Ett långt inlägg om den långa veckan som gick

Den senaste veckan har varit tung som attan. Sjukdom, flytt from hell och mycket att göra.

Natten till torsdag vaknade jag svettig i feber och mådde inget vidare. Tog ett par alvedon vid 4-tiden och vaknade ganska okej sen så jag for till jobbet. Väl där hade jag inte mycket till röst och kände ganska snart att jag var allt annat än i form att jobba. Jag blev alldeles kallsvettig och det kändes som att jag skulle falla omkull. Jag packade ner datorn och for hem, gjorde det mest akuta från sängen och sov sedan hela eftermiddagen. M hörde av sig och berättade att han var hemma med feber och influensa han med. Han ville inte vara själv då han var sjuk (han blir så eländig med astman då han är sjuk) så han kom körandes hem framåt kvällen och kröp ner febervarm bredvid mig i sängen.

Planen att köra ner till Sundsvall på fredagen och sen upp på lördagen med flyttlasset flyttades på ett dygn. Vi var inte friska då heller, men mindre sjuka åtminstone. Min feber försvann på lördagen men M var fortsatt riktigt emlig. Det var som den helgen som vi hade möjlighet att få hjälp av Lil'sis och hennes Joel och då vi kunde låna hans familjs stora släp, så vi bestämde att det bara var att köra.

Vi for ner på lördagen, hade en soft kväll i en nedpackad lägenhet på kvällen med film på en datorskärm och hämtpizza. På söndagen skulle vi åka iväg och äta brunch innan vi skulle packa in i släpet men när vi kom ut på parkeringen så upptäckte vi att Joels bil blivit utsatt för stöld och skadegörelse under natten. Dekaler och detaljer var stulna, grillen saknades, lampor och bakstycken till backspeglarna. Så oerhört trist och frustrerande! Och svårt att inte känna sig skyldig då de var där för vår skull. Så det blev fokus på polisanmälan, skadeanmälan och sen försöka åtgärda bilen så gott det gick för att kunna köra den. Så vi blev väldigt sena och trillade in här hemma med flyttlasset först kring midnatt. Och då var M bokad på tåg tillbaka kl 5 morgonen efter...

Fantastiskt, med andra ord. Jag fick hjälp att packa ur släpet på måndagskvällen istället och lyckades få in det mesta utan att det blev allt för mycket kaos i huset. Men då är inte allt här än. Imorgon far jag ner och hämtar hem M och det sista från lägenheten med ett envägssläp. Sen väntar uppackning och kompromisser kring hur allt ska vara. Och förhoppningsvis kan vi påbörja arbetet med att inreda källaren så att vi får loss 1,5 rum till snart vilket kommer göra stor skillnad. Vårt lilla hus är lite litet annars...

Jag känner mig inte alls lika orolig över hur det ska bli när vi åter bor här på heltid båda två som jag gjorde en stund innan. Just nu känns det bara skönt och efterlängtat att kunna komma nån vart med huset och att få sällskap. Inte behöva planera så mycket med helgerna och kunna göra saker mer spontant. Det ska bli skönt. Nån att luta sig mot lite oftare och enklare.

Nu har jag sett nog av Lilla Huset på Prärien för den här gången

Vaknade i morse och kände mig något sämre till och med. Irriterande nog. Mer förkyld, av nån anledning. Det började ju med halsont i helgen men sen har det mest varit feber och ont i kroppen. Jag känner mig piggare nu igen men det känns torrt och irriterat i halsen fortfarande och näsan rinner.

Men målet är att åka på jobbet imorgon. Jag vet inte om det är klokt eller inte. Men jag känner mig stressad över att vara hemma. Sms, mejl och missade samtal läggs på hög på mobilen. Jag borde kanske ha stängt av den men det är lite svårt när man har ansvar över dygnet runt-verksamheter och ingen gör ens arbete om man är borta. Det är definitivt en av de större nackdelarna med mitt arbete, skulle jag säga. Kanske den största. Fördelarna väger förstås upp och mer därtill och jag menar inte att klaga, men just nu då jag är sjuk så blev det plötsligt mer påtagligt. Detsamma gäller förstås vid semester men då kan jag ju planera för det i förväg, säkra upp mer etc.

Och efter fyra veckors evakuering före sjukfrånvaron så saknar jag mina kollegor mycket vid det här laget. Det ska bli skönt att komma tillbaka till mitt kontor, till min ordning, få fika med kollegor och ha allt på rätt plats. Märkligt hur viktigt sånt kan kännas ändå.

Ämlig Sara

Jag hade halsont till och från förra veckan. Och i helgen var jag som trött och konstig. Jag vaknade med helt svullen och öm hals natten till i söndags och sen var jag mest sängliggande den dagen. Feberfrossa, ont i huden, ont i lederna, huvudvärk och i allmänhet väldigt ämlig. M fick åka själv och fira sin pappa på Fars Dag medan jag låg i sängen och kände mig halvt döende.

Idag är andra dagen jag är hemma från jobbet och det känns inte alls kul. Känner mig stressad över att saker kommer att läggas på hög, har dåligt samvete över möten jag fått ställa in och känner mig i allmänhet lite kass. Första sjukdagen på över tre år, och det suger. Jag har väl varit på jobbet lite halvsjuk förut men "det är inte ens att tänka på", som M sa innan han for i söndags kväll.

Jag vet inte varför jag har känslan av att jag "skolkar", men så känns det. Jag vaknade i morse utan ont överallt och kände direkt att jag var hemma i onödan. Men så snart jag är uppe nån längre stund känner jag mig skakig och lite yrslig och inte alls med i matchen. Jag borde kanske vara hemma imorgon också, men just nu känns det bara stressande att tänka på det. Jag svarade på några sms och mejl på mobilen medan jag väntade på att min soppa skulle koka upp och det kändes bra att få ta lite saker som annars kan skapa irritation.

Jag ska försöka att inte fundera så mycket utan fortsätta vila. Det är ju som det är nu. Jobbet står ju kvar.

Kan det vara en glimma ljus i tunneln där borta ändå?

Jag är egentligen inget stort fan av mediciner, brukar snarare tänka att feber osv uppstår av en anledning och hjälper mig bli av med skräp i kroppen*, men efter ett sömnlöst dygn med enorm hosta och smärta i halsen och bröstkorgen (och då jag mer eller mindre vädjat till M att av barmhärtighet ta mig ur daga) kör jag nu till fullo på vårdcentralens samtliga råd från imorse. Så jag har fyra förpackningar receptfria mediciner framför mig som får gå tills dess att jag är människa på riktigt igen.

Jag hostar fortfarande galet mycket och det känns ungefär som att jag svalt en clementin hel som sen fastnat nånstans vid bröstbenets början, men nu är det nästan uthärdligt i vart fall.

En riktig skitvecka har det varit över lag men nu är det snart över och då är allt som vanligt igen...med allt vad det betyder. Jag misslyckades lite med mitt mål och det ligger helt på mig själv, men det betyder inte att jag har gett upp. Sådetså.

*Inom rimliga gränser, såklart, I'm not stupid. Migrän/spänningsvärk är dessutom omöjligt att samexistera med varför det trots allt försöks medicineras bort även av mig

Jag hostar in det nya året

Back in the real world har jag fortfarande grymt ont i halsen. När jag hostar är det lite som att jag med vill döda någon om det gjorde att jag slapp hosta bara en enda gång till. Imorse var det som värst, då kändes halsen som ett öppet sår ungefär. Hur länge ska det här hålla på?

M verkar inte ha blivit sjuk, än i vart fall. Men det känns trist att hålla han hemma från nyårsfirande för att jag inte kan komma så långt från sängen. Jag har sagt att han får fara och göra något, men han vill stanna och jag är i ärlighetens namn ganska tacksam för det. Men det känns tråkigt att våra, inte så storslagna men ändå, planer för kvällen gick om intet.

Men vi har bubbel att skåla i och nyåret kan ju nästan bara bli bättre efter en sån start, inte sant?

Ommobilisering

Dagens ansträngning är gjord. Jag följde med M ut på landet för att slippa vara ensam och för att få välbehövlig kisseboost. Så nu halvligger jag i sängen där med tre pälsar omkring mig. De verkar nöjda men tittar lite strängt på mig efter varje hostattack. Komma här och leva om, liksom.

Hosta är nämligen det nya nu. Det gör megaont i halsen och så har jag fått sån där rivig hosta som gör att man in i det längsta anstränger sig för att inte hosta. Jag har i samband med det utvecklat nån slags tillfällig tourettes; jag svär lite väsande för mig själv efter varje hostning.

Dessutom: M har börjat drömma mardrömmar och känner sig "lite varm och konstig". Hm...

Bättre fast sämre

Kanske något piggare idag. Inga frossbrytningar inatt även om jag fortfarande känner mig väldigt febrig. Däremot fortsätter jag att drömma horribla mardrömmar. Förstår inte varför. Fast imorse vaknade jag i en märklig mardröm som innehöll en blandning av katter med inslagna huvuden och att någon friade till mig. Fast jag tror att det sista var en bra grej. Jag har nog aldrig tänkt att det står på min mardrömslista i vart fall. Men en märklig blandning.

Halsen känns dock tjockare och ondare idag så jag börjar snart räkna med att nyårsafton blir en sängliggande show för min del. Känns trist, även om jag inte är nån glamourfestare på nyår vanligtvis. Jag skulle inte heller tro att det blir till att jobba på lördag (bye bye storhelgs-ob) och i en annan dröm nojade jag över att inte bli trodd som sjuk eftersom jag tidigare sökt ledigt (fast inte just den natten).

Känns som att hjärnan går på högvarv men med hög andel packet loss (för att vara lite data-fyndig, eller nåt).

H1N1

Och nej jag har antagligen inte svininfluensan. Alla frågar. Mest på skoj men stundvis tycker jag mig ana ett litet spår av allvar hos vissa. Men nej, jag är förkyld och har ont i halsen.

Måste säga att jag är less på svininfluensa-pratet. Det börjar på sina håll likna hysteri. Visst, har man små barn eller befinner sig i nån av riskgrupperna så kan jag visst förstå att man kanske oroar sig lite, men det är många som rusar iväg och litar blint på varje hysteri som skriks ut i media.

Personligen försöker jag läsa på på mer sansade ställen och lyssnar till epidemiologer, varav ganska många faktiskt också tycks tycka att det blivit lite för stort. Fler börjar nämna att det faktiskt finns de som tjänar väldigt mycket pengar på allt det här.

Om jag förstår det hela rätt så verkar den absolut största skillnaden till andra influensor vara att den tros kunna drabba en större del av befolkningen (ca 40% istället för 5-15%). Och det är typ det. Dödsfall har vi varje år i andra influensor. Kan säga att bland de gamla på mitt jobb har dödsantalet varit betydligt större i vinterkräksjukan än i någon influensa (och sjukantalet var säkert kring 40% i personalen sist och 90% bland de boende).

Jaja, vi får väl se. Jag ställer mig som vanligt skeptisk till dessa massvaccinationer som vi inte vet hur och om de funkar, vilka biverkningar de har eller om det ens är vettigt att vaccinera fullt friska människor. Det där med att hålla samhällsfunktioner igång biter inte riktigt som enda argument på mig faktiskt.

Ska vi alla dö nu?

Jag kan inte låta bli att skriva om den här hysterin kring den (dessutom felaktigt) sk "svininfluensan" som nu tycks skrämma upp en halv värld. Sedan tidigare utbrott av liknande art känns det som att jag lärt mig att hålla mig hyfsat lugn tills dess att vettig information kommit fram. Så också denna gång.

Läser man media låter det som att man ska hålla sig ifrån allt vad flygplan och flygplatser heter och helst inte röra sig utanför landets gränser alls. Läser man på SMI:s hemsida blir man kanske något lugnare. Då känns det mer som att detta är ungefär som vilken influensa som helst som i de absolut flesta fallen ger vanliga influensasymptom som går över på några dagar. De som avlider är de som av olika skäl redan har ett försvagat immunförsvar el liknande. Det som verkar vara speciellt för H1N1 (som den heter) är just att den sprids så oerhört snabbt.

Men det tycks alltid bli hysteriskt så snart dödsfall rapporteras. Man tycks glömma att ett ganska stort antal individer avlider även i Sverige av den "vanliga" influensan. Tex brukar alltid några stryka med på min arbetsplats. För att de redan innan är dåliga fysiskt och har svårt att stå emot tex vätskebrist som uppstår vid sjukdom.

Idag läste jag en intressant krönika på SvD som också sätter hysterin i ett annat ljus. Delvis till försvar av media (vilket jag kanske inte tycker håller hela vägen, media borde ta större ansvar än att elda på), men också för att sätta den i ett ekonomiskt perspektiv. Som alltid är det någon som håvar in pengar på människors rädsla.

Nu så!

Idag är jag frisk. Jag har bestämt att det är så. Även om jag låter som en destilleringsapparat (?); bubblar och fräser och lever om hela tiden så att M rynkade ögonbrynen innan han tog till flykt härifrån idag. Jag ÄR frisk. Jag vill vara frisk. Jag är less på att vara sjuk nu.

Så jag har (med viss möda bör erkännas) bäddat rent i sängen och plockat undan all disk som spridit sig på mina liggplatser i lägenheten. Det brukar vara mitt första steg som frisk; städa bort sjukligheten. Sen att jag är konstig i huvudet och inte riktigt kan andas det struntar jag i.

I samma status som ComHem-uppkopplingen

Om möjligt känner jag mig ännu sämre ikväll. Har sovit en stund i soffan men vaknade frusen och väldigt eländig. Supergnällig känner jag mig. Orkar knappt ta mig mellan sängen och badrummet. Det lär nog inte bli nåt jobbande imorgon natt i vart fall.

Mattias skulle raida ikväll men lagom tills dess att det skulle börja började ComHem strula i vanlig ordning. Antingen går nätet hysteriskt långsamt eller inte alls. Jag har ft snott åt mig det mobila nätet, som inte räcker till att spela på, för att kolla mejl från sängen. Så en gnällig sjuk sak och en irriterad/arg och ivrigt mumlande sak i samma lägenhet. Great.

Känner inte för någonting, orkar ingenting och vill inte bara ligga och glo i taket. Ingen film lockar och jag har redan sett färdigt det som finns att se av United States of Tara (håller ff), Grey's Anatomy (konstigt tårframkallande och spännande) och Desperate Housewives (så frustrerande slut på senaste avsnittet). Scrubs och TBBT är sett sen tidigare såklart. Så what now? Jag är inget bra på att vara sjuk. Kan fortfarande inte skaka av mig känslan av lathet för att det är odiskad disk och saker kvar på to-do-listan samtidigt som jag är så slut i kroppen att jag knappt ids gå efter ett glas vatten själv och tvångsbloggar från en halvliggande ställning i sängen med datorn på en bricka. Blä, helt enkelt.

Dålig tajming

Det som igår var viss förkylning utvecklade sig under kvällen till nån slags influensa, gissar jag. Ont överallt, svullen hals, rinnande näsa och supertungt huvud var grejen igår. Idag fortfarande likadant även om det inte känns riktigt lika tungt som igår kväll, men kvällar och nätter brukar ju alltid vara värst.

Det enda jag kan tänka på är att jag ska jobba imorgon kväll och sen hela helgen och vad det skulle innebära i ekonomisk förlust om jag tvingas vara hemma. Smått panik. Helgen kan man bara inte vara sjuk på! Jag måste bli frisk!

Influensa och helg

Sitter och girigbukräknar lite på vad tre nätter med storhelg-ob innebär i kassan framöver. Runt 1800 extra efter skatt, får jag det till. Det känns ju inte fel. Hoppas bara nu att jag inte drabbas av influensan så att jag får sjukdagar att spendera extrapengarna på. Har inatt tagit hand om fyra sjuklingar, varav en blev hastigt dålig och låg totalt utslagen i nästan 41 graders feber. Blev nästan lite skraj en stund kan jag säga, men det gick bra. Bara att försöka ingripa så snabbt som möjligt och sen kom sköterskepatrullen och kollade läget också för säkerhets skull. Lite svajigt för en liten och gammal kropp som är svårvätskad i frisk form att ta så hög feber. Men jag hoppas att det ska gå fortsatt bra i helgen. Men feberyttringarna spred sig på avdelningen så nog är det influensan som drabbat dem ganska ordentligt.

Jag känner mig dock inte det minsta sjuk, bara trött och med lite lågt blodtryck och jag hoppas att det fortsätter så. Imorgon ska jag försöka ta en långpromenad om vädret vill vara fint. Och om vi ids ska vi ner på stan och kanske utöka Mattias garderob med hjälp av de presentkort han fick till jul. Mellandagsrea är ju inte favoritsysselsättningen för någon av oss, men man kanske får stå ut en liten stund iaf.

Själv fick jag ett presentkort på Indiska av Mattias syster och jag har ju sett att de börjat sälja jeans där. Det behöver jag verkligen så kanske att jag kan finna ett par där om jag har tur. Vi får se.

Snuva, god damnit!

Lite stökig natt den som var. Eller stökigt fram till 1.30 och sen från 5 igen. Tiden emellan kändes av någon anledning som tre gånger så lång som den var. Håller nog på att bli sjuk, tror jag. Hade ont i halsen när jag kom till jobbet så jag överdoserade läkerol hela natten. Inte alldeles bra för magen, men jag fixar inte mint och av någon anledning är alla halstabletter mintiga. Uääh. Men iaf så känner jag mig ännu mera hängig nu sedan jag vaknat. Kroppen känns tung och lite öm, jag är grymt snuvig och det känns konstigt i halsen.

Men, jag ska nog ändå dra mig till jobbet. Jag har nog ingen feber och sjukanmäler jag mig nu blir det sura miner. Men det är svårt när man sover till 15-16 att veta tidigt att man är sjuk. Nej, jag drar mig dit och hoppas på det bästa. Det är ju bara en natt. Ska ladda med vitaminer och te. Bara jag kommer igång snart så blir det nog bra. Borde fara och handla bröd och ost.

Styrelsemöte riks via telefon imorgon. Känner mig halvladdad får erkännas men det blir nog bra det med när jag väl är där. Är nog allmänt hängig just nu, så pay no attention.

I helgen vill jag gå på bio, jag tror att jag vill se Juno, nån som ska med?