De ringde från jobbet och ville veta om jag kom ikväll eller inte. Fast jag tror att de hörde svaret ganska direkt. Jag låter som jag vet inte vad och kan inte riktigt andas så jag halvflåsar typ fram det jag vill säga. Jag hade verkligen ställt in mig på att jobba inatt, men jag tror inte att jag orkar. Jag är fortfarande helt slut och minsta ansträngning ger svettdroppar i pannan. Det här var det segaste jag varit med om. Som "tröst" sa de att chefen varit hemma i nästan två veckor i samma och att ett par andra på avdelningen varit hemma i stort sett hela veckan. Så det är inte bara jag. Men det är ändå en klen tröst. Jag bad dem att inte ringa ut nån för hela helgen utan en natt i taget. Jag har fan inte råd att vara hemma hela helgen.
Nu hoppas jag bara att temadagen i onsdags blir min karensdag. Visst borde det bli så?
Nu hoppas jag bara att temadagen i onsdags blir min karensdag. Visst borde det bli så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar