Vaknade tidigt idag av nån anledning. Redan strax efter sju, och sånt händer ju sällan utan anldning. För mycket i huvudet antagligen. I alla fall så kändes det som att jag hade lite eller ingenting (förutom obvious saker som städning etc) att göra uppe så jag såg en film i sängen istället.
Precis som en annan bloggare säger så är det ibland väldigt svårt att komma över lågbudgetfilm utan att använda sig av internet. Och det finns ju en del guld där ute. En hel del skräp men också en del guld som sagt. Jag läste av en slump om Kabluey för ganska länge sedan nu, men har inte lyckats få tag på den förrän nu i dagarna.
Som väntat var Kabluey en ganska bisarr och märklig historia om en 30-something kille (Scott Prendergast) som åker till sin svägerska (Lisa Kudrow, som faktiskt gör en lite mer annorlunda roll än hon brukar) för att hjälpa henne med sina "utmanande" ungar medan maken tjänstgör i Irakkriget. Man förstår att det finns en historia bakom; att svågern Salman inte direkt är ljuset i familjen eller den som svägerskan själv hade valt att lämna sina barn till i första hand. Men alternativen finns inte. I ett försök att försörja sig själv tar Salman jobb som flyerutdelare på en ödslig landsväg iklädd en gigantisk blå maskotdräkt.
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva filmen egentligen, den måste nog ses. Prendergast, som spelar huvudrollen och som också gjort filmen, lyckas på nåt vis få in ganska mycket i den här annars ganska stillsamma filmen. Det finns en skopa samhällskritik, en del utanförskap, bitvis civilkurage och en ganska vacker men udda familjekänsla mitt i allt det bisarra. Otroligt svårt att betygsätta, för på ett sätt skulle man kunna se den som oerhört långsam och konstig, på ett annat sätt är den bland det vackraste jag sett. 8/10 får det bli just nu.
Som väntat var Kabluey en ganska bisarr och märklig historia om en 30-something kille (Scott Prendergast) som åker till sin svägerska (Lisa Kudrow, som faktiskt gör en lite mer annorlunda roll än hon brukar) för att hjälpa henne med sina "utmanande" ungar medan maken tjänstgör i Irakkriget. Man förstår att det finns en historia bakom; att svågern Salman inte direkt är ljuset i familjen eller den som svägerskan själv hade valt att lämna sina barn till i första hand. Men alternativen finns inte. I ett försök att försörja sig själv tar Salman jobb som flyerutdelare på en ödslig landsväg iklädd en gigantisk blå maskotdräkt.
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva filmen egentligen, den måste nog ses. Prendergast, som spelar huvudrollen och som också gjort filmen, lyckas på nåt vis få in ganska mycket i den här annars ganska stillsamma filmen. Det finns en skopa samhällskritik, en del utanförskap, bitvis civilkurage och en ganska vacker men udda familjekänsla mitt i allt det bisarra. Otroligt svårt att betygsätta, för på ett sätt skulle man kunna se den som oerhört långsam och konstig, på ett annat sätt är den bland det vackraste jag sett. 8/10 får det bli just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar