Jag är plötsligt extremt hungrig och ångrar lite att jag släppte iväg Mattias som var på besök, utan att be honom handla först. Men då, för tio minuter sen, var jag ju inte hungrig. Eller så glömde jag bara i vanlig ordning att känna efter, för nu mullrar magen som en galen. Och Mattias har min bil (eftersom kamremmen på hans bestämde sig för att gå av dagen innan han hade tid på verkstan för byte, maximalt och hysteriskt dyrt oflyt) och cykeln bor fortfarande i Ratan så det som återstår är antingen grym fantasi med det som finns i skåpen, eller en promenad till ica. Hm.
Jag är på bättringsvägen, mår faktiskt ganska hyfsat. Men det blir inget jobb inatt heller. Jag vet inte om jag riktigt orkar med full fart nattetid än. Som sagt är det svårt att gissa sig till hur det blir. En lugn natt fixar jag nog, men blir det stökigt är det mer tveksamt. Jag följde med Anna på en promenad längs med älven igår kväll och hela tiden hade jag nåt slags obehagligt tryck över bröstkorgen, som sa mig att helt bra är jag då inte. Och jag var ganska slut när jag kom hem. Trots att vi spenderade en hel del tid på en parkbänk, där vi spanade på alla flyttande gäss (så vackra!) och pratade strunt om livet. Det var en väldigt vacker kväll, mycket höst i luften. Så snart solen gick ner blev det genast väldigt mycket kallare.
Mmm, jag gillar hösten mycket. Jag gillar att klä på mig, de kyliga kvällarna med de vackra tokröda solnedgångarna och alla vackra färger på träden. Och att inte behöva överaktivera sig; att det är okej att sitta inne framför en bra film, dricka te och tända ljus. Det är Sara till 100%, promise. Hade det varit i ett mysigt hus på landet med trägolv och öppen spis också så hade lyckan varit total. Men man kan inte få allt, eller vad man säger.
Jag är på bättringsvägen, mår faktiskt ganska hyfsat. Men det blir inget jobb inatt heller. Jag vet inte om jag riktigt orkar med full fart nattetid än. Som sagt är det svårt att gissa sig till hur det blir. En lugn natt fixar jag nog, men blir det stökigt är det mer tveksamt. Jag följde med Anna på en promenad längs med älven igår kväll och hela tiden hade jag nåt slags obehagligt tryck över bröstkorgen, som sa mig att helt bra är jag då inte. Och jag var ganska slut när jag kom hem. Trots att vi spenderade en hel del tid på en parkbänk, där vi spanade på alla flyttande gäss (så vackra!) och pratade strunt om livet. Det var en väldigt vacker kväll, mycket höst i luften. Så snart solen gick ner blev det genast väldigt mycket kallare.
Mmm, jag gillar hösten mycket. Jag gillar att klä på mig, de kyliga kvällarna med de vackra tokröda solnedgångarna och alla vackra färger på träden. Och att inte behöva överaktivera sig; att det är okej att sitta inne framför en bra film, dricka te och tända ljus. Det är Sara till 100%, promise. Hade det varit i ett mysigt hus på landet med trägolv och öppen spis också så hade lyckan varit total. Men man kan inte få allt, eller vad man säger.
1 kommentar:
Jag trivdes ju väldigt bra i Skåne och skulle flytta tillbaka bums om jag finns chansen. Men det finns en sak som är bättre här längre upp i Sverige, och som jag antar är detsamma ännu längre upp: De fantastiska höstdagarna med hög, klar luft, sol och gulnande löv.
Skicka en kommentar