Märklig argumentationsmetodik

Läser som vanligt morgonens skörd av uppdaterade bloggar och som vanligt scrollar jag igenom VK:s politikerbloggar. Och jag vet inte varför men jag blir plötsligt så provocerad av en formulering att hjärtat slår något snabbare:

"Du som tror att du vet bättre än den samlade expertisen skall givetvis ta ett eget beslut baserat på dina egna kunskaper."

Edward Riedl (M)

Vad är det för sätt att formulera ett argument på? För det första har jag läst en hel hög med uttalanden från internationella som svenska smittskyddsforskare som inte alls är så övertygade om att denna massvaccinering är av största vikt och för det andra har jag grymt svårt för "klappa-på-huvudet"-argument som att om man använder sin fria vilja och inte går på den linje som socialstyrelsen väljer (och som regeringen släppt en massa pengar till) så är man underförstått urbota korkad. Strålande argumentationsmetodik.

H1N1

Och nej jag har antagligen inte svininfluensan. Alla frågar. Mest på skoj men stundvis tycker jag mig ana ett litet spår av allvar hos vissa. Men nej, jag är förkyld och har ont i halsen.

Måste säga att jag är less på svininfluensa-pratet. Det börjar på sina håll likna hysteri. Visst, har man små barn eller befinner sig i nån av riskgrupperna så kan jag visst förstå att man kanske oroar sig lite, men det är många som rusar iväg och litar blint på varje hysteri som skriks ut i media.

Personligen försöker jag läsa på på mer sansade ställen och lyssnar till epidemiologer, varav ganska många faktiskt också tycks tycka att det blivit lite för stort. Fler börjar nämna att det faktiskt finns de som tjänar väldigt mycket pengar på allt det här.

Om jag förstår det hela rätt så verkar den absolut största skillnaden till andra influensor vara att den tros kunna drabba en större del av befolkningen (ca 40% istället för 5-15%). Och det är typ det. Dödsfall har vi varje år i andra influensor. Kan säga att bland de gamla på mitt jobb har dödsantalet varit betydligt större i vinterkräksjukan än i någon influensa (och sjukantalet var säkert kring 40% i personalen sist och 90% bland de boende).

Jaja, vi får väl se. Jag ställer mig som vanligt skeptisk till dessa massvaccinationer som vi inte vet hur och om de funkar, vilka biverkningar de har eller om det ens är vettigt att vaccinera fullt friska människor. Det där med att hålla samhällsfunktioner igång biter inte riktigt som enda argument på mig faktiskt.

Vaccin mot cancer?

På DN idag kan man läsa en debattartikel, skriven av tre personer från Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, som mer eller mindre angriper den senaste tidens vurmande och haussande av det så kallade livmoderhalscancervaccinet. Personligen läser jag den med intresse och en känsla av "äntligen". Jag tror att det är det första jag läst som alls ifrågasätter detta vaccin, och det gör hela debatten lite mer trovärdig, anser jag.

Jag tycker självklart att det är strålande att forskning bedrivs på sjukdomar av det här slaget och att man nu nu nått framgång i att se vad som orsakar det och vad som kan tänkas förebygga det. Det är inte det. Men det känns som att vaccinet har tolkats som något alltigenom positivt som ska rädda hela den kvinnliga befolkningen från framtida livmoderhalscancer.

Till att börja med har jag en viss skepsis mot allt vad vaccin heter. Jag ser fördelarna med det när det är befogat, men ibland tycker jag att vi har skapat en slags övertro på vaccin och inte på något sätt ser följderna som kan komma av det. Precis som överanvändandet av antibiotika har lett till resistenta bakterier undrar jag vad ett ökat användande av vaccin innebär? Och, framför allt, vad innebär det för människors beteendemönster?

I artikeln står det i klartext som jag funderat över, nämligen att det man vaccineras mot är inte livmoderhalscancer i sig utan mot två typer av infektioner som "associeras" till livmoderhalscancer. Vad betyder det? På reklamskyltar och annonser i tidningar som jag sett har jag inte fått någon annan bild än att det är själva cancern man vaccinerar sig emot. Så är alltså inte fallet.

Om ett ökat vaccinanvändande innebär att de regelbundna cellprovtagningarna som vi kvinnor blir kallade till idag, kanske inte blir kvar, utsätter vi inte därmed kvinnor för högre risker? Speciellt om ett vaccin inte är 100-procentigt? Vore det inte bättre att på olika sätt verka för att fler kvinnor faktiskt drar sig iväg till provtagningen? Att överhuvudtaget skapa bättre kontakter mellan kvinnoklinikerna och kvinnorna. Och, självklart, utöka kunskapen om sådana här saker, risker och följder bland landets ungdomar i en bättre, välutvecklad sexualkunskap som inte bara fokuserar på själva befruktningen...

Jag säger alltså inte att vaccinet är ett bakslag och inte bör användas, det jag menar är att jag efterfrågar en diskussion kring det, där risker och följdanalyser kommer fram. Och att man inte utmålar ett vaccin som den stora räddningen.