Film film film

Nu var det ett tag sen jag skrev om film jag sett, så jag får väl försöka minnas tillbaka lite. Jag har faktiskt inte sett så mycket som vanligt, har haft svårt att känna lust för nån särskild film. Av nån anledning har flera av de jag faktiskt sett varit romantiska filmer, vet inte riktigt varför, men filmlust brukar ju gå lite i olika vågor.

På Stockholmsresan för ett par helger sedan såg jag I could never be your woman, med Michelle Pfeiffer och Paul Rudd (Phoebe's söta pojkvän i Vänner bl.a). En ganska söt, lite ålderskrisig film om en ensamstående karriärmamma som blir förälskad i en yngre kollega. Den är ganska enkel, inte så förutsägbar som man kanske kan tro, utan rätt ok. Lite störigt moment med "Moder Natur" som en biroll som på nåt vis ska försöka få Pfeiffer att förstå att hon är medelålders (hon är 40...), men annars är den helt ok som underhållning. Och som sagt, Rudd är ganska söt. 7/10 om jag är på gott humör.

På jobbet nån natt så såg jag och Arvid Dawn of the dead. En remake av en zombiefilm med samma namn från -78. Ett gäng överlevande bosätter sig på ett övergivet köpcentrum. Nu missade jag i och för sig en del eftersom jag jobbade, men över lag kan jag säga att den var grymt mycket sämre än andra zombiefilmer jag sett som tex 28 dagar resp veckor senare-filmerna. Sämre rollfigurer, ganska hjälplösa kvinnor och testosteronstinna män, lite konstiga logiska vurpor och bitvis ganska löjeväckande dialog faktiskt. Så nej, den var ingen jättehit. 4/10 i betyg.

Jag har också sett Sex and the city, långfilmen. Den var faktiskt bättre än jag hade förväntat mig. Lite som ett extra långt avsnitt på tv ungefär, varken mer eller mindre. Men helt ok. Serien tillhör inte mina absoluta favoriter alltid, men den är helt okej och ganska kul ibland, och samma gäller för filmen. Gillar man serien, gillar man filmen. 6/10 får det nog bli.

Och nu senast under en av mina sjukdagar blev det ytterligare romantik i form av P.S I love you med bl.a Hillary Swank, Lisa Kudrow och Gerard Butler. Jag har velat se den ganska länge men hållt mig ifrån den pga handlingen; Holly och hennes make Gerry är i 30-årsåldern och har varit gifta i 9 år när Gerry dör i cancer. För att hjälpa Holly att komma igenom sorgen har han arrangerat så att hon (och andra i hennes närhet) får brev från honom efter hans död på lite olika sätt, som leder henne till att börja leva utan honom. Jepp, sorgligt så det förslår och inte ens stenansiktet (nåja) Sara kunde hålla borta tårarna på ett flertal ställen. Men trots sorgen så var det aldrig en svart film, utan en komisk feel good-film av bästa sort faktiskt. Måste säga att jag gillade den mycket. Lite synd att Kudrow spelar samma figur som vanligt (halvcrazy, lite kontrollerande men söt) men i övrigt var rollerna trivsamma. Swank gjorde ett väldigt bra jobb och Kathy Bates som hennes mamma var som vanligt bra. Och jag skulle gifta mig med Jeffrey Dean Morgan any day!
Den har sina skavanker, men det gör inte så mycket. Jag gav den inledningsvis 9/10 och det står nog ganska fast fortfarande.

Men nu får jag nog hålla mig från romantiken lite ett tag. Verklighetsanknytningen blir så suddig annars... =)

Jag vet inte riktigt vad som är på gång på biofronten i höst, mer än att Wall-E (jag älskar robotar) nyss haft premiär och att Låt den rätte komma in äntligen är på intåg, i slutet av oktober. Jag hoppas på en bra filmhöst iallafall.