blivit överfallet på öppen gata?
Nu blev det här lite längre än vad som kanske är bra, men jag gick igång lite. Hoppas budskapet i mina tankar kom fram...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar