Du grymma karensdag

Underbart att vakna och känna sig förlamad och inte veta hur jag ska ta mig upp ur sängen. Fick nästan panik en stund där. Dumma rygg.

M kom efter mig sent igår kväll så nu halvsitter jag i sängen på landet med två av tre kissesvansar snarkande omkring mig. Det känns i vart fall bra. Ska vänta ut och se om ryggen blir bättre under dagen annars kanske jag måste ringa vårdcentralen imorgon ändå. Jobbet väntar på onsdag kväll igen nämligen. Måste säga att det känns surt med karensdag nu när jag för första gången skulle få den där lite högre lönen efter att jag gått upp i tjänst. Det hade varit trevligt med lite extra penningar men nu äter nog karensen upp dem. Men men, ryggen måste gå först, så är det. Och med det jobb jag har är det inte möjligt att gå runt som en stelopererad och tro att jag ska göra nytta. Men lite surt känns det...

Tredje gången ogilt, tack

Det är kanske tredje gången den sista dryga månaden som jag får för mig att jag håller på att bli sjuk. Kände mig lite förkyld och hängig redan igår och idag har det varit en hel del värre. Vi får väl se hur jag mår när jag vaknar upp imorgon men som sagt så har jag inte riktigt tid att vara sjuk nu. Nu när jag jobbar så mycket mera för att få ut lite mer i lön så vill jag ju inte lägga det på karensdag och sjukavdrag...

Sjuk...

Så blev jag sjuk ändå till sist. Vaknade imorse i mitt soldränkta sovrum under duntäcket och frös som en galenpanna. Hostar, snörvlar och lever om. Halsen är mer svullen och varm på utsidan än inuti, märkligt nog, men gör ont. Efter en stunds inre överläggning sjukanmälde jag mig inför inatt även om en karensdag kommer att svida extra mycket på semesterlönen i juni. Jag tror helt enkelt inte att jag skulle palla att vara på jobbet. Och så vill jag inte smitta 'änglarna' som antagligen skulle klara en kraftig förkylning sämre än vad jag gör.

Men hur kommer det sig att jag alltid får dåligt samvete när jag är sjuk från jobbet? Alltid! Är det bara jag som funkar så?

Lite magsjuka lockar fram de politiska åsikterna igen

Dagen har varit skaplig. Jag har varit hemskt trött men inte direkt illamående. Tills nu. Nu mår jag lite halvdåligt igen och vet som inte vad jag ska göra. Inget tycks funka. Jag har förvisso inte ätit något det senaste dygnet. Jag har fått i mig lite nyponsoppa och en halv macka. That's it.

Så där fick jag för att jag brukar säga att jag inte blir magsjuk. Jag brukar aldrig bli det och då har jag ändå tagit hand om min beskärda del magsjuka personer genom åren. Vinterkräksjukan fick jag för fyra år sen när den gick på jobbet, men det är ju inte riktigt samma sak. Anyway, jag är sur över att jag är sjuk och över att ha blivit smittad av nån. Just nu skyller jag på allt från den trånga bussen jag fick ta till och från jobbet eftersom bilen strejkade i veckan, till jobbet och vem som helst. Som om det skulle spela någon roll.

Men, för att göra politik av det hela så tror jag definitivt att vi skulle spara mer pengar på att slopa karensdagen så att folk har råd att vara hemma när de är sjuka. Jag tror att sjuknärvaron kostar mer än sjukfrånvaron. I vart fall bland arbetsplatser med låg inkomst (där det dessutom oftast är omöjligt att "jobba hemifrån" på).

To work or not to work

Jag vet att jag skrivit det förut, men min absurda beslutsångest blossar verkligen upp till max när det gäller att avgöra huruvida jag är frisk nog för jobb eller inte. Jag är rätt okej den här förmiddagen. Nyser, hostar lite och har ont i halsen, men känner mig inte så värst febrig. Igår kväll kändes det däremot som att hjärnan kokade och jag hängde inte med alls.

Det är väl ett känt faktum att man oftast mår sämre på kvällen/natten och kruxet är att det är just då jag måste vara på topp. Ska jag sjukanmäla mig eller inte? Det måste ske ganska snart för att undvika sura miner. Just nu lutar det åt att jobba (karensdag en fredag natt är ett tungt argument...), så låt oss hoppas att jag är med i matchen när klockan närmar sig 21 ikväll.

Sjukdag femtielva

En feberyrig dag senare. Gårdagen var inte jätterolig. Gissningsvis hade jag periodvis hyfsat hög feber och var så yr att jag knappt tog mig ur sängen. M kom hit på kvällen med mat och lakrits (som jag fick nåt konstigt sug efter plötsligt) och var sedan passupp hela kvällen. Guldgosse.

Igår kväll var det väl hyfsat stundvis iaf. Jag blir så grymt uttråkad av att vara sjuk! När klockan närmade sig jobbdags tänkte jag mest på vad en karensdag på helgen kostar (hm) och behövde avleda huvudet lite. Så jag spelade en stund med datorn i knät, halvliggande i sängen. Lyckades heala ett par hc faktiskt. Tappade koll på vad jag gjorde några gånger vilket åtminstone en gång resulterade i en wipe, men överlag är jag impad av min kontroll.

Idag har jag tom masat mig in i duschen. Det är läskigt att duscha när man inte riktigt kan andas men det var skönt att få tvätta håret. Har ett konstigt tryck över bröstkorgen idag men jag intalar mig att det betyder att jag är på bättringsvägen. Att jobba inatt är uteslutet och jag tror att det är en knasig förhoppning om att jag ska kunna vara på jobbet imorgon kväll. Men låt oss hoppas.

Snart ska jag bli roligare icke-sjukdomstragglande bloggare igen. Promise.

Inställd på karensnatt

Har börjat min dag med att sjukanmäla mig. Blev för hela helgen men förhoppningsvis kan jag komma söndag kväll iaf. Fast just nu känns det väldigt långt borta. Jag har nog hyfsat hög feber (inser att jag inte äger en termometer) och allt snurrar. Åt vänster tror jag. Känns som en omöjlig uppgift att gå till köket och göra nåt ätbart. Skulle ha bett M bära in kylskåpet innan han gick imorse kanske...

Dålig tajming

Det som igår var viss förkylning utvecklade sig under kvällen till nån slags influensa, gissar jag. Ont överallt, svullen hals, rinnande näsa och supertungt huvud var grejen igår. Idag fortfarande likadant även om det inte känns riktigt lika tungt som igår kväll, men kvällar och nätter brukar ju alltid vara värst.

Det enda jag kan tänka på är att jag ska jobba imorgon kväll och sen hela helgen och vad det skulle innebära i ekonomisk förlust om jag tvingas vara hemma. Smått panik. Helgen kan man bara inte vara sjuk på! Jag måste bli frisk!

Slopad karensdag vid epidemier

Just det här har jag och många andra pratat om länge. Om det nu skulle införas i länet får vi hoppas att det inte bara skulle gälla för landstingets anställda utan även kommunen.

I'm spinning!

Satan i gatan vad det snurrar idag. Länge sen jag hade så lågt blodtryck, om det nu är det som felar. Jag tror det, men för säkerhets skull har jag laddat med extra broccoli och lite järn i brusform. In case of. Jag har haft köktjänst idag och håller på att göra chili con veg som nog blir väldigt bra. Lite medvetet överdoserad med vitlök, men det är väl mest omgivningen som störs av det... Men snurrar gör det. Till och med när jag sitter ned har jag svårt att hålla kroppen ur gungning. Har slagit i samma axel två gånger idag; en gång i garderobsdörren och en gång i dörrkarmen till köket. Det gör ont det med.

Kanske kanske borde jag vara hemma idag med min skrovliga hals och snurriga värld, men det är inte riktigt värt tusen spänn i karens. Inte med väntande glasögon och allt. Så jag snurrar mig till jobbet och hoppas på det bästa.

Halloween hade kanske varit en mer passande högtid?

Lagom till jul kommer en mindre önskad besökare, vinterkräksjukan. Jag har lite svårt att förstå rådet i artikeln att koka dricksvattnet, det känns lite overkill. Personligen tror jag att det inte är så mycket att göra. Får man det så får man det. Det är luftburet så utsätts man så är det ganska kört om man inte, enligt experten, har bra gener eller tur.

Förra året slapp vi det på jobbet, men i år är det nästan så att personalen väntar på att det ska komma. Jag har inte varit på jobbet på några dagar eftersom jag var ledig i helgen, men jag har inte hört något om att krigsfältet ska ha drabbat dem än. Jag hoppas att det håller sig borta över julhelgen iaf. Det verkar finnas på sjukhuset så bara de stoppar utskrivningarna till oss kanske vi har en chans. Jag minns med fasa året innan när hela avdelningen fick det och halva personalen var däckad vilket innebar att det knappt fanns folk där att ta hand om de sjuka patienterna. Kaos, var ordet. Jag hoppas vi slipper det i år. Verkligen.

Om det trots allt händer så hoppas jag att vår kommun likt en del andra vårdarbetsgivare snart bestämmer sig för att bjuda på karensdagen man straffas med för att man tar hand om kräksjuka patienter...

Det gamla vanliga

Vaknade med huvudvärk när klockan ringde. Jag har sovit lite dåligt. Vaknade redan efter ett par timmars sömn och oroade mig för min ekonomi. Hur dumt är inte det? Men, ja det ser inte så bra ut helt enkelt. Som väntat innebär min sjuka helg en mindre katastrof. Mer än jag tänkt dessutom, och jag har lämnat en lapp till min chef om att det räknats fel på karensdagen. Temadagen, som alltid varit obligatorisk, är inte med vilket innebär att jag förlorar en natts sjuklön, och det borde inte vara korrekt. Men vi får se vad de säger. Ja, oavsett vilken karensdagen blir så blir det lite krisigt.

Fortfarande sjuk

De ringde från jobbet och ville veta om jag kom ikväll eller inte. Fast jag tror att de hörde svaret ganska direkt. Jag låter som jag vet inte vad och kan inte riktigt andas så jag halvflåsar typ fram det jag vill säga. Jag hade verkligen ställt in mig på att jobba inatt, men jag tror inte att jag orkar. Jag är fortfarande helt slut och minsta ansträngning ger svettdroppar i pannan. Det här var det segaste jag varit med om. Som "tröst" sa de att chefen varit hemma i nästan två veckor i samma och att ett par andra på avdelningen varit hemma i stort sett hela veckan. Så det är inte bara jag. Men det är ändå en klen tröst. Jag bad dem att inte ringa ut nån för hela helgen utan en natt i taget. Jag har fan inte råd att vara hemma hela helgen.

Nu hoppas jag bara att temadagen i onsdags blir min karensdag. Visst borde det bli så?